When All Is Said And Done.

Det här är det ultimata i varje stund: att säga det som behöver sägas. Att göra det som behöver göras. Att avsluta det som är påbörjat, på ett eller annat sätt. Inte så enkelt som det låter. Men tar jag ett steg i taget, kanske jag kan klara detta då och då. Så att jag kan gå vidare med livet, utan att vara energilös och fast i det gamla. Att avsluta en gestalt med andra ord.
Den här sången tycker jag mycket om märker jag. Antagligen för att den här punkten faktiskt finns: När allt är sagt och gjort!

When all is said and done
Text och musik: Benny Andersson och Björn Ulvaeus
Here’s to us one more toast and then we’ll pay the bill
Deep inside both of us can feel the autumn chill
Birds of passage, you and me
We fly instinctively
When the summer’s over and the dark clouds hide the sun
Neither you nor I’m to blame when all is said and done

It’s been there in my dreams the scene I see unfold
Who at last flesh and blood to cherish and to hold
Jealous fools will suffer yes i know and i confess
once I lost my way when something good had just began
lesson learned its history all is said and done

In our lives we have walked some strange and lonely treks
Slightly worn but dignified and not too old for sex
We’re still striving for the sky
No taste for humble pie
Thanks for all your generous love and thanks for all the fun
Neither you nor I’m to blame when all is said and done

It’s so strange when you’re down and lying on the floor
How you rise, shake your head, get up and ask for more
Clear-headed and open-eyed
With nothing left to try
Standing calmly at the crossroads,no desire to run
There’s no hurry any more when all is said and done

Standing calmly at the crossroads,no desire to run
There’s no hurry any more when all is said and done

Vattendroppar.

Här är en underbar liten film om vattendroppar som samlar sig och faller. Sinnligt och vackert fångat av Lars Berg, konstnär och gestaltterapeut. Tänk att det lilla i naturen, kan vara så stort! Njut!

Det här inlägget är också det första med nya designen. Dags att byta figur och gå vidare. Nya färger, blommigt och skirt. Det kommer ta ett tag innan allt faller på plats, och äntligen är första steget taget.

Drömmar.

beskrivning

Jag är hemma och är sjuk. Tiden är som en osynlig slöja. Den går samtidigt som den står stilla. Jag står stilla, fast i rörelse.
Jag läser ibland. Just nu mycket om drömmar. Vad synd att inte drömgruppen kom igång. Eller vilken tur att den inte kom igång just än. Den kommer igång senare, det är jag helt säker på.
Drömmar är en stor inspirationskälla för mig. Det har det varit i lång tid. Jag har arbetat med drömmar i min egen terapi. Jag har varit med i en drömgrupp som arbetade efter Ullmans metod. Jag har börjat göra det gestaltterapeutiskt med klienter. Och som sagt, en drömgrupp skulle vara superspännande att arbeta med. Och nu, sjuk och hemma, kan jag också använda mig av mina drömmar, för att förstå vad jag är med om bättre. Mitt undermedvetna vill hjälpa mig att förklara hur jag har det. Drömmar är som vägvisare i natten. Om jag vill, kan de få finnas i min skattkista och lysa som guld. Också mardrömmarna har något att säga mig. Vem tror att livet bara innehåller fina, sköna, härliga upplevelser? Inte jag.
Livet är en resa från natt till dag, från ljus till mörker, från svart till vitt. Med alla nyanser. Här är en dikt jag skrev 2008:

GRÅ NYANSER

Bakom den grå gardinen
av mulen himmel och höstvinterdis
finns ett ljus.
Jag vet det.
Hur skulle annars det grå synas?

I nyanser av grått syns världens ljus
mellan mörkaste mörka och ljusaste ljusa.
Jag vandrar ständigt mellan det svarta och vita
och stannar upp ibland,
ser hur vattendroppar speglar världen
inuti sitt eget universum
och faller ner,
när världen blir för tung att bära.

