Höst.

Så är hösten här och jag har plockat lite svamp. Kylan kommer närmare och in i huset. Idag satte jag tillbaka innanfönstren i köket. Putsade och fixade. Då var jag i alla fall varm. På kvällarna tänder jag en brasa i kaminen och låter den brinna under kvällen. Då behöver jag inte ha några element på i vardagsrum och kök under natten. Men i sovrummet får jag ha elvärmen på, annars kunde jag nog inte sova alls.

Det är något med hösten som både är vackert och sorgligt. Till och med mamma sa att det kändes sorgligt när löven föll. Men det är så det är. Annars blir det ingen ny vår. Om det nu blir det med tanke på läget i världen.

beskrivning

Plötsligt på söndagskvällen lyste solen. Sunday! Äntligen!

beskrivning

Väderprognosen visar annars grått, moln och regn för hela veckan. Det är ok. Då kan jag göra saker inomhus. Eller inte.

beskrivning

Jag har börjat släktforska igen, det går i vågor. Nu ville jag hitta Lockmans torp. Jag hittade det inte i boken här i alla fall. Där fanns tusentals hus, men varken mitt eller Lockmans torp.

beskrivning

Jag fann platsen för torpet enligt en gammal karta, men husen som syns här, brändes ner av brandkåren för en tjugo år sedan. Undrar om de dokumenterade husen innan de brändes ner? Ska ringa och fråga imorgon.
Flygfotot visar ett boningshus och en ladugård. Enligt en granne var det en stegfabrik där. Kvar finns lite stenar och verktyg i järn. Dessutom syntes det på marken var boningshuset stod. Här bodde en båtsman, hans fru och dotter. Johan Johansson Lockman, Sara Larsdotter, Kajsa Johansdotter och Karin Andersdotter, från Saras första gifte. Frun var innan dess gift med båtsmannen Anders Johansson Lockman. 1700-tal. Alla som bodde där fick heta Lockman, för enkelhetens skull. Johan skulle till Stockholm för att öva. Han gick dit, vem vet hur lång tid det tog… 1,5 månad? Och sedan dog han på Skeppsholmen. Det är väl därför jag gillar att släktforska. Människoödena griper tag i mig.

Det finns flygfoton över mitt hus också, ganska nytaget. Det visar hur tomtgränserna ser ut också på ett ungefär. Det är spännande att titta på; det är avslöjande. Jag kan se hur Finlands vita ros hos mig blommar. Och annat. Jag har ännu inte hittat de historiska kartorna på Lantmäteriet. Det kommer jag väl göra så småningom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.