Ibland tror jag att det enda som håller mig kvar i livet är alla ofärdiga saker, som på gestaltspråk kallas för unfinished business, oklara affärer. Fast utan pengar.
Mer av det som är påbörjat och inte avslutat eller relationer som inte känns uppklarade och som ligger och skvalpar i tankarna. Sånt som kanske finns i åtanke år efter år och som jag inte gör klart.
En del kanske kallar det prokrastinering, att skjuta upp, en del -som jag- tänker länge och sen en vacker dag blir till något. Ja, det finns många varianter på samma tema.
Jag tänker ofta att jag ska skriva något här, men sen gör jag annat ändå.
Jag planerar hur mitt spa i källaren ska se ut, men vägen dit är lång, tar flera år. Men nu har jag färg hemma att måla väggarna med. På väg liksom.
Eller som det senaste i trädgården, som jag fått för mina synders skull kanske? Det ena, som leder till det andra…
Jag skulle se var lilla körsbärsträdet ska stå, får det av en snäll granne. Jag tänker att jag ska klippa gräser då, där på ängen runtom och vara där mer, under asken. Klipper. Krattar. Och där under grästorven finns en kvarglömd marktäckningsplast. Det är bara att gräva och skrapa och slita. En liten björk har sina rötter i plasten. Får såga ner trädet. Så upptäcker jag en kvarglömd kant av taktegel. Jag vet att det finns, trampar sönder det emellanåt när jag klivit runt. Inte tänkt mer på det. Men nu sitter det ju fast i marktäckningen. Och jag vill inte ha det kvar där.
Bara att gräva. Det blev en sex meter lång kant att rensa. Teglet är trasigt i småbitar, blandat med större delar.

Nu är det mesta borttaget. Puh! Händerna värker. Det mesta ligger nu samlat på framsidan för vidare transkport till återvinningscentralen. Eller soptippen i alla fall.
Unfinished blir finished. Jag blir klar med något. Det känns jobbigt med nya planer och nya idéer. Det jag förr var glad för, min kreativitet. Nu är det mer en avledning från att göra klart det, som behöver göras.
Ändå trillar jag dit ibland. Skrev en fråga till Språket på radion.
Släktforskade lite åt en vän.
Satt ute i solen.
Båten fick inget besök idag. Men jag bar ner altanbordet till källaren också. Bra så. Det tar inte slut. Jo, en dag gör det det. Hoppas jag får chansen att hela lite relationer på vägen dit med. Förmodligen är det relationerna som är viktigast. Och allt annat är avledning. Hm…