Jag känner kylan mot huden,
och vinden blåser i håret.
Det finns mycket att se i det grå
i vanliga höstvinterdagar.

Dana Jergefelt, 2008.

Femtionde dagen.

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. TUR att jag inte vet vad dagen kommer med. Idag var det dags att städa i källaren. Mycket har legat där på samma plats i mer än tio år och det var verkligen dags att sortera och slänga i de fuktiga högarna där. Nå, jag är inte klar, men på god väg.
Framför dörren ut ligger högar med slängsaker. Och i påsar uppe finns saker som ska sorteras, sparas eller ges bort till återvinning. SÅ SKÖNT! att äntligen ta tag i det här. Det är som om jag är nere i min inre källare med. Jag är inte rädd för att upptäcka det som finns gömt i mitt inre, jag har själv lagt det där!
Det är inte rent och fint och snyggt och prydligt därnere, men det är mitt. Och jag tar ansvar för det. Och vad vill jag ha kvar och vad ska bort? Det är precis så livsfrågor kan ställas också. Hur vill jag ha det i mitt liv? Och så ordna det så jag kan få det som jag vill. Och det är inte frågan om hur andra vill att jag ska ha det. Det är mitt liv och jag tar ansvar för mig och mitt hus. SÅ SKÖNT!!!
Det är det som kan kallas för självstöd. Att ta ansvar för sig själv.
Jag ser fram emot att åka till soptippen och lämna soporna. Jag vill ha rent i min källare och också rent i mitt hjärta. Jag jobbar på det och det går bra! Toppenbra!

Fyrtiosjunde dagen.

Lördag är det visst. Jag får tänka efter vad som gäller. Och vilken dag i ordningen är det då? Inte ofta jag skriver så höga ordningstal.
Och så vad med dagen? Det är grått och disigt ute. Men kanske tar jag mig en sväng till brädgården. Behöver köpa taklister.
Jag har äntligen sågat golvlister till gästrummet och det är lika bra att såga taklisterna med. De ska vara platta och rätt smala. Bara så de täcker för glipan mellan vägg och tak. Lätta att hantera. Lätta att måla. Lätta att spika. Det är ju inte golvlisterna. De är breda, långa och tunga. Men i alla fall sågade. Hurra!
Den här sommaren ser jag en rörelse i huset och trädgården. Saker och ting blir gjorda. Planer blir utförda. Det oavslutade blir avslutat. Jag sätter gränser för vad jag vill bättre.
Jag bär ner gammalt byggvirke som blivit över. Det har legat under arbetsbänken i övre hallen. Nu ska det ut från huset. Läggas någon annanstans. I garaget eller källaren. Och i källaren är det slut på ved nu. Det har aldrig hänt tidigare. Nu kan jag börja rensa mer där. Sopa i alla fall. Och ska jag bära ner arbetsbänken dit kanske? Vad ska jag ha i övre hallen då om det inte är till för bygge? Spännande att fantisera om det. Kanske dags att renovera där då. Det är det sista rummet kvar att renovera. Byta el. Måla tak och snedväggar, byta väggar. Men det blir inte nu. Först bara göra klart gammalt. Inte börja med nytt.
I sommar har jag fått nya insikter om mig själv och hur jag fungerar. Huset är som en spegel för mig och jag älskar mitt hus och jag älskar mig själv. Så enkelt kan det vara.

Fjärde dagen.

