dikter
28 augusti 2009 utkom min diktbok Från ett hjärta till ett annat på Bella Förlag.
Här är några av mina andra dikter:
I SMÄRTAN
Så till slut får jag veta något.
Plågsamt.
Nödvändigt.
Ont.
Slut på dröm och hopp.
Bara sådär.
Jag är trasig, sargad, ödelagd.
Ensam och tom.
Jag visste det ju.
Och ändå inte.
Blind. Döv.
Stum. Stympad.
Mitt stackars stackars jag. Dana 1 september 2010
HÄR ÄR JAG
Ibland undrar jag:
Är det verkligen i spåren efter andra jag ska gå?
Är det min väg? Eller bara din väg?
Guds vägar är för alla.
Där jag går, finner jag mening.
Och några går före. Andra går efter.
Att gå i någons fotspår…
Följer spåren i sanden.
Spårar i sanden.
Vart gick du?
Var är du?
Jag är här. Dana 11 februari 2010
DAG
Söndag.
Min dag.
Städdag.
Kall dag.
Kattdag.
Jag gör vad jag vill-dag.
Idag. Dana 11 oktober 2009
AMBIVALENS
När jag säger att jag ska göra någonting, gör jag ingenting.
När jag gör ingenting, har jag tråkigt.
När jag har tråkigt, vill jag göra någonting.
När jag vill göra någonting, orkar jag inte börja.
När jag inte orkar börja, fastnar jag framför något annat helt oväsentligt.
När jag gör något oväsentligt, går tiden.
När tiden går, stannar jag upp.
När jag stannar upp, händer inget.
När inget händer, så händer ingenting.
Bäst att inte säga något. Bara vara tyst.
Alldeles tyst. Schssss! Dana 16 juli 2009
MORGON-DIKT
Morgon. Sol. Sopbilsljud. Fågelkvitter. Trött.
Datorn susar. Sängvärme. Vind i tallarna. Grus i ögonen. Trött.
Stel i nacken. Gäsp! Trött.
Ser på klockan. Dags att vakna. Gå till jobbet.
Tankar snurrar. Dunk i huvet. Ögon kliar. Gäspar. Trött. Dana 24 april 2008
SÖNDAGSÅNGEST
I tomheten
slår ångesten till.
Så är jag inte tom längre.
Ångesten fyller ut min tid
liksom ett broderi
fyller en duk.
Som en bekant,
väl bekant,
som kommer
på besök.
Kommer.
Goddag.
God dag?
Och går.
Adjö.
Adjö?
På återseende! snarare.
Inte alltför snart bara. Dana 14 oktober 2007
JAG TROR PÅ DIG
Du kom till skolan för tal och språk,
en liten pojke, försiktig, du undvek bråk.
”Ja´ kan inte” var allt du sa.
Vi funderade mycket på dig, varje da´.
Vad förstod du? Antagligen ingenting.
Du var helt borta när du satt med kamraterna i ring.
De andra barnen ville hjälpa och pratade åt dig.
Du lät dem och kom tre gånger i veckan till mig.
Fröken var orolig, för du var så tyst.
Jag märkte hos mig att du vågade säga mer än ett knyst.
Jag såg att du lärde dig mer och mer,
orden blev sakteligt fler och fler.
Inne i klassen du grät och var stum.
Din fröken hade tålamod och gav dig rum
till att vara den lilla du var och du fick en liten och enkel läxa
och hon tog dig i handen med och hjälpte dig att våga växa.
Logopeden sa sen en dag:
”Hur står det egentligen till med pojken, jag
är orolig, han är överallt och vill ta
på grejor och det är nåt fel, tror ja´”
Jag kunde lugna: ”Han är bara gla´!
Han är nyfiken på världen ida´!
Det är precis som det ska!”
Din fröken är så stolt över dig och hon klarade att bära oron.
Och jag är glad när jag hör dig prata, jag ser att jag hade tron.
Du behöver vara hos oss ett tag till,
och lära dig böja orden mer så som jag vill.
Du har många omkring dig som vill dig allt gott.
Alla lär dig något, stort som smått!
Det finns inte en, utan många att tacka.
I ett samspel ihop, blir det kul att snacka!
Du leker med de andra barnen nu, precis när du vill.
Du är inte tyst, trots att orden ännu inte räcker till.
Idag gråter du när du har ont, ja, lessen kan du fortfarande bli.
och du skrattar och ler, för du är glad och språkligare fri
Du vågar uttrycka dig och märker att vi förstår vad du menar
och du har lärt dig ha roligt med att kunna rimma på ”stenar”.
Du arbetar villigt och vill göra rätt.
”Jag kan själv!” säger du ofta. ”Jag kan! på mitt sätt!”
Du är du! – en riktig skolpojke nu! Dana 2007
EN SÖNDAG I APRIL – IGEN
Har vaknat – igen.
Det är en ny dag – igen.
Har drömt om vatten och stränder – igen.
Dags att läsa om uppmärksamhetens under – igen. Och igen. Och igen.
Och att äta frukost – igen.
Så konstigt ord det är, detta “igen”. Åter. En gång till. En upprepning. Likadant.
Ändå är det aldrig lika igen.
Den här dagen har aldrig funnits förrän nu:
söndag 15 april 2007 Dana 2007
STANNA
Jag har kommit till vägs ände.
Här ska jag stanna ett tag. Dana 2007
EN DIKT TILL DIG (som miste din dotter i en totalt meningslös trafikolycka)
Om delad glädje är dubbel glädje,
så kan delad ilska vara jävligt stor.
Delad lust kan få jorden att gunga
och delad kärlek kan bära långt.
Att dela sorgen med andra kan märkligt nog ge tröst.
Ändå har alla sin egen sorg att bära.
I ett meningslöst och sekundsnabbt skifte
slår sorgen in som en kil
mitt i livet
och delar tiden mellan den vanliga dagen som var
och den tid som sedan aldrig mer
kommer att bli som förut. Dana 2006
ATT VAKA I NATTEN
Jag är vaken fast jag kunde ha sovit.
Jag väntar, tyst och stilla
och ser natten komma.
Jag ser månen.
Jag slutar att vänta och se.
Jag är i nattens evighet, ett med allt.
Jag är i Guds ljus. Dana 2005
INSIKT
Tänk…
att jag…
tänk att jag, till slut
kom på en enkel
sanning.
En riktig Sanning!
En enkel insikt
som de flesta vet om.
Bara inte jag,
förrän idag.
Idag! Dana 2005
MIN VÄG
Min väg är inte din väg.
Din väg är inte min väg.
Er väg är inte heller min väg.
Det vet jag.
Min väg är bara min
och jag måste gå nu.
- Vart leder den? undrar du.
- Jag vet inte.
- När kommer du fram då?
- Sen. Sen!
- Kommer vi mötas igen?
- Det vet jag inte. Jag vet ingenting
om det än. Dana 2005
Tankar mitt i natten, som blev en dikt:
LIVETS DAGAR
Om livet består av 25 550 dagar
och om 17825 dagar har gått,
när kommer jag att bli nöjd
med alla dessa dagar som jag fått?
Det är ju inte längden av livet som avgör kvalitén
utan hur jag har levt mitt liv i stort.
Jag kunde leva i hundra år
och ändå ångra det jag inte gjort.
”Så länge Gud vill ha oss här och inte där”
då ska vi ju leva det så gott vi bara kan
även om det inte alltid är helt lätt.
Gör det bästa av dagen! Åtminstone ibland.
Jag önskar jag ville vakna nöjd
till varje ny dag
och tacka för livets gåva
och för att Dana, det är jag. Dana 2005 och bearbetad 2007
