Den saknade.

Undrar om den här bonaden med dessa enkla ord kan spegla tiden vi är i just nu, när vi går från mörka vintern till ljusa sommaren. Säkert kan den det. Och kanske skildra ett terapiförlopp. Från det mörka, det som inte går att klara längre utan att behöva ta hjälp av en annan människa, en professionell terapeut, som kan hjälpa en att se skillnad. Till ljuset genom skuggorna av ens förflutna. Sen är livet i och för sig inte ett ständigt ljus, men med verktyg att klara av livet, så går det bättre och till och med bra. En del kan behöva gå i terapi då och då för att se ljuset mer stadigt. Men där finns alltid en natt. Sådan är livets gång, genom dygnet, årstiderna och livet med sorg och glädje i olika perioder.

beskrivning

Dessutom finns en andlig dimension, att vara i ett mörker, bli troende på ett eller annat vis och känna att det ger ljus åt tillvaron, existensen, att inte behöva känna sig ensam i det hela. Gud finns där. Och det kommer en ljus himmel, en befrielse, i livet efter detta. Som Jonatan i Astrid Lindgrens bok sa: Jag ser ljuset! Och som många med en nära dödenupplevelse också vittnat om.

Om detta vet vi inget förrän vi är där i gränslandet mellan liv och död.

Jag hittade bonaden i en antikaffär i Östersund för säg sjutton år sedan. Den hängde i några år i mitt fritidshus i Norrland. Sedan gav jag bort den till en kär vän. Han har den inte kvar, sa han, när jag frågade om den, och han visste inte vart den tagit vägen.
Jag kan undra vem som har den. Till tröst. Som en vacker påminnelse, en prydnad, med rosorna där. Den hängde med den mildgröna färgen vid sidan av min säng i mitt mildgröna sovrum förr. Skulle jag se den igen, skulle jag ta vara på den igen. Hoppas den är till nytta där den är.

Ljuset skulle också kunna skildras så här, som Rumi beskrivit:

När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.

Om du kommer vid slutet av mitt liv
då jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.

beskrivning

Var är den? Var är du? Här är jag. I ständig vandring mellan mörker och ljus.

Vitsippor.

Igår såg jag årets första vitsippor i backen där jag bor. Så vackert i kvällsljuset stod de där. Själv var jag på en cykeltur i kvällsljuset och det var stilla ute, inga tåg gick i helgen här utanför.

Här är en liten bukett från igår.

beskrivning

Anemone nemorosa L. Vad nu L står för. Hvid anemone på danska. Och så Wood Anemone. Buschwindröschen. Valkovuokko. I ranunkelfamiljen.

Och här är de på skrivbordet, med himlen som en spegel i det blå.

beskrivning

Och snart är det solnedgång igen. Varje kväll med sol är som att få se en ny tavla – varje dag.

beskrivning

Söndag i april. Igen.

Precis så är det, En Söndag I April. I år igen.
Jag har varit på 6-årskalas och tagit en cykeltur för att rekognosera inför skolveckan som kommer. Kan kalla det för motionstur med.
Hemma börjar det likna Ett Hem. Så fort jag borrade hål igår för gardinhållare i köket och satte upp mina gamla gardiner som legat på vänt sedan 2005, så kändes det som mitt hem. Det var länge sedan jag hade en sån känsla för min bostad. Kommer inte ihåg när det var så sist.

beskrivning

När jag öppnar balkongdörren på morgonen hör jag fågelkvittret. I morse kom en skata och gnagde på talgbollen på balkongräcket. Sedan kom en hackspett. Sånt gillar jag. Jag kan ligga i sängen och titta på det. Har aldrig haft så fin utsikt någongång någonsin. Jag kan se solnedgångar. Sjön. Issmältningen i sjön.