Nu börjar sovmorgonen bli längre, klockan ringer inte mer på ett tag. Och jag fungerar över vad det är att vara lat och odisciplinerad i ledigheten. Jag tycker inte det är konstigt att vara disciplinerad och göra det jag har tänkt. Annars sker ingen utveckling. Varken på det mänskliga planet eller det materiella planet.
Jag behöver rensa ogräset i trädgården, likaväl som att njuta av latheten. Städa huset för att gästerna och jag ska trivas.
Jag behöver läsa och förbereda mig inför hösten, så att jag kan koppla av bättre redan nu. Annars blir det till ett obehag att tiden går och en känsla av att jag slösar bort tiden. Det vill jag inte.
Det är en konflikt mellan de två. Jag behöver båda delarna i mitt liv för att må bra. Och jag antar då att ibland tar den ena sidan över och ibland den andra. Det kan jag leva med. I så fall vill jag unna mig ledigheten ett tag och litar på att disciplinen kommer på sen. De är som polariteter jag behöver. Min egen disciplin, över mig själv.
Hammocken jag köpte i går, ligger nu i delar. Jag fick ihop själva gungstället, men då såg jag att benen var precis likadana. Fyra vänsterben, så att säga. Och hur jag än tänkte, så blev det fel. Och delar till ihopskruvningen fattades. Vad dåligt! Och vad jag saknade någon att få bekräftelse av att det verkligen var fel. Så fick jag bestämma det själv. I morgon ska jag ringa till affären. Jag får användning av mitt självstöd här.
Hammocken är symbolvärdet på att både vara lat och disciplinerad. Där skulle jag ligga och läsa hela sommaren, var min tanke. Och där skulle mitt lilla barnbarn gunga. Nu får jag tänka om, så att inte besvikelsen tar över.
Idag är en ny dag. Jag får se vad jag hittar på. Om jag är lat eller disciplinerad. Jag behöver dem bägge!

Beslut: Startar en drömgrupp.

Jag har idag beslutat mig för att starta en drömgrupp, en kurs för drömarbete på gestaltterapeutisk grund. Bara tanken på det känns jättespännande och nu sitter jag och spånar vad den kursen i drömarbete kan innehålla. Och så bestämmer jag ett startdatum.

30 augusti hemma hos mig. Ca 3 timmar per gång. 600 kronor för fem gånger. Jag leder den. 4-5 deltagare känns lagom många.

Wow! Jag ska starta en drömgrupp! Beslutet känns enkelt. Och kul! Och spännande! Och jag ska nog klara av det. Jag har det i mig. Beslutsamheten och viljan. Kunskaperna och utmaningsbehovet. Och jag vill. Viljan sitter inte ute i skogen här inte. Nix! Jag har den i mig! Tjoho! Nu finns ingen återvändo. Bara att vänta på intresserade deltagare nu…

Gestaltterapeutiskt drömarbete.

Jag är i Fredensborg i Danmark på utbildning. Den här gången handlar det om drömarbete på gestaltsätt. Det är hur spännande som helst. Jag har inte gjort så här förut. Det är som ett hantverk att lära sig och att öva sig i. Det är också mycket kraftfullt, kan vi som varit klienter idag intyga. Ingen av oss kände på sig vad som skulle hända eller hur det skulle gå till. I morgon fortsätter vi att öva oss. Och nu i natt vill vi alla drömma något nytt och spännande. Att säga God Natt får en ny innebörd hädanefter.

Ett fint citat.

”Every morning when I wake up, I dedicate myself to helping others to find peace of mind. Then, when I meet people, I think of them as long term friends; I don’t regard others as strangers.”

Dalai Lama

Kan jag möta andra så? Ibland. Något att sträva efter alltså. Jag uppskattar att bli mött så själv.
Och när jag läser citatet igen, tänker jag att jag varje dag också vill hjälpa mig själv till fred i sinnet. Att ge sig själv frid är faktiskt också viktigt. Självstöd. Balans. Att göra klart det oavslutade. Att öppna säcken med det gömda och inte alls glömda och låta det mörka, svåra komma fram i ljuset.
Och det tar tid, längre tid än jag någonsin trodde. Jag är utan återvändo. Bara en väg finns. Framåt. Ut med det hela. Öppna sinnet och våga göra på ett annat sätt. Att säga som det är. Att våga ta ett litet steg fram – är också ett mål, i alla fall i mitt liv.

