Ett nytt år och ett nytt årtionde.

Ja, suck! Tiden går. Och det är väl bra. Eller inte. Jag är ambivalent. Och det spelar ingen roll, för tiden går i alla fall. Och att vi har olika datum är bara ett av mänsklighetens alla påhitt och ordningar. Även utan en räkning skulle tiden gå. Ja nu blev jag djup här.
Och själva julveckan är slut. Annars skulle det väl vara femte advent idag. Granen står kvar och glittrar ännu några dagar.

beskrivning

Det känns så stort med ett tjugohundratjugotal. I alla fall i min ålder. När det blev nytt millennium var det också stort, men då hade jag ingen känsla av ändlighet. Jag var ännu ung. Nu är jag tjugo år äldre och kämpar fortfarande med vissa saker precis som då. Och ändligheten har kommit närmare.

Lever jag ett årtionde till? är en fråga som dyker upp. Vad händer med vår planet? är en annan. Vad händer med demokratin i Sverige? är en tredje. Skulle inte fler ha det bra och alla beslut skulle grundas i hur bra det skulle vara för människor och miljö? Nej, så har det inte blivit. Dåliga beslut tas överallt i alla lager. Korruption och kriminalitet verkar ha ökat. Drogkonsumtionen med. Utsläppen i vattenverken visar höga halter av droger. Hur blev det så? Orkar vi inte leva med livet som det är? Tydligen inte. Och stressrelaterade och psykiska diagnoser är vad de flesta är sjukskrivna med. Och försäkringskassans trovärdighet och stöd för människor är låg. Trots att det är skattefinansierat och ska tjäna folket i landet. Vinster tas från välfärden, snabbare än någonsin förändras sjukvård, skola och äldreomsorg. Det är verkligen sjukt att den som har en privat försäkring går före den som är mer sjuk. Är svaret på det ett högerfascistiskt parti? Absolut inte! Jag förstår inte hur folk tänker. Att var fjärde-femte röstberättigad människa kan rösta på ett missnöjesparti? Vart är vi på väg egentligen? Också Sverige polariseras, precis som i resten av världen.

beskrivning

I affärerna går det inte att betala med pengar längre. Eller det tar längre tid. ”För kortbetalning” står det i kassor. Men var står det kontantbetalning? Ingenstans. Affärer läggs ner, för vi handlar på nätet istället och paketen från olika håll intar en del affärer, som inte helt är byggda efter ett sånt system att alla beställer sina kläder och skor. Och skickar tillbaka det, som inte passar. Överbeställningar är vanligt numera. Det är vi vanliga medborgare som styr vår framtid också. Inte bara politiker. Nå, än så länge handlar jag i affärer och betalar med kontanter. Så länge det nu går.

beskrivning

Det kändes som lilla julafton att handla nytt igår, det händer inte så ofta längre. Jag har inte så stora behov av det. Jag lagar det som går sönder och mina kläder är ganska slitstarka. Däremot köpte jag en ny bh. Hur tänkte jag då? Vet inte. Kanske att det är bra när jag går till doktorn att ha en hel bh?
Ett nytt linne med spets är roligt i en lila färg.
Och nya lakan i en ny färg. Kanske är det roligt att ha?
En ny skärbräda gjord av… sockerrör? Hm… känns som plast ändå. Men ok, det behövde jag.
En ny muminmugg med 2019 års vintermotiv. Absolut roligt! Fast dyr!
En julgransdekoration, oglittrig. Nå, men kubistisk och grön. På rea.
Kökshanddukar, ja behövs!
En ny handduk, behövs när handdukar känns som sandpapper. Mina gäster ska kunna få mjukare omsorg här.
Och sist men inte minst, en ny klänning! Glittrande i blått. För min fåfängas skull. Finkläder har jag få numera. Att gå i glitter en vardag kan pigga upp mig. Jag behöver bli uppiggad!

beskrivning

Jag vet att jag har det bra. Jag har trygghetssystem runtomkring mig i form av läkarvård och olika insatser när jag är sjuk. Jag har ett arbete. Jag har ett överskott som jag kan ge bort på olika vis. Och ändå har jag önskningar om framtiden om ett bättre moraliskt och etiskt samhälle. Där vi drar åt samma håll och ger det bästa vi har av oss själva. Där vi alla är viktiga och behövs. Där alla får det de behöver för att det är självklart. Där skolan är likvärdig var barnen än bor. Där skattepengarna går till välfärden och till det som gagnar alla i samhället.
Gott Nytt År! Eller Grått Nytt Hår! Eller Håll Ut!

beskrivning

Mitt adopterade ord.

Många ord är i riskzonen att försvinna från SAOL. Språktidningen gjorde en insats för att orden ska finnas kvar och det blev fritt fram att adoptera ett ord eller flera.
Jag adopterade ordet ÄVLANDE.
Synonymer: ävlan, ivrig strävan, möda, iver, ambition, flit.

Min motivering:
Jag adopterar ordet ävlande.
Dels för att det rimmar på jävlande och dels för att det har varit mycket ävlande i mitt liv. Det har haft sitt pris.
Nu är jag gammal och sjuk och orkar inte ävla (ävlas) längre.

Svaret jag fick från Språktidningen var:
Tack för en rolig motivering! Ja, priset för ävlande kan onekligen vara högt. Vi kommer att publicera ett urval av de adopterade orden i ett kommande nummer.

Jag vet inte än om min motivering kom in i tidningen, som säljs nu. Jag ska nog köpa den.

Här är en länk till Språktidningens artikel

Nu är det klippt.

