Söndagsgrubblerier.

Ännu en söndag i lugn och ro. Har varit på utflykt till havet och tittat på ett hus. Huset var ganska skruttigt och trädgården med. Inget för mig, även om det är frestande att både bo nära havet och nära Handen.

beskrivning

Jag skulle kunna ha en båt där och jobba kvar där jag är. Men nackdelar finns med huset, som måste ses om och fixas med. Och jag skulle inte ha plats för mitt badkar där. Stor nackdel. Men så skulle jag ju ha havet att bada i istället…. ha ha ha… Fint var det att sitta mitt i kalla blåsten med varm choklad och hallonbulle och fantisera om att jag bodde där.

beskrivning

Söndag. Undrar var jag ska hitta mitt boende, det är som en följetong. I stort sett varje helg och ibland mitt i veckan går jag på visningar. Än är jag inte desperat i alla fall. Men funderar mycket på vad som är rätt just för mig och tiden jag är i. Fyller snart 61 år. Inte purung längre, fast jag känner mig ändå ganska ung. På hemvägen åkte jag förbi en antikaffär. Tänk vad mycket som finns i närheten och som jag aldrig tidigare sett förut. Där såg jag den tänkande sjöjunfrun, en porslinsmoj att sätta i en skål med vatten och stoppa blommor runtom i hålen. Gjord på Gefle porslinsfabrik. Jag köpte inget. Jag ska inte ha flera saker i mitt liv, förrän jag vet var de ska vara.

beskrivning

Men i veckan kunde jag inte låta bli att köpa en ny oljemålning. Lekande barn som gungar, målad av Lars Berg för länge sedan. Den påminde mig om barndomen, när vi gungade ute på gården. Och som jag ser mina barnbarn gunga ibland. Med fart. Vågat. Ibland övermodigt. Och härligt med farten och spänningen. Tavlan står kvar hemma hos konstnären tills jag har en vägg att hänga den på. Undrar var det blir… helst innan det blir dags för äldreboendet. Och mellan visningarna jobbar jag och går på undersökningar och uppföljningar. Har fullt sjå att ta hand om mig. Ingen nära relation i sikte. Det skulle ju vara fint med en kärlek att dela tankarna med. Men det verkar inte vara skrivet så på min livskarta. Jag vet inte mycket om min framtid. Det är där jag är just nu. I mitt Här och Nu.

You are always on my mind.

I helgen har den här sången spelat i mitt inre. Bäst att få ut den här då.
Kärlek. Ömhet. Vänskap. Så viktiga delar av livet. Inte vet jag om jag kunde gjort annorlunda. Vet inte vad jag skulle gjort annorlunda. Det låg kanske inte alltid hos mig. Jag önskar jag kunde ha gjort bättre, bara jag hade vetat hur. Det är försent nu.
Och ändå, You Are Always On My Mind.

Always on My Mind

Maybe I didn’t treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn’t love you
Quite as often as I could have
Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

Maybe I didn’t hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I’m so happy that you’re mine
If I made you feel second best
Girl, I’m so sorry I was blind
You were always on my mind
You were always on my mind

Tell me, tell me that your sweet love hasn’t died
Give me, give me one more chance
To keep you satisfied, satisfied

Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

You were always on my mind

Maybe I didn’t treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn’t love you
Quite as often as I could have
Maybe I didn’t hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I’m so happy that you’re mine

En fredag den trettonde.

Kanske blev det en turdag, denna fredag den trettonde. En rörmokare ringde och sa han kunde komma idag och titta på avloppet i köket som luktar mögel. Han själv luktade starkt av rök. Han såg direkt vad som kunde vara fel. Han fixade ett nytt vattenlås genom att dra i en utdragbar slang. Han visade mig var möglet satt fast. Utdragbara slangar är värdelösa. Där fastnar grejor. Men nu går lukten förhoppningsvis inte upp i kökshon i alla fall.

Sen ringde mäklaren och sa att hon för över pengar, kontantinsatsen för lägenheten, från säljaren, nu. Inte för att jag ska festa och köpa upp pengarna. Men ändå. De ska finnas till en kontantinsats till ny lägenhet eller hus. Det blir bra det!

Jag tittar på Hammerslag på DR TV och drömmer mig bort till Danmark. Jag får inte köpa hus där, det får bara danskar göra. Men ändå. Tänk om jag hade mött en spännande rar dansk man som jag kunde flytta ihop med där. DET hade varit toppen. Dagen är inte slut än. Erbjudandet kanske kommer innan det blir lördag. Hahahaha….

beskrivning

Mod att falla.

beskrivning

Obalans!!! Tvivel!!! Osäkerhet inför framtiden!!! Mitt liv… som en omålad, vit duk.
Om jag hade pengar kunde jag köpa mig trygghet i precis det rätta nya boendet eller två, som jag behöver. Det har jag inte. Så många andra har mer än jag och bjuder över.
Om jag var yngre kunde jag låta tiden gå utan att göra så mycket, ha is i magen och vänta. Det har jag inte tid till nu. 11 januari måste jag ha ett nytt boende.

beskrivning

Mod-rot. Mod-rötter.

Det är ofrånkomligt att känslorna svajar hit och dit. Jag är ingen stenstod, ingen maskin med på- och av-knapp.
Jag är människa, med rätt att känna. Minsta sak som blir fel eller annorlunda, får mig att skaka till och jag tappar balansen för en stund. Då är det bra att träna den. ”If you don’t use it, you loose it.” Vet inte vem som sa det. Varje dag under hösten har jag tränat att stå på ett ben i taget. På bara några veckor har jag fått en bättre balans. Precis vad jag behöver i dessa osäkra dagar. Känslorna får svaja med. Bara att följa med i vinden. Lättare sagt än gjort ibland. Känslorna är som en temperaturmätare. Det är väl det som är grejen. Att våga vara i dem. Att våga följa med. Att sippra ut det som behöver ut. Istället för att stänga till och förstenas.

beskrivning

Mod-fall. Mod-fälld. Mod-ig.