Idag börjar jag packa i nya resväskan. Ny, ja, för den gamla, inte alls så himla gammal, har en lukt som inte försvinner. Vad är den gjord av egentligen? Är locket öppet, så tar odören över i hela rummet. Inte kul alls. Borde reklameras, men hittar inte kvittot.
Nå, gå vidare. Det är mitt jobb nu. Vidare och vidare. Inte stanna upp och tänka. Och samtidigt stanna upp och känna. Komplicerat arbete.
Har jag verkligen gått ner ett kilo på ett par dagar? Börjar jag verkligen må bättre i benet och höften, så att jag klarar mig utan värktabletter? Ska jag verkligen åka till Danmark på onsdag?
Jo. Jag tror det är sant, alltihop. Inga fantasier. Ingen saknad? Jo. Den finns kvar ett tag till.
Och jag har börjat flytta in i nya datorn med. Plågsamt svårt. Men sant. Fråga Mike om du inte tror mig. Och han får höra hur irriterad jag är. Och hur ska jag bli vän med bildprogrammet, så att jag kan sätta in bilder här? Vet inte.
Det är VERKLIGEN SANT att jag ofta har svårt med nytt.