mitt jobb

Jag är lågstadielärare, specialpedagog och talpedagog.
Jag visste en sak helt säkert när jag var vanlig lärare och specialpedagog, och det var att talpedagog skulle jag inte bli! Nä! Sitta framför en spegel och larva sig med munnen och tungan och göra grimaser… Löjligt! Men nu tycker jag att jag har det bästa jobbet som finns! Och det är mer än att sitta framför spegeln. Mycket mer!
Jag har arbetat i skolan sedan 1977. Jag har min grundutbildning som lågstadielärare. 1992 blev jag specialpedagog, med inriktning komplicerad inlärning, 60 poäng. Den utbildningen var en förutsättning för att få gå påbyggnadsutbildningen på 20 poäng i ”Tal- språk och kommunikationshinder”, som jag gick våren 1998. Under år 2001 och 2003 gick jag ytterligare påbyggnadsutbildning ”Grav språkstörning” på 20 poäng och nu har jag en fil kand i specialpedagogik.
Jag har gått kurser i teckenkommunikation, Tecken till tal, men det är så lätt att glömma om man inte använder tecknen jämt.
Man blir aldrig färdigutbildad i det här jobbet. Det finns alltid mer att lära sig.
Våren 2007 avslutade jag en tvåårig fortbildning “Gestaltterapeutiskt förhållningssätt i arbete med människor”.
Med lekarbetspedagogutbildningen i Uppsala 1997, kändes det som om en bit föll på plats i mitt lärande. Lekarbetet passar väl in i mitt arbete som tal/specialpedagog. Lek- språk- och tankeutveckling hör ihop. Jag har inte använt mig av lekarbetet på nya jobbet än. Det börjar bli dags att packa upp leksakerna nu. De behövs!
Genom åren har jag arbetat i Haninge kommun, mest med elever i åldrarna 7-12 år, med musik, som lågstadielärare, med svenska 2, med utagerande barn i liten grupp och som klasslärare i grundsärskolan i årskurserna 1-7. I Nacka kommun jobbade jag i tre år som talpedagog, väldigt givande och roliga år. Därifrån kom jag till Tyresö kommuns tal- och språkklasser och den språkpedagogiska förskolan, hösten 2001.
Från och med hösten 2006 arbetar jag i Huddinge tal- och språkskola.

Gullefjun
Jag tycker om att sjunga med mina elever och genom bilder och dramatisering kan barnen lättare förstå vad som händer. Här finns bilder, text och pianonoter till Gullefjun till inspiration.

Barns språkutveckling
Det är en förmån att få träffa och arbeta med barn.
Och vi som träffar och arbetar med barn och följer deras utveckling, har alla nytta av att förstå hur både komplicerat och stort det är att lära sig prata, tänka och förstå. De flesta barn tillägnar sig språket, utan att fundera så mycket på det, det bara finns där, steg för steg… Så vad gör då ett litet barn, i samspel med andra? Barnet jollrar, lyssnar, låter och härmar ljud (fonem) som sätts ihop till en stavelse (morfem), hör och gör skillnad mellan olika stavelser, kopplar ihop innebörder (semantik) i ord och gester och uttrycker orden (pragmatik), munmotoriken (praxis) utvecklas och gör det möjligt att uttala fler och mer komplexa ord, ettordsatser blir tvåordssatser, barnet leker och utvecklar sitt tänkande (kognitivt) får med modersmjölken in hur det ska låta i språkmelodin och med olika tryck (prosodi), meningsuppbyggnad (syntax och grammatik), och lär sig förstå (impressiv kunskap) och säga (expressiv kunskap) fler och fler ord (vokabulär). Det kan så småningom förstå vad som menas i språket i mer abstrakt mening, barnet kan sjunga, rimma, ramsa och leka med språket, både med riktiga ord och med nonsensord, skämta, kunna gåtor, fantisera, berätta vad det vill, om något som har hänt, om nuet eller framtiden, bli förstådd, resonera, m m. Barnet ser och hör att ett ljud kan vara en bokstav, lär sig läsa och skriva och … Men så finns de barn, som fastnar i en utvecklingsfas eller flera och som kan ha en försenad eller störd språk- och talutveckling. Detta påverkar ofta människans liv upp i vuxen ålder, både yrkesmässigt och socialt. Logoped Barbro Bruce uppger att runt 1% av alla barn har någon form av störd språkutveckling.

Vad gör en talpedagog?
Talpedagogen arbetar i förskolan och i skolan, för att barn och elever med språk-, tal- och röstsvårigheter ska kunna erövra ett fungerande språk och få möjlighet att utveckla identitet, gemenskap, kunskap och inflytande.
Talpedagoger är specialpedagoger med en pedagogisk utbildning i botten, till skillnad från logopeder som har en fyraårig utbildning, med en medicinsk inriktning. Logopeder arbetar oftast på sjukhus. Vi samarbetar gärna.
Talpedagogen träffar barn och elever som har en försenad eller störd tal- och språkutveckling. Det kan t ex vara svårt att lära sig de språkljud som finns i svenska språket, det kan handla om grammatiken, att prata med en annorlunda ordföljd m m.
Talpedagogen arbetar för att förebygga läs- och skrivsvårigheter som ofta är en följd av språkliga svårigheter.
Talpedagogen arbetar bäst i nära samarbete med den övriga personalen, dels för att hitta barnen som behöver extra hjälp, dels för att kunna göra tillvaron så bra som möjligt för dessa barnen i deras vanliga verksamhet. Det är viktigt att vi tillsammans ser barnens starka sidor och bygger på dem.

