danajergefelt.com

Fast.

Dana — Wed, 10 Mar 2010 16:13:04 +0000

Jag är på väg till Danmark. Jag har fastnat där. Han har fastnat i mig. Hur blir jag fri? Hur ger jag honom fri? Anne Linnet sjunger:
“Du har sat dig på tværs, i mit indre univers, univers, univers,
du har sat dig på tværs i mit univers.”
Precis så. Inte bara jag som känt så då. Skönt att dela en sån upplevelse med andra.
Kanske lär jag mig något om att komma vidare, när jag nu börjar andra året på gestaltterapeututbildningen på Nordisk Gestalt Institut i Fredensborg, strax utanför Helsingör. Andra året. Fortfarande pirrigt, spännande och obehagligt i en blandning. Jobbigt att arbeta med mig själv och att öppna dörrar till mitt inre som inte sett dagens ljus på många, många år. Dörrar till mitt eget inre och lilla jag. Är jag värd besväret? Ansträngningen? Pengarna? Satsa så mycket på mig själv?
Jag hoppas verkligen att jag är värd allt detta och mera därtill. Än så länge är jag inte helt säker. Jag arbetar på det.
Vill jag bli fri? Jag vet inte det heller. Jag ÄR fri på ett plan. Fri att gå mina vägar. Jag gör inte det på andra plan. Än. Kanske sen. Tills dess drar Danmark i mig och jag drar till Danmark och vill inte släppa taget.

Igen.

Dana — Mon, 08 Mar 2010 06:26:35 +0000

Somnar trött och vaknar sen. Tankarna snurrar. De sätter sig i magen på mig. Och istället för att reda ut allt en gång för alla, ska jag åka till jobbet istället. Har en lång arbetsdag. Och sen hem och handla, börja packa. se på tv, läsa och skriva. Upp och börja dagen. Inget annat.

Hemma.

Dana — Sun, 07 Mar 2010 19:24:43 +0000

Ok. Jag är hemma. Skönt att bara skruva på kranen, så finns vatten. Det är varmt inne med. Och badkaret, mitt kära badkar, däri badar jag min ömma kropp. Badrum! Vilket vackert ord. I Norrland har jag ett duschrum. Fast jag säger väl badrum ändå. Ett badrum med dusch. Inte lika avslappnande. Bra att ha. Och skönt på sitt sätt.
Kunde jag inte ha lämnat kvar hostan i norr då? Jag har hostat sedan sista kursveckan i Danmark. Kanske är det dags att gå till doktorn? Och jag är inte bra i axeln heller efter fallet i backen. Och mitt ena knä känns inte heller bra. Och ischias/trokanterit i andra benet. Och det och det och det. Är jag nu i åldern för ålderskrämpor? Antagligen. Och ingen som tar på mig. Ingen beröring. Jag hostar väl bort alla.
Nå, nu är jag hemma. Jag ser på mitt hem med andra ögon. Jag ser en påse med granbarr. Jag skrattar högt åt det. Det är antagligen inte många som har det hemma. Bra att ha? Eller så var jag sjuk, sopade ihop det, glömde bort att slänga det. Sen vande jag mig vid att se det.
Hemma.

Att lämna.

Dana — Sat, 06 Mar 2010 18:24:18 +0000

Jag har alltid denna separationsångest innan jag ska åka hem till min lägenhet. Vad är det jag inte kan få nog av här i mitt hus i Ådalen?
Att jag har en trädgård, det märks ju inte nu. Men snön som finns här, är min att skotta och göra gångar i, kliva i, leka i och göra spår i.
Jag har tre läsställen i vardagsrummet. Tre soffor att softa i. Hemma har jag ingen soffa. Dessutom finns två fåtöljer som jag mest tittar på. De är fina där de står i mitt vackra vardagsrum. Jag blir aldrig trött på att titta på helheten här. Och detaljerna. Och jag gör planer, jag ser dörrarna målade redan, sedan tio år tillbaka är de målade i en vacker grönskande färg. I min fantasi alltså.
När jag lagar mat, om jag lagar mat, då är det som mitt dockhus jag bor i och sköter om mitt hushålle. Som Lotta på Bråkmakargatan sa. Allt är överblickbart. Och jag älskar att baka här. Spisen är från huset Leif och jag byggde tillsammans 1984 i Stockholm.
Något “tillsammans” finns det dock inte längre. Ja, det ska vara katten och jag i så fall. Vi hör ihop, i samma familj, sedan 1996. Han blir 14 år i april. Och han älskar också att vara här.
Ja så där är det överallt jag tittar. Minnen och vackert. Hårt arbete har danat huset och vi har värnat om det som går och har gått att spara. Och haft ett kreativt nyskapande där med. Nu är det jag som bestämmer vad som ska göras. Arbetstakten är låg. Det gör inget. Jag njuter av att vara här mest i alla fall. Och i morgon, suck, så måste jag åka hem.

