Jag håller på att städa ut julen och granen och i morgon åker jag hem. I mig väcks separationsångest. Varför inte lika gärna spänning inför vad nytt som framtiden har att bjuda på? Antagligen är jag bara felprogrammerad. Jag har ju annat att se fram emot: Middag hemma imorgon med Micke! Jobbet! Danmark!
Mitt hus finns ju kvar till nästa gång, förhoppningsvis är det varmare då. När det är -18 grader ute, är det jobbigt att hålla värmen inne. Men det går. Men det är inte bra med all is, frost och kondens på en del av fönstren på övervåningen. Det problemet måste jag lösa på något sätt. Fönstren far illa av det. Jag lider av att se det med.