Vad gör jag?
Det är viktigt att möta barnen på just deras nivå och utifrån deras behov. Jag lägger stor vikt vid att vi bygger upp en bra relation med varandra och jag kan kartlägga svårigheterna med olika tester om det behövs.
Jag undervisar elever med försenad eller avvikande språk- och talutveckling. Det kan röra sig både om att förstå och tolka språkliga signaler och om att uttrycka sig. Barnen kan behöva alternativa och kompletterande kommunikationssätt (t ex bildstöd och tecken till tal). Många barn har auditiva svårigheter, d v s de har svårt att höra och skilja på olika ljud, och kan ha uttalsfel. En del kommer till mig för talträning, t ex för att lära sig säga r i sitt flytande tal, använda tje- och sje-ljud, y eller att inte läspa eller göra tje-ljud när man säger s. Mungymnastik och spegel är viktigt här. Jag hjälper dem att bli medveten om ljud, hur det ser ut när man formar munnen, håller tungan, andas osv. Genom att använda synen, det visuella, genom t ex bilder och teckenalfabetet kan ett ljud bli tydligare. Jag träffar stammande barn. Jag behandlar inte stamningen, det får logopeden göra. Jag kan hjälpa eleven att träna olika sätt att stamma på och vara en som eleven kan vara trygg med och prata med om stamningen. Några barn kan ha s k talängslan, vill inte prata alls inför andra eller pratar tyst. Pratar man bara med vissa och är helt tyst med andra, kan det vara ett symtom på selektiv mutism. De barn som pratar med ytterst få människor kan också kunna träffa mig om de vill. En del har skenande tal, otydlig artikulering, nasalering, röststörningar som t ex heshet, särskilda språksvårigheter pga annat modersmål än svenska. Ja, listan med olika svårigheter kan göras lång. Upplever man att något av detta kan vara ett problem så kan man oftast få träffa mig. Alla tycker t ex inte att läspning är ett problem. Man måste vilja ändra på sitt tal själv. Det är viktigt. Och det viktigaste är inte att kunna tala tydligt, utan att bli förstådd, kunna förstå och vara nöjd med sig själv. Jag arbetar med språklig medvetenhet av olika slag. Att kunna leka med språket, rimma, ramsa och höra vad som är rimligt och orimligt är roligt. Att vi pratar med varandra, får ögonkontakt och bygger upp en god relation är en viktig del i mitt arbete. Jag säger sällan till att barnen ska vara tysta hos mig, även om att både kunna prata och lyssna är viktigt.
Jag skriver ner vad jag och barnet gör och lämnar en utskrift till föräldrar och personal när så önskas och i stort sett alltid vid avslutat arbete och vid läsårsavslutningar.

Lästips
Blom, Inger & Sjöberg, Malena (2000) Leva med språkstörning (Bilda Förlag)
Tony och Sylvia Baldwin (1994) Selektiv Mutism in Children (studies in disorders of communication)
Jan Ringler (FoU 2005-4) Selektiv mutism och dess behandling med barnorienterad familjeterapi (beställs genom Utvecklings- och utvärderingsenheten, BUP, Stockholms Läns Landsting)

Roligt sagt
Jag lär ut en saga som jag vill att eleverna ska kunna utantill, med hjälp av bildstöd. Andra gången får de prata ihop med mig och öva sagan. Så säger jag till en elev:
- Du får hjälpa mig nu att berätta sagan!
Eleven stirrar på mig med stor förvåning och säger:
- Va! Kan inte du den?

En del special- och talpedagoger funderar på vad man kan kalla sig för i sitt yrke.
Vad sägs om:
”specitalpedagog” eller ”totalpedagog” som en kär kollega har vitsat till.
En annan talpedagog jag träffat på hade blivit kallad för ”talpelargon”.
(En kollega blev kallad för ”talpedofil” av en inte så gammal elev. Gissa om hon blev arg! Men jag tror inte det var sagt på det viset.)

En elev till mig berättade att pappan skulle fylla år och fira det med en stor fest.
- Fyller han jämnt? frågade jag.
- Nej, bara en gång om året!

Vid landbandymatchen lärare-elever för några år sedan, var jag utklädd i full mundering till sotare.
En elev ropade efteråt över gården:
- Hej Dana. Jag såg dig!
- Såg du vad jag var för något? ropade jag tillbaka.
- Ja, svart!

Från Kalle Anka nr 6/04:
Frisören sa till kunden han klippte:
- Ska jag kamma bena?
- Nej tack, jag har så lite hår på dom.

Från ICA-kuriren nr 14/03:
En pappa och hans son var på en djurpark.
De stod vid inhägnaden till kamelerna, som luktade väldigt starkt.
- Vad är det som luktar? frågade pojken.
- Det är kamelen, svarade pappan.
- Nä fy! Och det som vi har på gröten, sa pojken.

- Vet du vilket språk de talar i himmelen?
- Det måste vara ängelska!