Så mycket jag har att fixa! Alla resor som ska planeras och packas till, konserter och festplaner ska komma på plats i alla hörn och kanter. Mycket logistik. Många olika inbjudningar att skriva. En är redan ute på Facebook. Det var startpunkten, nu är jag tvungen att fixa resten med. Ingen återvändo!
Och mitt i allt är jag i en ko-lugn säng, med en katt som spinner och den har ingen tanke på tid och rum och planer hit och dit. Något att ta efter, att kunna slappna av oavsett vad som händer runtom och senare.
Marocko hägrar. Nu börjar jag ta in att jag ska dit. Det är så dags att få in det i mitt medvetande. En sak i taget, brukar jag kunna klara, men detta? Hundra-tusen-miljoner detaljer att ha koll på. Och när jag väl är i Marocko, då får jag ha mitt ko-lugna sinnelag med mig, för där är det bara att vara laid back, som kisse, och njuta sol och värme, folkliv och natur, stad och landsbygd, berg och hav i en salig blandning. Och jag vill absolut rida på en mulåsna. Och på en kamel. Och det pirrar i magen på mig, vad mycket jag har att uppleva och ta in. Släpp resten då! Marocko, here I come! Snart, snart är jag där.

Idag blev det klart att det blir både kaffekalas och orgelkonsert i kyrkan dagen efter min sextionde födelsedag. Underbart härligt och häftigt. Nu kan jag sätta igång och planera programmet och bjuda in alla som jag känner. Lycka, förväntan, glädje. Det kommer bli en toppeneftermiddag där!

Bildväv från Örgryte nya kyrka i Göteborg.

Tänk! Jag har varit i Rom!
Alla vägar bär till Rom – uppenbarligen också min väg.
Se Rom och sedan dö! Önskar inte det riktigt än. Jag har så mycket kvar att göra och uppleva. Det känns som jag precis står på tröskeln till friheten, med allt vad det kan innebära så den dörren vill jag gärna öppna på vid gavel och gå ut i världen genom.
Rom var fantastiskt på många sätt. Att det gamla finns kvar och står kvar. Inte så mycket omvälvande ny stadsplanering som här. Ingen cykelstad alls. Såg bara tre romare som cyklade och ungefär sex turister. Resten körde bil helt galet eller åkte motorcykel av olika slag. Bussarna gick lite då och då, såg inga tider för turlista. Hittade inga taxistolpar heller. Men det fanns taxibilar, vita.
Det mest fantastiska var att sjunga med våra tre kyrkokörer i Mariakyrkan. Jag blev helt vild av den upplevelsen. Att sjunga i Svenska kyrkan i Rom var en upplevelse av ett annat slag. Den förbeställda bussen kom inte och vi fick på olika sätt hitta dit och jag och tre andra gav oss iväg utan att veta adressen. Ett par kilometer senare kom vi i alla fall fram. Vi droppade in pö om pö till gudstjänsten. Jag var som tur var där från starten, om än andfådd.
Glassarna var bäst i godissväg. Lunchen på den ekologiska restaurangen bäst. Sen var det dåligt med god mat på kvällarna. Ingen var nöjd. Men den mättade hungern.
Att bo med utsikt till Peterskyrkan från hotellets takterass var häftigt. Att se Sixtinska kapellet en STOR upplevelse. Så stor att jag bara tog med mig tre olika bilder på händerna som nästan möts, i Michelangelos målning. En kopp, en tröja och en stor affisch. Jag kunde ju ha varierat mig, men icke. Jag fick med mig en kopp med änglar på. De såg jag bara där på koppen, vad det nu var för änglar. Botticellis änglar har jag hört talas om. Kanske de?
Vid flygplatsen i Rom, fanns en skulptur med den så berömda nakne mannen i en cirkel, ett träklot, av Leonardo da Vinci. Nå, han har inte gjort träskulpturen, men förlagan till skulpturen. Så vacker!
Här är en mängd bilder. Bara att titta och förundras över allt fint som finns i vår värld.

Jag såg Alperna för första gången. Jag hade tur att sitta vid fönstret både dit och hem och vädret var fint mestadels.

Peterskyrkan på gångavstånd från hotellet.

Vid spanska trappan.

Vid Fontana di Trevi. Såklart kastade jag i en slant och önskade mig det enda jag önskar mig. Och utan att veta om hur jag skulle göra, så gjorde jag det bakifrån och med vänster hand.

Här ligger önskeslanten.

Kupolen i Pantheon.

Tände ljus i Mariakyrkan, där vi också sedan hade en körkonsert.

Fantastiskt vackert och gott!