Betraktar – målning av Lars Berg.
Passar som smäck. Den har liksom intagit rummet. Jag är så nöjd och glad och tacksam att just jag får äga den ett tag.

Äntligen står jag i inspelningsstudion! Som jag har längtat och väntat på detta! Det var det jag önskade i 60-årspresent till mig själv. Nu blir det en 63-årspresent istället. Sju sånger ska spelas in och fixas till med filmer. Det ser jag fram emot.
Bäst att passa på innan det är försent. Jag har svårt nu att spela gitarr. Fingrarna låser sig och vill inte skifta ackord. Rösten förändras och jag har ont i halsen allt som oftast.
Kanske finns det hopp om framtiden ändå, att orka mera och klara att ta tag i det här, med hjälp av två vänner som har inspelningsstudior.
Tre av mina sånger från diktboken Från ett hjärta till ett annat, finns inspelade sen länge. Nu väntar de kvarvarande fem sångerna ur boken på att komma ut i ljuset. Dessutom blir det en ny version av Rumidikten Allt började med ett rop och en barnsång Elfensten.
Kanske blir det tid och energi nog att ordna med filmer till jullovet. Jag vet… gör en sak i taget. Inte för mycket. Ta det lugnt med, vila, träna på gym, meditera och tänk lagom.

Här är Lennart Hallström i hans studio. Vi gick i parallellklasser i skolan. Det är roligt att börja lära känna varandra i vuxen ålder.

Här är Lennarts studiohemsida. Han säljer djembetrummor med och har kurser.

Vad glad jag blir att ha ett barnbarn här hos mig som övernattningsgäst. Underbart är kort. Alldeles för kort.
Hoppas mitt andra barnbarn kommer hit snart med. Så blir det underbart igen en stund.
Vi hade mycket att göra. Gå på café, handla, göra en odling med ärtskott, diska, (inte jag) prata, dansa, nå, det var väl inte jag då, bada, (inte jag) se på utfrågningar i USA under tiden, (jag) laga mat med förrätt, huvudrätt och efterrätt, (räkmacka, korv Stroganoff, smoothies). Tur att vi kan hjälpas åt och tycker om att äta. Det blir enklare då. Barnbarnet gjorde en dikt om vänskap. Och nattsagan blev kapitel 1 i Alice i Underlandet. En del hann vi inte, att måla bilder till en sång om rymden och att sortera bort leksaker. Behöver städa bort en del till förrådet. En låda då och då ryker ner dit. Fast för sällan och för mycket kvar ändå.
Tänk att gästsängen nu hittat en plats i lilla rummet. Där finns så mycket annat med, men det känns bra att kunna ha en nattgäst i en säng istället för i soffan.
Jag behöver göra plats till mina viktiga papper med. Men VAR? Inte ligga på skrivbordet i alla fall. Nu ligger de i två högar på golvet. Hm… Något måste bort, för att annat ska få sin rätta plats. Det är verkligen ett pyssel att ta tag i ordningen. Har tagit två år hittills och jag har mycket kvar att göra. Önskar jag kunde slänga och ge bort saker lättare. Men det får ta sin tid. Först att skaffa alla saker, sen att göra sig av med dem. Vilken paradox. Det är livet. Livet. Suck!

Jag är så glad för att skriva. Jag är så glad för att andra vill skriva här. Jag är så glad att känna att min kreativa lust börjar vakna till igen.

November, den gråa, är också här. Mulet, grått och vått. Men också tid för ljuständning och för att minnas de som inte är med oss längre.
Börjar vänja mig mer vid nya glasögonen. Svårt att inse att jag kan behöva glasögon alltid. Jag, som alltid sett bra på långt håll, märker att de progressiva glasögonen är bättre på långt avstånd.
Utom igår. Jag skulle köra och hämta mitt barnbarn från cheerleadingen, hur det nu stavas. Jag såg varenda plätt och droppe på framrutan. Mycket störande. Och så fort jag tog av glasögonen kunde jag fokusera bättre på verkligheten utanför bilen. Nåväl, jag kom fram. Tog på mig glasögonen igen ute och tyckte det var konstigt att jag såg skyltarna på skolan så dåligt. Det duggade ute. Kanske var det disigt ute?
Men ack nej. Jag hade glömt att byta från skärmglasögonen till de progressiva.
Jag har nu tre par glasögon att hålla reda på i mitt vardagsliv. Progressiva, skärm och läs. Det är en omställning. Det kommer jag klara, bara jag har dem på samma ställe, och väljer rätt.

I natt har jag gjort en sömnutredning igen. Det var jobbigt. Men bra att ha gjort den. Hoppas nu att resultaten finns sparade i alla manicker jag skulle ha på mig. Vaknade med huvudvärk. Sov illa. Drömde! Det var en spännande dröm. Ibland tror jag att drömmar kommer sig av syrebrist. Att det blir som ett hallucinerande. Men min teori har nog ingen forskat på.
Nu ska jag packa ihop mig och åka till stan för att lämna utrustningen. Hoppas jag tar på mig rätt glasögon för att se bra. Annars hamnar jag kanske på ett helt annat ställe.