Lördagskväll med tankar på livet och det som gör livet värt att leva. Är det verkligen en mening med att leva ensam i möjliga tjugofem år framöver? Nej, det kan jag inte klara. Jag behöver både tid att vara själv och tid att tillhöra ett sammanhang, en familj, en man, en nära vän. Att det kan vara så svårt att finna en väg, anade jag inte den gången jag valde att gå MIN väg och lämna det sammanhang jag hade. Så vad är min väg nu? Inte Danmark i alla fall. Dörren är stängd. Inte min, men hans.
Att vara ute på facebook ger inte längre någon mening. Det fyller tid som jag kunde ägna åt annat. Läsning till exempel. Eller promenader. Eller träffa familj och vänner på riktigt. Framförallt det. Jag är trött på länkar och reklam och meningslöshet. Jag söker kontakt och mening. Kanske kan det fylla mina sista år i detta livet mer än facebook.

Idag köpte jag en skridskohjälm. Det enda som fanns kvar i affären var en rosa barnhjälm i storlek medium. Alla svarta och vita var slut. Hahaha… jag är nog en av de få farmödrar som åker skridskor med en rosa hjälm. Det gick fint. Mitt barnbarn Tuva tyckte att det var kul att min hjälm var rosa, precis som hennes.

Nu har jag varit på banan med 5:2 i snart två veckor. Två kilo lättare är jag. Redan är det lättare att knyta skridskor och få på mig jeansen. Bra så. Och det kan jag fira med en danmarkssnaps, jättegott porsbrännvin, ugnstekt potatis, morot, lök, lax och fisksås. Toppengott. Men ensamt till tider. Tja… sånt är mitt liv. Jag har valt det själv. Hoppas jag finner mer mening med min tillvaro framöver. Mitt senaste danmarksäventyr är över för denna gången. Nu får jag nöja mig med tv från mitt älskade Danmark. Ikväll med Melodi Grand Prix. Inledningen till den är helt och hållet osvensk. Og det kan jeg godt lide.

Äntligen är det februari och ljuset kommer åter mer och mer och tiden går fortare än sega januari. Äntligen har jag också kommit på banan med 5:2. Och det passar extra bra, för fastlagssöndagen var igår.
Jag höll på hösten 2014 med den dieten och det gick bra fram till stambytet. Sen har vikten gått upp och upp och upp igen. Jag gillar min kropp oavsett vad, men det är bra av medicinska skäl att inte vara överviktig. Knäna och andningen tar stryk mest, förutom de inre organen, som är inbäddade i fett. Så nu är jag igång!
Det som är kul är att göra ett diagram på viktnedgången, ända tills den stannar upp; sen är det inget kul. Med excel är det lätt att fixa en sån. Behövs inga linjaler och färgpennor. Bara mata in siffrorna.
Kul är det också att ta som en utmaning att använda det jag har hemma att äta. Jag gillade matprogrammet där en kock gick hem till folk och lagade mat med det som fanns i kyl och frys. Här gäller det att vara kreativ och inte ha sötsaker hemma.
Idag var jag ordentligt hungrig på eftermiddagen, frukt och te fungerade inte för mättnad. Men vad fanns att äta med ganska få kalorier? 500 varje fastedag, måndag och torsdag. Förra veckan gjorde jag rödbetssoppa. Nu blev det en potatissoppa med lök, morötter och palsternacka. Hur enkelt som helst. Bara att skala, skära och putta ner i grytan med en buljongtärning. Och sist i med broccoli.
Nu är jag mätt och belåten ett tag igen. I morgon står jag på vågen och beundrar siffrorna. Jag riktigt längtar till varje ny morgon. Hur händelselöst liv jag lever, och det gör ingenting. Morgonens spänning är lagom, uppåt eller neråt och hur mycket, i min egen lugn och ro-tillvaro.