Nu har jag både fått håret klippt och köpt en dansk gran som är klippt i topparna. Varför det? Så dumt! Låt det räcka med att den är huggen.
Nu ligger den i min lilla hall och väntar på sågen. Och att jag ska sätta upp den. Var är då alla hjälpsamma tomtenissar? Ingen här. Bara att ta tag i det och fixa allt själv. Tur att jag är en do-er. Fast jag är tröttare och svagare än någonsin. Men jag får ju vila hela jullovet sen.
Städa, tvätta, diska, damma, såga, rikta in, såga, städa igen, ja listan tar aldrig slut. Allt för att få en fridsam och lugn julhelg. Fast jag hoppar över att baka. Allt ryms inte i min lilla ork. Det är ok.

beskrivning

Och nu: Granen står så grön och grann i stugan… trallala…

beskrivning

Tredje advent.

beskrivning

Har ätit julgröt till lunch och inser plötsligt att det ju snart blir ett nytt decennium!
Tjugohundratiotalet tar slut snart. Tjugohundratjugotalet tar vid.
Men idag är idag. Söndag 15 december 2019.
God advent!

År som gått.

beskrivning

Så där ja! Igår kom jag ännu ett steg på vägen till… ja vad? Att bli äldre! Närmare livets slut. Det är så för alla, kom jag på. Varenda födelsedag. För alla! Och det firar vi!
Hahahaha… ja det är konstigt.
Alla når inte att bli 63. Pappa blev 67. Några vänner med. Det känns lite underligt att tänka så. Plötsligt blir åldern till en djupare tanke. Hur lever jag mitt liv?
Kanske blir vi klokare på vägen. Eller inte. Det är inte säkert.
Helt säkert kom jag i alla fall ännu ett steg närmare till att gå i pension. Två år till i skolan om jag lever och har hälsan. Tja, eller om jag lever. Hälsan är som den är oavsett vad. Fast det vore ju fint att få några år av frihet och må bra nog att göra vad jag vill. Och den som är frisk kan jobba några år till och få en bättre pension. Det klarar jag inte. 65 är min gräns. I alla fall i skolan.
Det är inget fel på att arbeta. Det tror jag att jag vill fortsätta med. Men jag vill vara min egen chef. Det ser jag fram emot. Att skriva, sjunga, läsa, vara ute mer, inte passa tider, släppa taget om vissa plikter.
Jag har lönearbetat i hela mitt liv. Har aldrig vågat ta mig ut på egna ben, i någon större omfattning. Det har inte legat för mig helt enkelt.
Jag började arbeta redan som 10-åring ungefär. Då satt jag barnvakt för mina föräldrars vänners barn. Jag hämtade barn på dagis en period, jag åkte till Brantevik och bodde med ett barn där en vecka, när jag precis hade slutat åk 6. Ansvarsfullt arbete. Hur kunde mina föräldrar låta mig resa dit alldeles själv? Det förstår jag fortfarande inte. Men det var andra tider då. Jag blev nog stor för fort.
Mitt första riktiga lönearbete fick jag när jag var 17 år. Jag har alltså arbetat sedan dess. Oj, över 45 år! Som sagt, nu är det högst två år kvar av anställning. Hoppas jag klarar det. Håller ut. Orkar. Har roligt och gör nytta.

December.

December är här och har varit i flera dagar. Det är min månad. Och min systers. Och Lucias. Och tomtens. Och Nikolaus dag är det idag. Hoppas barnbarnen fick godis i stövlarna och inte ris.
December. Både grått och kallt och regnigt och kallt och blåsigt och kallt och vitt och kallt och halt och kallt. Jag fryser!
Jag är trött med. Idag har jag varit galet trött. Sov på soffan ett par timmar och när jag vaknade kändes det som om det var söndag redan. Jättesnurrigt.
Jag orkade faktiskt gå till centrum tidigare på dagen. Jag behövde posta DNA-prov, som ska ge svar på moderslinjen bakåt i tiden. Det blir spännande. Svar om 4-6 veckor.
Dessutom behövde jag gå till glasögonaffären och få nya glasögonen lite justerade, efter att jag bockat till ena skalmen av misstag. Jag hade väl suttit på dem. Tänkte samtidigt beställa nya läsglasögon. Medan jag väntade provade jag bågar. Och till sist var det min tur. Men var var då mina glasögon? Minnet är kort. Hade jag tagit på dem när jag gick ut? Kanske låg de hemma? Eller hade jag tappat bort dem i affären? Jajamensan.
Fick hjälp att leta bland glasögonbågarna. Där, högst upp, hade jag satt dem prydligt i hyllan. Hahahaha… Ja jag är rolig jag! Och jag kan verkligen skratta gott åt mig själv. Det är en gåva.

För övrigt funderar jag mycket, som jag brukar göra. Funderar över livet, hälsan, glädjen, sorgen, åren som gått, åren som kommer, beroenden, musiken, födelsedagar, arbetet, pensionen, ekonomin, husen, drömmar, bakning, den stundande julen, vad jag vill, vad jag orkar, vad jag behöver och mycket annat.

beskrivning

För tre år sedan fyllde jag 60 med en fantastiskt firande i kyrkan och sen hemma. Det blev ett minne för livet. För två år sedan flyttade jag. Också det ett minne för livet, men av ett helt annat slag. Nu är det i stort sett klart hemma, inte helt. Klar blir jag väl aldrig. Förra året kunde jag knappt gå. Fick gå med kryckor och hade så himla ont. Och så reste jag trots det till USA, kunde ju inte avboka den drömresan som jag hade planerat sedan sommaren. Och drönarna som störde på Heathrow. Dummingarna!
Så skönt att jag bara kan vara i det som är nu, i mer lugn och ro och se fram emot ett jullov. Lugn och ro – som ett mantra. Inte resa bort långt. Vara hemma. Sova. Fundera. Vila. Göra det jag vill. Vara fri en stund. Boa.
Men först jobba och göra allt jag har att göra innan.