Tillbaka i den lilla världen.

beskrivning

Äntligen är jag hemma i min trädgård. Blommorna i rabatten på framsidan växer och blommar, oavsett om jag är hemma eller inte. Tur det. Skolan och resan ut i världen är klara för den här gången. Nu väntar vila och återhämtning. Nytt behöver växa i min öken. Har köpt nya plantor till en del av ängskanten mellan de vita syrénerna bakom garaget och Finlands vita ros. Mer fläder, mer syrén fast blå, en hasselbuske, två olika häggmisplar. Det ska bli roligt att se dem växa. Undrar om jag ska låta den självsådda lönnen växa upp där med, eller köpa ett annat träd, varför inte körsbär om det kan klara sig i zon 5-6?
Något att fundera på i alla fall.

beskrivning

Här växer myskmadran på sina egna ställen, den vill ta sig fram i kanten av huset.
Jag har varit i Tyskland, mellan Bonn och Giesen och släktforskat.Trädgårdar där är så fantastiska och där kan ju faktiskt det mesta klara sig, även om de har värme på sommaren som är olidlig. Jag har för första gången varit i 37°C. Tur jag hade hyrt en bil med AC.

beskrivning

Jag ska ta fram hammocken med. Fast var ska den stå? Kanske på samma ställe som förra året? Det blir nog bra, med utsikt till min trädgård. Och vill jag kan jag sitta under flädern och titta på lilla ängen som jag ska låta bli att klippa ett tag framöver. Gräset runtikring ska dock klippas. Planer, planer, planer… Och så göra flädersaft idag och koka rabarber.
Det är sommarsysslor!

beskrivning

Blåklockorna har tagit över vid sidan av huset, jag förmådde inte klippa där när jag var här för tre veckor sedan. Tur det, en riktig konsert håller de med sina klingande klockor. Jag har aldrig sett så många på samma ställe någonsin i hela mitt liv. Trädgården visar upp nya sidor av sig i det vilda oskötta. Bra det. Jag tycker om ängen. Jag tycker om det oplanerade, inte alltid, men ibland. Jag tycker inte om ogräset i jorgubbslådan. Jag tycker inte om ogräset i marktäckaren av timjan. Det ska bort, men hur? Det sprider sig som en löpeld. Tack och lov har hundkexet blivit färre, tack vare min rensning. Maskrosorna är bra för insekterna, men inte i gräsmattan. Det är ett sisyfosarbete att få ordning på. Lite i taget, så blir det färre.
Vad är det för liv jag har egentligen? Rensa och plantera. Motsatser. Paradoxer. Liv?
Tja, just nu mitt liv. Även om jag har ont och har svårt att gå. Titta fungerar. Lukta fungerar. Njuta av det lilla med.

En sommarresa.

Planerar en sommarresa:
Stockholm till Düsseldorf, med flyg.
Düsseldorf till Bonn, med tåg.
Bonn till Altenkirchen med bil.
Jag ska resa runt i landskapet och utforska platser där mammas morfar föddes och växte upp. Sedan lämnade han byn när han var 19 år och reste till Salzwedel.
Dit ska jag åka en annan gång om jag kan.

Han gifte sig med en änka, mammas mormor, med fem barn som överlevt barndomen. Tre eller fyra barn hade dött som späda. Han fick ta över hennes avlidne mans firma/arbete som schriftsteller = sättare. Hon fick en som kunde försörja henne och barnen. Ömsesidighet där.
De fick en liten flicka som dog. Sedan flyttade de till Berlin och fick tre barn som överlevde barndomen.

Mitt i allt det svåra med ohälsa, stress, smärtor, svårt att gå och det ena med det tredje, vill jag inte sitta hemma och lida. Jag kan lika gärna lida i Tyskland. Och TUR att jag klarar att köra bil. TUR att jag kan gå utan kryckor. TUR att jag har möjligheter att släktforska på plats. Andra har det svårare än jag. Min mormorsmor som födde 12 barn och fick se fyra dö. Jag får passa på medan jag kan. Nu har jag semester och får sätta mig själv främst ett tag framöver. Vem vet vad framtiden har i sitt sköte?

Och ja, detta med ett visst mått av galenskap. Vad ger jag mig in på?
Men utan min vågade sida, vore jag inte jag.

Liljedag.

beskrivning

Nu har liljorna jag köpte förra veckan börjat slå ut. Doften är överväldigande och god. Jag älskar goda dofter, lika mycket som jag avskyr dåliga lukter.
Idag tänker jag på släktforskningen, vad är det som gör det så roligt och vad gör det så tråkigt? Hela tiden dessa polariteter. Även i hur mitt liv är i stort och i smått. Jag har verkligen stora avgrunder mellan det ena och det andra. Och vips, så är jag på den andra sidan. Då går det fort minsann. Kontakt är lösenordet.

Besvikelse är svårt. Det är svårt att inte bli trodd. Som att rörmokare inte tror att det är dålig lukt under diskbänken. Vem kan komma och fixa och TRO på mig, helst känna det själv att lukten där är jobbig att ha. Så luktar det inte hos andra, jag KAN känna skillnad. Så är det att ha en känslig näsa, andra tror inte på mig och är ovilliga att göra något. Sinnesnärvaro är inte alltid bra att ha. Hade varit bra att kunna stänga av och deflektera också. Men sinnen är svåra, de bara är. Jag ser det jag ser. Luktar det jag luktar. Smakar det jag smakar. Hör det jag hör. Känner det jag känner av hud mot annat.

Men härliga dofter är underbara. Det må jag bara säga. Hos den jag tycker om. Hos djuret jag älskar. Hos babyn jag håller om.
Nå vad mer att säga? Jag ska fortsätta söka rätt på rätta mormors far. Han är svår att finna upplysningar om. Kan han ha varit gift med en 17 år äldre änka med fem barn? Det är frågan. Jag ska hem till min mamma och fråga henne om det. Vad tror hon om tysk moral i slutet av 1800-talet. Intressant att söka vidare om.
Reser till Düsseldorf för att leta rötter när skolterminen slutat. Har redan kontakt med en avlägsen släkting. Men hur vi är släkt vete fåglarna. Kanske genom en kvinna som älskade en 17 år yngre man. Utan den mannen hon mötte, skulle jag inte finnas. Det är tänkvärt med.

beskrivning