Solig morgon!

Vaknar upp till en sol som skiner upp världen och dropparna på grässtråna lyser som diamanter i gräsmattan. Jag sitter ute på verandan med tekoppen i handen, i solen och bara lapar värme och sol. Gör en uppmärksamhetsövning med. Bra att träna lite emellanåt. Om jag gör det när jag mår bra, så kommer jag troligen ha lättare att göra den om jag mår dåligt. Det gäller att öva upp mitt medvetande / att vara i awareness. Just nu är jag medveten om att jag har tankarna på andra ställen. Så lätt det är att lämna sitt här och nu. Därför är det bra att öva på att flytta sin uppmärksamhet både inåt, utåt och kunna känna igen när tankarna snurrar runt mest i huvudet.
Nå, vad vill jag göra idag då? Klippa gräset. Hoppas det hinner torka upp med innan. Hoppas solen fortsätter skina. Molnen kommer snabbt närmare ser jag.
Vill jag åka till stan och handla kläder? Njä. Vill jag handla mat? Njäa. Vill jag vara hemma och skrota? Absolut! Jag är så himla bekväm av mig. Ordet lat går att använda med.
Och så kommer andra krav in. Krav eller behov? Diska. Städa. Skura. Snart är det sommar! Tjoho! Visst vore det skönt att bara flytta in i ett någorlunda rent sommarhus! Krav och krav och krav…. Väck, väck, väck!
Jag hittar säkert något att göra som ger mening. Disken väntar. Tjoho! Nu ska jag ägna mig åt att diska, medan jag diskar.

Jag har…. (1)

… hittat bilnyckeln. Av en händelse hittade jag den i bakluckan. Någonstans ifrån, när jag skulle ta upp påsen med pantflaskor och rafsade bland påsarna där, föll den i min hand. Himla skönt att den är funnen! Nu slipper jag gå här med en oavslutad gestalt och undra var den är. Livet kan gå vidare.
Fast nästa oavslutade gestalt finns ju bara runt hörnet; momsdeklarationen!

I process.

Medan jag ligger i sängen för att bli mer frisk, funderar jag på vad jag vill skriva om till min skriftliga examen. Något tar form, en idé växer, något som varit en del av hela mitt liv och som färgat mina dagar.
Jag har vetat om det länge, men inte förstått vad det har gjort med mig. Jag har inte varit fullt medveten om det. Det har varit som ett ömt sår, som bara gjort ont. Nu plötsligt ser jag olika bottnar i det hela. En karta växer fram. Min karta. Jag kan se bortom det hela och förstå med gestaltteori vad som påverkat mig och i mig finns också en förståelse för mitt lilla jag, som inte kunde göra annat då.
Idag står det helt klart att det är det här jag vill skriva om. Håller det i sig? Det vet jag inte. Jag tuggar och bearbetar det just nu, det är också en del av processen. Jag känner spänning i mig. Det är energi.

Vad är det här för blogg egentligen?

beskrivning
Jag kunde lika gärna kalla dagboken här, min blogg, för byggbloggen. Nu får jag bara passa mig, så att inte folk ute på nätet tror att jag verkligen har en byggblogg. Inte heller kan jag kalla den för Danas blogg. Fast det är min blogg. Dock har en annan Dana det som namn på sin.
Jag har fortfarande en dagboksblogg, en helt egen sån. Och här skriver jag vad jag vill. Om jag vill. När jag vill.

Idag funderar jag på att avsluta energicirklar och håller på med det ständigt. De finns som oavslutade händelser överallt i mitt liv. I känslor, händelser och i saker. Mitt hus är som flera hundra oavslutade energicirklar. Och hus blir ju aldrig klara heller. Antagligen inte jag heller då.

