Återigen är jag hemma efter en dag på jobbet. I posten låg en hel massa räkningar och inkomstuppgifter. Inget särskilt kul alltså. Kisse jamar och vill ha mat. Han behöver mig helt klart. Vad skulle han göra utan mig?
Jag sitter här sen och funderar över att vara behövd. Jag vill vara lagom mycket behövd. Inte för mycket och inte för lite. Så är det på jobbet och så vill jag ha det hemma med. Eller kanske har jag gjort mitt med att vara behövd som mamma till mina barn? Nu är de stora och lever sina liv, precis som vuxna barn ska göra.
Att vara behövd gränsar till beroende tänker jag vidare. Behov. Jag behöver. Du behöver. Alla behöver något. Alla behöver någon. Men jag vill inte behöva vem som helst. Inte alla vill ha just mig i sina liv heller.
Jag behöver skriva av mig tankarna. Och sedan behöver jag mat. Jag börjar här.