Saknaden slår till med all kraft,
som en storm, en orkan, en tornado.
Den hivar iväg mig till det som var
en gång i tiden, som jag älskade.

Tankar på platser, prat, ger privata påminnelser
om det som blev fel.
Stunderna i skogen, i havet, på stranden,
i köket, vid matbordet, i soffan
är så långt borta,
bortblåsta, som om de aldrig funnits.

Åt vilket håll blåste vinden?
Var stoppades tiden?
Vem är jag att svara på det?
Jag är ingen.
Ingen svarar.
Saknaden är hård att vara i.
Men tyst tänker jag baske mig inte vara.

Idag är det söndag och jag har suttit framför datorn och skött om hemsidor jag administrerar. Det tar sin tid. Inte allt är enkelt. Och jag glömmer bort hur jag gjorde. Så det är bara att göra om, testa och göra rätt.
Min egen hemsida här är den som jag skriver på mest. I alla fall här i bloggen. Önskar jag orkade göra mer av den.
Min företagssida med Bella förlag är numera borttagen. Den hade gjort sitt. Den fick en rubrik här istället, det räcker. Någon gång ibland säljer jag en bok eller ger bort. Inte så många kvar nu. Kommer jag skriva en ny bok? Tror inte det. Men roligt var det med erfarenheten att vara förlagsägare. Det är jag fortfarande förresten.
Min firmasida, danagestalt.se har fått en ny hemvist, fast den är inte riktigt hemma än. Jag hoppas att det blir klart imorgon eller på tisdag.
Och så sköter jag om Lekarbetsföreningens hemsida, lekarbete.nu
Där är det en del att göra till tider. Fylla på och ta bort och uppdatera och se till att allt fungerar. Den tar mest tid.
Den senaste uppdateringen av wordpress har jag inte riktigt satt mig in i. Jag tycker det är jobbigt att lära om. Men saker behöver uppdateras för att fungera, säger i alla fall min son, så det är bara att gå med i det.
Nå, det är i alla fall roligt att ha hemsidor. Om de fungerar. Om de känns rätt. Kanske dags att göra om något snart. Hm… tja, varför inte?

Vad skönt det är att vara hemma och inne en snöig vinterdag. Jag satte ut fågelmat, fast de vet inte om det än. Jag har inte matat dem förrän nu. Inte förrän nu har jag fixat det. I dag städade jag i ett skåp i köket med. Saker åkte in där vid inflyttningen, huller om buller och först nu gjorde jag det jag tänkt på länge: städade och sorterade, slängde och hittade. Allt behöver komma till sina rätta ställen. Jag går omkring här och letar och letar annars. Det gör jag ändå förresten.
Jag gick ut en stund med för att skotta bilen. Bäst att göra det en bit i taget, för i morgon bitti har jag varken tid eller ork, måste vila fortfarande, göra lite, vila, göra lite till, vila lite till.

I morgon är det femton arbetsdagar kvar till sportlovet. Kanske ska det bli lite mer byggt hemma då. Kakling i köket, en vägg med skjutdörrar i hallen, lite snickeriarbeten, slipning, tapetsering finns att ta tag i. Som tur är slipper jag byta balkong. Det är det andra som gör senare under våren. Hoppas, hoppas, hoppas det blir av den här gången.

Längtar till min egen tid på heltid. Tills dess jag blir fri, om tre år, så testar jag i mars, april och maj att jobba deltid i skolan. Det är en balansgång mellan att vara sjuk och vara frisk. Att vara sjukskriven utan att försäkringskassan har godkänt det, är dyrt. Att vara sjuk och gå ner i tjänst för att orka, kostar också, men då är jag fri med min tid i alla fall. Kanske blir jag inte friskare ändå. Då spelar det ingen större roll.

Äntligen är det februari med ljusare dagar. Snart vår i sikte. Fåglarna sjöng i alla fall i dag, trots all snö. Det var fint. När sjunger jag igen då? Ingen aning. Inte idag.