Slow-time.

Vaknar till en ledig helg och har en lättnad i mig. Skönt att slippa vara president och vice president och ha fyra år av krävande arbete framför sig. Puh!

Undrar om man kan ha en identitetskris vid min ålder? Tror det. Ska fråga vänner som varit pensionärer länge. Hur kändes det för dem innan de tog steget ut till friheten?
Tiden masar sig fram. Hasar. Drar sig, med långsamheten i sig. Inte var det så här det skulle vara, tänker jag. Om jag nu hade vetat hur det skulle varit, innan nu.
Allt är inte svart-vitt skulle någon kanske säga, men ibland är det så. På och av. Fort och långsamt. Plus och minus.

beskrivning

Pandemi och ensamhet. Både hemma och i skolan. Drar mig undan för att se så få som möjligt. Går med munskydd i offentliga lokaler, utom i mitt arbetsrum med eleverna. När kramade jag någon sist, varmt, gott och länge? När fikade jag med någon vän eller familj senast, utan att vara orolig för att smitta andra eller bli smittad? Det var länge, länge sen.
Och jag är inte ensam om att ha det så. Vi är många ensamlevande, på gott och ont.

Jag hinner fundera på meningen med livet. Om arbetet har fyllt i så många år, vad blir viktigt sen? Att det är roligt att i perioder i alla fall släktforska är en mening. Men sen? Det som gav mening tidigare, kan jag inte mer. Kroppen säger nej. Att hitta mening med att träna, blir en utmaning för framtiden. En viktig beståndsdel från nu och framöver. Jag trodde väl aldrig att jag skulle ha det som en utmaning och behov. Men nu är det så.

Så träning blir till en mening, plikt eller behov eller vad? Allt.
Jag behöver tid att träna. Ork att träna. Vilja att träna.

Fina ord från Rumi Hugs, de har jag inte sett tidigare, undrar i vilken kontext de står i från början? Får hålla utkik efter det. Det ger en mening, att få veta mer.

Play on, my Beloved.
Let me not miss one note
of your melody
nor one beat of your heart.

Rumi

Tänk om jag hade en kristallkula och kunde se in i framtiden? Kanske min glitterkula kan ge ett svar? Den säger i alla fall: “Snart får du en ny och större balkong!”

beskrivning

Stairway to Heaven.

beskrivning

Stairway to Heaven

There’s a lady who’s sure all that glitters is gold
And she’s buying a stairway to Heaven
When she gets there she knows, if the stores are all closed
With a word she can get what she came for
Ooh, ooh, and she’s buying a stairway to Heaven
There’s a sign on the wall, but she wants to be sure
‘Cause you know sometimes words have two meanings
In a tree by the brook, there’s a songbird who sings
Sometimes all of our thoughts are misgiven

Ooh, makes me wonder… Ooh, makes me wonder…

There’s a feeling I get when I look to the west
And my spirit is crying for leaving
In my thoughts I have seen rings of smoke through the trees
And the voices of those who stand looking

Ooh, it makes me wonder… Ooh, really makes me wonder…

And it’s whispered that soon if we all call the tune
Then the piper will lead us to reason
And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter

Oh-oh-oh-oh-woahhh

If there’s a bustle in your hedgerow, don’t be alarmed, now
It’s just a spring clean for the May queen
Yes, there are two paths you can go by, but in the long run
There’s still time to change the road you’re on

And it makes me wonder… Ohh, woah

Your head is humming and it won’t go, in case you don’t know
The piper’s calling you to join him
Dear lady, can you hear the wind blow? And did you know
Your stairway lies on the whispering wind?

gitarrsolo….

And as we wind on down the road
Our shadows taller than our soul
There walks a lady we all know
Who shines white light and wants to show
How everything still turns to gold
And if you listen very hard
The tune will come to you at last
When all are one and one is all
To be a rock and not to roll

And she’s buying a stairway to Heaven

“How long did it take to write “Stairway to Heaven”?
Jimmy Page started writing the music in May 1970. Robert Plant wrote 80% of the lyrics a few weeks later. Recording for the song began in December, and finished in the New Year.”

från Genius.com

beskrivning

Det är mycket nu.

Det är mycket som händer i världen nu.
Pandemin går upp och upp och upp med nya varianter hit och dit. Vaccinet tar tid på sig att distribueras och sprutas. Och hjälper det mot mutationerna också? Ingen vet väl det än. Vi får hoppas på det.
Oroligt känns det i alla fall. De som redan varit smittade kan känna sig säkrare, men hur länge finns antikropparna kvar? Och de som ännu inte haft covid-19, vet inte hur den kommer drabba, milt, mittemellan eller långe och svårt och avgå med döden. Osäkra odds där.
Jag har slutat räkna hur många som avlider. Jag orkar inte ta in det.

USA har sina dubbla dramor. Jag såg på CNN hur de började med godkännandet i senaten 6 januari, av nya presidenten Biden. De skulle ta paus för vissa republikaner ville gå emot valresultatet och plötsligt utbröt ett kaos. Från det lilla till det stora inom en timme var den ultrakonservativa inne i senatsbyggnaden och vad som hände fick vi delvis se genom tv-medierna som rapporterade runtom där. Att de inte förstod vad som hände från början, reagerade jag på när en reporter kallade en inkräktare i vice-presidentens stol för “gentleman”. Så naivt. Och de bara gick rakt in. Var var alla poliserna som fanns vid tidigare demonstrationer för Black Lives Matter? Borta. Passiva.
Hur kunde de missat eller inte missat, att Trump hållit uppviglingsmöte strax intill? Planerat sen länge. Och planerna om vad de skulle göra fanns ute på sociala medier. Var fanns terroristbekämpningsstyrkan? Det var obehagligt att titta på och inte veta vad som skulle hända. Sändning i realtid. Direkt in i vardagsrummet här. Jag hade svårt att sova sen.