Förberedelser.

Dana — Sat, 06 Mar 2010 06:34:45 +0000

Nu är det sista hela dagen här i mitt ensliga paradis. Solen börjar lysa in genom fönstren, på sydsidan av huset. Det ser varmt ut, men fortfarande regerar nattkylan.
Jag tror faktiskt jag gör mer om jag har planer att hålla mig till. Det behöver inte vara några stora vidunderliga planer som skidåkning eller promenader, men diska, se på tv, dammsuga och sånt. Jag ska lära mig en ny sång till skolan. Och på måndag jobbar jag igen. En mental förberedelse alltså, både för att avsluta det som är och var och att börja på det nya som kommer. Också dags för att packa och komma iväg hem i morgon förmiddag. Jag tror jag börjar med att gå upp och duscha. Nu.

Skidåkning.

Dana — Fri, 05 Mar 2010 20:46:35 +0000

Ha ha ha! Kanske kan det här roa fler än mig?

Här åker jag skidor, HOPPSAN, inte så bra…

Här åker jag skidor igen, MYCKET bättre…

Du behöver Quicktime för att kunna se filmerna.
Jag ska testa sen att lägga in det på Youtube.

Tråkigt!

Dana — Fri, 05 Mar 2010 19:56:52 +0000

Jag har tråkigt så här i kvällen. Hänger för mycket på fejsbok då. Och i morgon är det sista hela dagen här. Å, så trist att ha en hemresedag allaredan. Jag har skrivit klart det jag tänkte och har arbetat med självstudier ur boken Homecoming.
LIte tv bara nu och sedan godnatt.

Har ingen aning.

Dana — Fri, 05 Mar 2010 07:15:59 +0000

Har inte den blekaste aning om vad dagen kommer med. Har inga särskilda planer.
Go with the flow…

Morgon i sol.

Dana — Thu, 04 Mar 2010 08:27:45 +0000

Kisse väcker mig oftast på morgonen. Väldigt försiktigt och finstämt kliver han över mig och lägger sig nära, nära. Antingen på min kropp eller också precis framför ansiktet. Oftast spinner han. Jo då, jag vaknar. Men jag går inte alltid upp. Kisse visar mig vägen ut till köket sedan så att jag ska veta att han vill ha mat. Han är ju väldigt smart eller hur!
Idag skiner solen. Härligt!
Får se vad jag gör idag. Jag får besök. Kanske behöver jag städa lite. Bara lite. Och gå ut och ta kort. Hur blir det med skidåkningen då? Skidorna står där uppfordrande utanför dörren, i snön.
Jo då, jag kom ut! Härligt med solen!

Först uppför hela backen. Och sedan tillbaka!

Här har jag åkt nerför.

På baken i backen.

Huset i solsken.

Min lilla älskling Prosit.

Så vad blev det av dagen?

Dana — Wed, 03 Mar 2010 22:39:29 +0000

1. Åkte till stan och handlade handskar, tröja, mjukisbyxor och glas.
2. Åkte inte skidor. Ont i kroppen.
3. Läste grundboken “gestaltterapi” på danska. Om och om igen.
4. Bakade bullar.
5. Gjorde ingenting med kisses luktsättning i lilla hallen.
6. Skrev och skrev.
7. Funderade över vad det är som är läkande i gestaltterapi.