Tänk, det är över två år sedan en gästbloggare hälsade på här. Nu är det äntligen dags igen! Tjoho!
Det är min vän och specialpedagogkollega Maria som vågar sticka sig ut hit! Ja, hon stickar, fina babykläder till sitt tredje barnbarn. Hon kan sy också.
Maria! Maria! Fina Maria! Vi har känt till varandra i många år, uppväxta i samma förort. Vi lärde känna varandra personligt när vi båda arbetade i särskolan i kommunen. Hon var förskollärare från början. Vi blev båda specialpedagoger sen. Det var Maria som inspirerade mig att söka till talpedagogutbildningen. Och det har jag aldrig ångrat. Synd bara att vi inte får arbeta som det mer. Vilket slöseri! Vi var ju så BRA på att arbeta med barns tal och språk. Och vi ville alltid bli bättre. Dessutom gick vi till Viktväktarna tillsammans för länge sen. Det var roligt att ha en vän att dela det med. Maria skrev en gång in mig på en datingsite. Det blev ingen date för mig, men det var roligt att drömma ett slag.
En gång skulle jag korrekturläsa en bok som handlade om metodik med förskolebarn i Jordbro. Den hade Maria och en kollega till henne skrivit. Tyvärr blev den inte tryckt. Det var synd. Den hade just det där nyfikna och utforskande samtalet med barnen och deras föräldrar. Metodiken att möta andra. Det som gjorde att det var roligt och alltid utvecklande att ha kontakt med barn. Också vi själva utvecklades av det arbetet.
Maria och jag kan alltid prata jobb. Vi har liksom kollegasamtal när vi behöver få rätsida på något, jobb eller livet. Undrar hur det blir när vi slutar arbeta så småningom… Det vet vi inget om än.
Maria! Jag är så glad att du finns i mitt liv. Och nu är du dessutom gästbloggare. Toppen! Välkommen!