Fast.

Jag är på väg till Danmark. Jag har fastnat där. Han har fastnat i mig. Hur blir jag fri? Hur ger jag honom fri? Anne Linnet sjunger:
“Du har sat dig på tvà¦rs, i mit indre univers, univers, univers,
du har sat dig på tvà¦rs i mit univers.”

Precis så. Inte bara jag som känt så då. Skönt att dela en sån upplevelse med andra.
Kanske lär jag mig något om att komma vidare, när jag nu börjar andra året på gestaltterapeututbildningen på Nordisk Gestalt Institut i Fredensborg, strax utanför Helsingör. Andra året. Fortfarande pirrigt, spännande och obehagligt i en blandning. Jobbigt att arbeta med mig själv och att öppna dörrar till mitt inre som inte sett dagens ljus på många, många år. Dörrar till mitt eget inre och lilla jag. Är jag värd besväret? Ansträngningen? Pengarna? Satsa så mycket på mig själv?
Jag hoppas verkligen att jag är värd allt detta och mera därtill. Än så länge är jag inte helt säker. Jag arbetar på det.
Vill jag bli fri? Jag vet inte det heller. Jag ÄR fri på ett plan. Fri att gå mina vägar. Jag gör inte det på andra plan. Än. Kanske sen. Tills dess drar Danmark i mig och jag drar till Danmark och vill inte släppa taget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.