Jag har många saker att fundera på inför resten av mitt liv.
– Hur länge vill och behöver jag lönearbeta och ha en fast tjänst?
– Kommer jag vara frisk nog för att kunna välja det liv jag önskar mig?

Vissa saker vet jag.
– Jag kommer inte gå i pension före 63. Men senast i januari 2022.
– Jag vet att jag vill bo och vara fri i Danmark ett år.
– Jag vet att jag vill bo i mitt älskade hus i Ångermanland ett år minst, i frihet från krav.
– Jag vet att jag vill flytta från lägenheten och bo i ett hus. Men är det innan jag slutar jobba? Och var ligger det huset? I Södermanland eller Småland? Eller någon annanstans?

Jag har att välja på. Men hur vet jag att det är det jag vill välja? Jag hoppas att det kommer att kännas i kroppen. Vissheten. Längtan. Tryggheten. Ron. Utrymmet. Tomten.
I någon känsla av att komma HEM.

Så mycket oklart. Inget lugn. Ingen ro.
Lite spänning inför besluten med. Inget kommer hända från en dag till nästa. Bara att jobba på, dag efter dag, månad efter månad. Små steg framåt. Till slut är jag där någonstans, vid det ena eller det andra eller det tredje.

Jag vaknade med en dröm i fullt minne och ju mer jag tänkte på den, desto mer kom fram. Så vara i lördagen i en dröm? Varför inte! Jag har en tanke om att kunna göra något annat när jag slutar i skolan. Varför inte söka in till sköterskeskolan? Därav drömmen kan jag tro.

”Jag arbetat extra som sjuksköterska på ett ställe med äldre människor. Det är väldigt roligt där. Vi ska spela teater med de boende. Jag tänker att jag kanske kan lära mig en av rollerna utifall att jag behövs. Det är fullt ös, mycket att hålla reda på. Så blir jag inkallad till chefen. Han erbjuder mig ett heltidsjobb där. Jag blir väldigt frestad men säger att jag inte kan ta det, för jag behöver min lön som jag har nu. Som sköterska tjänar jag inte så bra. Men han säger att jag får det jag vill ha, för jag är så bra!
Sen är jag på tåget. Reser med några av arbetskamraterna från skolan. Vaktis är med. Han är så himla trevlig. Jag kramar om honom och frågar om han är gift. Nej. Sambo? Nej? Då blir jag rädd. Hade tyckt det var bättre att han var upptagen.”

Så det var en händelserik natt i drömmarnas värld. Och nu till verkligheten. Om det nu är det. Kanske är det en dröm det med?