Jag vet inte vad jag vill skriva om idag.
Kanske att snart är isen borta på parkeringen. Eller att kisse hämtar sin nya kattleksak som låg uppe på köksbordet själv. (Hur ofta går han dit och kollar vad som finns, kan jag ju undra…) Eller att jag var hos tandläkaren i flotta Nacka Forum. Nytt, stort och lyxigt centrum. Också lyxig känsla hos tandläkaren. Hoppas anti-apné-skenan blir lika lyxig. Eller ska jag skriva att solen sken idag och jag satt ute för första gången på rasten? Vilken underbar solrast! Och framför oss, är det en inhägnad byggarbetsplats. Sen blir det en skolgård.
Nej, allt här hemma verkar så futtigt jämfört med jordbävningar, tsunami och kärnkraftsexplosioner i dessa dagar. Och hela byn som är borta. Var är den nu? ”Det fanns en gång en stad…” Jag har haft Japan i mina tankar ända sedan i fredags. Det verkar så overkligt, men är så osannolikt sant. Det som inte får hända, händer. Som en god vän skrev på facebook: ”Hur kan man bygga kärnkraftverk i jordbävningsområden? Bara tanken på kärnkraft där, är rent ut sagt galen! ”
Så många naturkatastrofer som hänt de sista kvartalet, det känns som jorden säger ifrån. Visar obalansen. Bråkar med oss. Säger högt och tydligt: ”Här är det Jag, Jorden, som bestämmer.