Svär.

Jag tycker egentligen inte om att svära. Men så inser jag att jag i min ensamhet hemma ofta säger fula ord. Favoriten är piss. Fan kommer nog på andra plats. Piss är nog det jag använder mest. Kanske ett jävlar ibland. Fan, fan, fan. Skit. Fast helst inte. Det låter nog värst i mina öron. Kanske för att det är bra med bajs. En bra mage är en tömd mage.

Ibland kan jag byta ut svärorden. När längtans- och arg-tankarna kommer för ofta och för tätt inpå kan jag säga till mig själv: ”Tänk inte på en vit kyrka”. Då, i tankarna ser jag en vit kyrka framför mig. Eller jag säger ”fontän”. Då ser jag den framför mig. Kanske ska jag köpa en fontän att ha hemma, det vore fint med lite bubblande vattenljud.
Svärord har säkert sin funktion i det dagliga livet när nöjdheten inte finns i närheten. Jag får arbeta för att komma närmare mitt bästa liv. Jag är inte där än. Det vet jag, för jag svär.

beskrivning

De gamla balkonggolven.

2 svar på ”Svär.

  1. Du är rolig du. Klart man kan svära ibland men det är inte ofta och då blir det när jag pratar med mig själv ex – jag blir så hj—la förbannad, kan komma ur mig när något går galet. Ha de

  2. Lovar att inte berätta för någon att du svär för dig själv….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.