Medan snön faller i skymningsljuset, bakar jag bröd. Jag har hand om måndagsmötets fika på jobbet just i morgon. Jag tänkte göra en halv sats, ett bröd. Plötsligt glömmer jag bort att ta hälften av allt. Sen när jag är klar med ihopblandningen av smeten, märker jag att jag bakat ett annat recept än jag tänkte. Hm.. var är min uppmärksamhet och mitt fokus egentligen? Jag är inte riktigt med. Det märker jag och så får det vara. Jag gör det mesta rätt i alla fall.
Brödet kallar jag för gestaltbröd. Det finns säkert andra namn på det. Jag tänker på kvinnan som gav mig receptet på det, hon som bakade det till gestaltkurserna jag var med på för länge sedan. Hon fyller 75 år i morgon. Hon betyder mycket för mig. Så det blir helt rätt att äta det brödet då.

Dagen började med att lördagsmiddagen, planerad sedan lÃ¥ng tid tillbaka, blev inställd. Inte bara jag är sjuk. En annan vän med. Nästa middagsdatum blir i januari. Det är lÃ¥ng tid att vänta. “Den som väntar pÃ¥ nÃ¥got gott, väntar ALLTID för länge!” Visst stämmer det bra!
Och min kära arbetskamrat skickar sms och tänker pÃ¥ mig, ute pÃ¥ vad det nu heter… hm… jo, personalfestsmiddagsutflykt.
Och jag som ändå inte kan njuta av mat än, är hemma. Min dotter och hennes pojkvän har varit här och det var fint. Vi har ätit tillsammans och pratat på om allt möjligt. Kisse har mått bra idag han med. Kanske vände allt idag. Kanske blir jag frisk snart. Det vore fint!
Skönt att börja känna lite glädje komma tillbaka. Bra tecken är att jag blir glad för småsaker igen. Det lilla. Det som är enkelt och gott. Varma tankar. Glada tillrop. Uppskattning. Kontakt. Sånt.

Jag har varit sjuk hela veckan. Så av en händelse ser jag Bodil Jönsson från skolforums föredrag för lärare, som sänds på tv och som handlar om bl a katter, vila och tid, och då blir det helt rimligt att jag är hemma och vilar och blir frisk, för att kropp och själ ska komma i bättre balans igen.
Hon rekommenderar alla att läsa boken om Momo, och då tänker jag göra det. Igen. Jag har läst den för länge sedan. Den står där i bokhyllan och handlar om de grå och tidstjuvar. Bodil Jönsson säger många bra saker. Vänder på begrepp. Funderar på massor av saker. Hon är spännande helt enkelt. Och ändå så jordnära.
Boktips: MOMO eller kampen om tiden av Michael Ende.

Är jag mer positiv i dag dÃ¥? FÃ¥r se här nu….
Sovit hyfsat? Ja.
Biverkningar av smärtstillande? Ja.
MÃ¥r illa? Ja.
Hemma idag med? Ja.
Har kisse fått behålla maten i natt? Ja.
Har han börjat medicinera igen? Ja.
Tja… ja är väl positiva svar? Ja.
Ja men dÃ¥ sÃ¥… dÃ¥ är väl allt bättre nu? Lite, lite? Ja, lite, lite bättre.
Och?
Tillbaka till tandläkaren? Ja.
Mer inflammation? Ja.
Tur att tandläkaren var kvar innan helgen började? Och ont? JAAAAA!!!

Idag önskar jag att jag hade haft en nyskriven fin dikt att sätta in här denna fullmånedag. Eller goda nyheter. Eller något annat upplyftande.
Tyvärr är jag tom som en torrlagd källa. Jag bara ekar här:
hallÃ¥… allÃ¥… allÃ¥…

En ny cd med Anne Linnet måste ju bara uppmärksammas. Och köpas. Idag.
Här på cdon till exempel.

Nu har jag tagit femton, 15! tabletter idag. Och igÃ¥r. Och i förrgÃ¥r. 15×3=45! Jag har ALDRIG förr tagit sÃ¥ mÃ¥nga. Mitt humör dalar snabbt nu. Jag har ätit dÃ¥ligt, druckit mest. Nu vill jag bara SOVA! Helst hela natten. BÃ¥de katten och jag. Utan avbrott.
GODnatt!!! Sov GOTT!!! SOOOOOV!!!

Mitt liv har blivit till ett medicinskåp. Där finns penicillin och smärtstillande. Jag mår illa av alla tabletterna jag petar i mig. Kisse kräks fortfarande, trots att han inte fått sin medicin på flera dagar nu. Konstigt. Jag får vara hemma tills jag mår bättre igen. Jag vaknade i natt av att jag grät. Till och med i sömnen pågår sorgeprocesser.
Om en månad åker jag till Danmark. Tänk om jag kunde vakna på natten och skratta av glädje för det? Eller är det kanske så att glädjen över det förtas av hur det är just nu med kisse och mig? Antagligen.

Idag är det nittio år sedan första världskriget tog slut och fredsfördraget skrevs under.
kl 11.00, 11/11 1918.