Dessutom har jag haft svårt att sova hela julledigheten. Inte bra. Hur ska jag klara att komma tillbaka till vardagen igen? Än så länge har jag inte klarat det. Lever ett instängt och isolerat liv i min egenkarantän. På måndag kommer eleverna tillbaka till skolan. Hoppas jag kan vara där då. Eleverna är viktigast för mig alltid. Jag hoppas kunna finnas där för dem, trots oron för covid-19, min sista termin i skolan.

År 2020 var det varmaste året någonsin på planeten, ihop med 2016 om jag förstått det riktigt. Det är verkligen inte bra. Djurarter utrotas av oss och miljöförstöringen. Jag minns en bild från Skansenakvariet från 1990-talet. En ruta i väggen med en skylt med texten “Världens farligaste djur”. Och så gick jag fram tid och såg…. mig själv. Så tankeväckande gjort redan på den tiden.

Hoppet då?
Att Biden och Harris 20 januari, blir goda ledare för USA i landets svåra tider. Att de samlar kunniga och professionella människor omkring sig. Fast det är lite mycket “min vän” och “tidigare anställd” i rekryteringsleden, jag har svårt för nepotism. Nyhet att kabinettet blir fyllt av både män och kvinnor av olika slag “som speglar hur USA ser ut”, som Biden sa. Det kommer nog ändå inte alla gilla. Men jag gör det.

Att de skyldiga där blir ställda till ansvar för allt de sagt och gjort där av orätt, diskriminering och kriminalitet. Jag är förvånad över hur gränserna för det tillåtna hela tiden flyttat på sig för den vita högerextremismen. Här i Sverige brer också kriminaliteten ut sig. Vi brukar ju komma efter USA med det mesta. Antagligen.

Att miljölagar tas på allvar och miljövänlig teknik utvecklas, att skogsbruk i fjällnära områden upphör är en önskan. Att världen gemensamt tar tag i miljön igen och går vidare med det. Att vi får en kyligare värld igen, där isen byggs upp igen i polerna. En önskedröm?

Att jag börjar fundera på roliga saker som kommer hända under våren.
Och hur kommer jag klara att vara en stark, frisk, energifylld pensionär till sommaren? Det vete gudarna! Jag har väldigt lite hopp om det efter dessa veckor hemma. Behöver ta kontrollen igen över vikten, maten, hälsan, motionen, träningen, sömnen, ja det mesta. Och återfinna energi, mod och kraft att vara kreativ och klara av det jag vill bygga och förbättra hemma, diska, torka av diskbänken oftare, tvätta, ja allt sånt.

Och nu kommer besked om att twitterpresidentens konto har stängts. Slag i slag händer saker som ingen någonsin trodde skulle hönda. Men å andra sidan, vem trodde någonsin att en sån obildad, systematisk lögnare skulle kunna bli president? Märklig man, som projicerar ut allt som han själv är. Han talar ju sanning, fast omvänt. Ni ljuger = jag ljuger. De är farliga = jag är farlig. Valet är fusk = Jag gör allt för att fuska. Ja, ni kan själva testa med allt han säger. Projektionernas mästare. Och folk går på det. Märkligt land.
Råttorna lämnar skeppet. Vilka kommer landa på alla fyra och vilka kommer dömas? Hm…

ABC 2021.

Det gamla året 2020 blev inte alls vad någon kunde ha tänkt sig. Kanske blir 2021 värre? Ingen vet. Inget att spekulera om heller. Det blir som det blir.
Planer har jag ändå. Och blir det inte så, så blir det på något annat sätt. Att leva på nätet med andra har vi fått vänja oss vid. Att sluta resa med. Och att ses ute är enkelt.
Att jag går i pension har jag redan bestämt. Om jag lever tills dess, är skrivet i stjärnorna. Det vore snopet att inte få leva som pensionär i mååååånga, helst friskare år. Och det blir som det blir = mitt mantra numera.
Här är i alla fall, som vanligt, något om tankarna, planerna, önskningarna, hoppen, realiteterna om nya året 2021 i en abc-lista.
Utanför listan finns mina två barnbarn och barn. De är viktigast av allt.

beskrivning

A – AVPORTRÄTTERAS
B – BALKONGBYTE
C – COVID-19-VACCINERING
D – DANMARK
E – EKOLOGI
F – FRIHETFRIHETFRIHET
G – GYMTRÄNING
H – HOPPAS
I – INSPELNINGAR
J – JULGRANSÅR
K – KREATIVITETSDRÖMMAR
L – LISTER
M – MIRAKLER
N – NYMÅLAT
O – OMSTÄLLNING
P – PENSION
Q – QVARTA
R – RO
S – SLÄKTFORSKA
T – TYSKLAND
U – UTRIKESUPPLEVELSER
V – VILA
X – X – DET OKÄNDA
Y – YOUTUBEFILMER
Z – ZEXTIOFEM
Å – ÅRSDAGAR
Ä – ÄLSKA
Ö – ÖVA

beskrivning