På vägen.

På väg, på väg i mörkret genom södra Sverige. Sitter i en vagn med två rara småflickor med en gullig mamma som verkligen är närvarande i kontakten med sina flickor. De sjunger, leker, längtar efter pappa och pratar om allt möjligt. Det är roligt att lyssna på dem, men nu blev lillan ledsen och vad hände? Hm…
Jag är trött och har slumrat en timme och sen ätit mackor med varm choklad. Jag får gratis te och choklad på tåget. Lyx.
I Helsingborg möter min kurskamrat mig. Vi åker tillsammans över sundet och det är alltid roligt att ses igen.
I hjärtat har jag den ständiga längtan. Undrar om den försvinner någon gång. Han är i mina tankar varje dag. Var är han? Vad gör han? Jag har ingen aning.
Resan till Danmark går också inåt. Vad känner jag? Hur känns det? Var känns det? Det är viktiga saker att ta reda på och sätta ord på. Också att inte känna är en ledtråd.
Hoppas det blir bra där. Undrar om jag kan prata och förstå danska igen? Sitter det i kroppen? Hoppas det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.