Klockan är 16 och det är redan mörkt ute. Emellanåt dånar det inne av ljudet från blåsten. Jag har sovit på soffan och känner mig alldeles mörbultad. Jag har varit duktig och ansvarstagande mot mig själv idag och varit hos tandläkaren på sjukhuset. Det gick bra. Jag har gått ner minst åtta kilo, bara av att jag nu kan släppa rädslan som jag burit och tyngts av i helgen.
Ja, tänk om det hade varit så att jag hade gått ner 8 kilo. Tänk om jag skulle? Inget mer tröstätande. Inga fler chokladbollar. Inga GB-sandwishar. Ingen mer choklad. Inget tyskt julgodis och marsipan från Lidl. Vad vore det för liv? Ett mer hälsosamt liv kanske. Fast så tänker jag inte. Det är mest min tjocka mage som stör mig. Men vem ska titta på den mer än jag? Konstigt att jag är så fåfäng med hur jag ser ut i kroppen. Tja, det hör väl till en sån här dag. En helt osensuell dag i mitt liv. En av de värsta, mest osensuella dagarna faktiskt.

Söndag förmiddag. Helmulen dag. Fuktigt. I tallen utanför lyser vattendropparna som pärlor. Det är mörkt ute, fast det är dag. Det passar att tända ljus idag.
Jag har lite planer. Inget stort. Mer pyssligt och omsorgligt. Ta hand om kisse. Ta hand om mig. Ta hand om mitt hem.

Istället för att sitta på en trevlig restaurang med en kär gammal vän, sitter jag hemma i köket och vakkar (= vård av sjuk katt). Middagen är uppskjuten. Jag måste ju ta hand om min kisse. Det är bara så. Han har bara mig. Nu får han kokt vit fisk i små portioner, så jag hoppas han får behålla maten. Jag har stängt dörrarna till vardagsrum, gästrum och mitt sovrum. Han får inte kräkas där igen. Om jag är där, så får han såklart vara där.
SÃ¥ det är bÃ¥de annorlunda i kväll och ocksÃ¥ precis som vanligt. Istället blir det god mat hemma. Och skön, njutbar musik frÃ¥n Ã…rhus jazzfestival. Ã…, vad jag längtar till Danmark ikväll, till att fÃ¥ dansa… Ã¥… mmm…

Kisse fortsätter att kräkas. På golven och på nya hallmattan, den som inte går att tvätta. Den var fin så länge det varade.
“Bli inte arg pÃ¥ katten” sa en närstÃ¥ende igÃ¥r när jag berättade att han hade kräks överallt.
Jag hade inte en tanke på att bli arg på katten. Och vad fasen är det för farligt med att vara arg? Det är farligt och besvärande att INTE släppa ut ilskan! Jag önskar jag hade kommit på då vad jag skulle ha svarat. Eller blivit arg direkt! Jag är trött på att få ord lagda i min mun på hur jag ska vara eller göra. Tack, det räcker nu! Stopp! Håll upp!

Varför är min nya mobiltelefon så svårstartad? Det kan jag undra. Är det fel på den? Glappkontakt? Antagligen. Suck!
Varför måste kisse må så dåligt? Han kräks överallt och är tyst och trött. Han får hålla upp med medicinen ett tag nu. Och jag får gå ner och boka tid i tvättstugan och tvätta mattor.
Varför mÃ¥ste jag vara sÃ¥ himla ihopbiten jämt? Tänderna gÃ¥r ju SÖNDER av det. Det är inte alls bra att bita ihop och hÃ¥lla igen. Jag behöver gÃ¥ i en “sluta-upp-med-att-bita-ihop-skola”. Kanske är det redan försent förresten. Kroppen har vant sig vid att göra sÃ¥ och det är värst pÃ¥ nätterna när jag inte kan pÃ¥verka det. Tja…
Tvätta. Dammsuga. Diska. Städa. Börja äta penicillin igen. Det är sånt som jag behöver göra idag. Det är bara att sätta igång. Och bita ihop och stå ut med allt som är? Ja, ja, en dag till spelar väl ingen roll. Eller en vecka eller en månad till. Eller ännu längre. Eller?

Kisse vill inte äta. Han spydde upp maten igår. Han är verkligen sjuk. Antagligen biverkningar av medicinen. I vanliga fall är han jamig, hungrig jämt och vill bara visa mig vägen ut till köket. Nu ligger han bara bredvid mig. Alldeles stilla och tyst. Får se om han är piggare i eftermiddag.
Jag har sovit risigt. Tanden väcker mig hela tiden och gör ont. Jag får se hur länge jag står ut med det. Jag går inte till vilken tandläkare som helst för att få hjälp. Och han som har ökat min tandläkarskräck nu igen, honom vill jag aldrig mera gå tillbaka till. Och han är antagligen glad för det med. Han sa att jag inbillade mig smärtan när han borrade. Dum tandläkare!
Det är synd om oss här hemma. Stackars oss, kisse och mig.

Idag uppmärksammar jag världspolitiken. Det bara måste jag säga något om, också från min lilla ankdamm.
Fantastiskt att Obama har vunnit presidentvalet i USA! Jag har följt med från tiden innan nomineringen var klar, och hur det stod mellan Clinton och Obama. Först valet mellan en kvinna eller man. Sen valet mellan en vit och gammal republikan eller svart och ung demokrat. Det har verkligen varit polariteternas val.
Det här är ett ljus som nu tänts, ett val som kan göra skillnad. Och gör inte det här skillnad, så vad krävs då? Lycka till, säger jag till alla som ska ta över i Vita Huset nästa år! Heja, heja!