Mitt liv har blivit till ett medicinskåp. Där finns penicillin och smärtstillande. Jag mår illa av alla tabletterna jag petar i mig. Kisse kräks fortfarande, trots att han inte fått sin medicin på flera dagar nu. Konstigt. Jag får vara hemma tills jag mår bättre igen. Jag vaknade i natt av att jag grät. Till och med i sömnen pågår sorgeprocesser.
Om en månad åker jag till Danmark. Tänk om jag kunde vakna på natten och skratta av glädje för det? Eller är det kanske så att glädjen över det förtas av hur det är just nu med kisse och mig? Antagligen.

Idag är det nittio år sedan första världskriget tog slut och fredsfördraget skrevs under.
kl 11.00, 11/11 1918.