I går testade jag att såga ut en list till snedväggen mot ytterväggen i lilla alkoven. Det blev inte så bra. Men jag fick träna att såga. Det var bra.
Istället tog jag och spacklade igen det 4 cm breda krondiket mellan tapet och träkonstruktionen bakom den. Konstigt att jag inte tidigare rensat ut där och skalat bort det oväsentliga… hm… ibland tar saker och ting tid för mig att komma på helt enkelt. I dag slipade jag kanten och tapetserade över den med bården som jag satte upp för några år sedan på två andra sidor. Nu blev det riktigt bra.
Dessutom har jag spikat fast taket lite mer och fyllt igen en spricka med akrylat.
I morgon kan jag kanske köpa en taklist, måla den och få upp den som avslutning upptill på den spikade pärlsponten. Eller så tar det tio år till. Gud bevare mig för det. Nej, så länge vill jag inte vänta igen. Jag har inte tid att vänta! Nu vill jag bli klar!

Är du nyfiken på att prova gestaltterapi?

beskrivning
Jag börjar snart det fjärde och sista året på gestaltterapeututbildningen på Nordisk Gestalt Institut. Jag arbetar nu som terapeut under utbildning. Kanske vill du börja i terapi? Eller känner du kanske någon som skulle vara intresserad?

Ta tillfället i akt och våga pröva nya vägar. Lär känna dig själv mera. Vem är du? Vad vill du? Vart är du på väg? Hur blev du den du är? Vad finns i ditt liv som inte känns färdigt, som kanske ligger och mal. Vad håller dig kvar i gamla mönster, när du egentligen skulle vilja pröva nya saker? Är det annat som du vill prata om?

Eftersom jag har min grund i skolan (lågstadielärare och tal/specialpedagog) är du också välkommen att ta kontakt med mig för tal/skolrelaterade ämnen t ex mobbning, selektiv mutism, talsvårigheter, sånt som har funnits eller finns. Eller finns det annat som du varit med om i barndomen eller i skolan och som lämnat ohälsosamma spår?

– Som klient hos mig får du min uppmärksamhet Här och Nu.
– Det du pratar om sker under sekretess.
– Jag får handledning av erfarna gestaltterapeuter på vägen, det är en förutsättning så här under utbildningen.
– I gengäld betalar du en mindre summa, 300 kr för en timme.

Hör av dig! Mejla eller ring, så berättar jag mer.
Välkommen!

mejla dana-at-danajergefelt.com
ring 070 262 67 67
Vi träffas i Handen.

Håll ut. Eller släpp.

Jag har gått i baklås nu känns det som. Har så mycket att göra, så jag vet inte var jag ska börja. Vill eller ska. Måste eller önskar. Behöver eller är tvungen. Språket är lurigt. Med olika nyanser. Som olika färger, som ger olika tryck och utfall.
Att prata mer positivt är alltid bäst, för hela ens organism. Med språket tänker jag och orden ger hela mig ett tryck eller stöd. Hur är jag bäst stödjande för mig själv idag?
Jag vill mitt bästa.
Ta en sak i taget. Skriv en lista. Gör det som känns mest pockande.
Hur vet jag vad som känns viktigast? Var finns energi? Vad vill jag?
Tvättar. Lätt.
Städa. Nä. Jo, som avledning.
Handla. Ja, sen.
Bestämma namn på firman, betala avgift och göra hemsida. Vill. Behöver hjälp. Har inte tänkt klart. Ska det vara .com eller .se? Såna förhållandevis små beslut är svåra för mig.
Här ligger en massa energi obrukad och fast i obeslutsamhetens träsk. Jag tycker inte om att vara där. Och det är jag. Fast. Se vad språket gör, vilken makt språket har över mig. Jag märker det. Jag känner det. Jag får ta makten över språket istället.
Kan gå. Kanske. Sen. Jag är inte där än. Jag håller fortfarande på att smaka på orden. Inget känns rätt för mig än så länge. Tills dess – håll ut. Eller släpp!