Måndagens elva timmar borta sätter lite spår i mig. Ont i benen och trött. Har några oplanerade lektioner idag då, för jag orkade inte tänka när jag kom hem igår. Oftast har jag planerat en språksamling och tagit fram saker till den innan jag kommer hem. Det glömde jag bort att göra. Så är det ibland. Det får gå ändå. Det har hänt förr. I det spontana och oplanerade kan nya idéer skapas i bästa fall.
Jag tittade på söndagens avsnitt av Sjunde himlen igår, det var det enda jag orkade. Eller gjorde jag? Jag har nog växt ifrån den serien nu. Jag har missat många av den nya säsongens avsnitt och jag inser att jag inte bryr mig om det heller. Vad bryr jag mig om egentligen?
Det var fint att prata med syrran en stund igår och höra hennes röst.
Jag tycker om att kisse vill vara med mig och han låter sig gärna klappas.
Jag gillar att krypa ner i sängen och veta att det är många timmar kvar tills klockan ringer. Jag la mig tidigare än jag brukar igår. Jag var ju helt utmattad. Och ändå sover jag bara någon eller några timmar i taget. Somnar, vaknar efter en timme, somnar om, vaknar. Så går natten. Till sist är det dags att gå upp igen. Börja om med en ny dag. Det är fortfarande mörkt ute.