En enda dag kvar!

Så går tiden, fast det känts både långt och tidvis väldigt svårt under uppsägningstiden. På tisdagens förmiddagsrast ska jag bli avtackad på skolan. Prata kort har jag bett närmaste chefen. Jag vill inte vara i centrum för en sådan här sak alltför länge. Jag fattar ju att det är allmän hyfs att tacka av folk som slutar och hyfs av mig att vara där just då. Men det känns inte kul. Jag blir väl gråtig och så, fast jag är glad att sluta. Ja, ja…
Jag packar en massa av mitt gamla material i flyttlådor som jag får ha kvar i skolans källare tills jag vet vart de ska. Det är jag tacksam för. Jag har burit hem en massa också. Jag behöver sortera och slänga i lugn och ro. Bara jag gör det sen då…
Idag är det sorg i Småland. Min kisses kattbror har kommit till katthimlen idag. Han har levt ett gott liv och blivit väl omhändertagen i svärföräldrarnas vård. Och nu blev han plötsligt så sjuk och hade ingen chans att bli frisk igen. Mjau, mjau Tusse! Nu har du i alla fall inte ont mer!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.