beskrivning

Idag har det mesta smält, bara en rand kvar längst bort. Sen är det fritt vatten igen. Ser ner till gamla badstranden, där lärde jag mig simma. Jag minns hur det var simskola. Torrsim i sanden. Kallt. Ingen sol. Ner i sjön och öva. Och glödjen att plötsligt en dag kunna simma ryggsim. Sen minns jag inget mer. Simningen blev en stor del av min barn- och ungdomstid. Jag lärde alla simsätten när jag tränade i Södertörns Simsällskap. SSS. Vi åkte första åren till Nynäshamn för att träna. Mörka, slingriga, farliga vägar dit och hem. Andras föräldrar körde. Sedan tränade vi i Skogås. Buss dit och hem oftast. Ögonen var röda av klor och jag grät när det sved extra mycket. Jag slutade simma långt innan simhallen på Torvalla i Handen blev klar. Ett tag tränade jag småungar i Skogås. Det var fint.
Kanske var mitt öde utstakat att arbeta med barn från tidig ålder. Jag var barnvakt tidigt åt mina föräldrars vänner och tjänade godispengar på det. Nu har jag arbetat i över 40 år med barn i skolan. Dessutom har jag två älskade barnbarn. I allt har jag jobbat i 44 år, sedan jag var 17. Jag längtar efter att få ledigt från skolan snart, att få det långa sommarlovet. Men än så länge är det några år kvar. Sju terminer. Men vem räknar…

beskrivning

Bäst att leva i nuet. Men emellanåt minns jag gamla tider. Jag planerar för framtiden varje dag. Inte alltid blir det som jag tänkt, men det blir till något att hålla mig till i tillvaron, en trygghet antar jag. En linje på livets karta.
När jag var ung hade jag ingen aning om att jag skulle möta så många barn som jag har gjort genom åren. Barnen är bäst. Det går inte att planera möten med barnen. Det blir som det blir. Kontakt. Glädje. Sorg. Frustration. Kunskaper. Kramar. Tillit. Vardagsarbete. Allt möjligt.
I morgon är en ny dag i skolan. Det blir en annorlunda vecka, så mycket vet jag. Hur annorlunda vet jag inte än. Jag har min planering som karta. Sen blir det som det blir. Ännu en dag. Ännu en vecka. Ännu en månad. Ännu ett sommarlov. I sju terminer till, om Gud vill och jag har kraft och ork och är frisk och inte kommer på annat jag skulle kunna göra med resten av livet, som påverkar planeringen. Önska kan jag ju alltid. Tänk att inte veta! Så spännande! Och tur det. Framtiden blir som den blir.

Are you lonesome tonight?

Are you lonesome tonight?
Do you miss me tonight?
Are you sorry we drifted apart?
Does your memory stray to a brighter sunny day
When I kissed you and called you sweetheart?
Do the chairs in your parlor seem empty and bare?
Do you gaze at your doorstep and picture me there?
Is your heart filled with pain, shall I come back again?
Tell me dear, are you lonesome tonight?

I wonder if you’re lonesome tonight
You know someone said that the world’s a stage
And each must play a part
Fate had me playing in love you as my sweet heart
Act one was when we met, I loved you at first glance
You read your line so cleverly and never missed a cue
Then came act two, you seemed to change and you acted strange
And why I’ll never know
Honey, you lied when you said you loved me
And I had no cause to doubt you
But I’d rather go on hearing your lies
Than go on living without you
Now the stage is bare and I’m standing there
With emptiness all around
And if you won’t come back to me
Then make them bring the curtain down

Is your heart filled with pain?
Shall I come back again?
Tell me dear, are you lonesome tonight?

text och musik: Lou Handman och Roy Turk

Släktforskar.

Jag har, precis som så många andra, blivit intresserad av DNA-testning för att utröna varifrån vi stammar ifrån. Jag beställde ett test från en firma först och igår från en annan. Så kan jag se vilken firma som är mest trovärdig.
På deras hemsidor kan man bygga upp sitt släktträd och jag slutar nästan andas för varje led bakåt jag kommer. En del kände jag till från min fars släktforskning, tacksam för hans arbete. Det gör det hela lite lättare. Han stammar från Norrland och sen Småland. Men idag kom jag ner till 1500-talets Skåne och då blev det bara för mycket. Jag kan inte riktigt uthärda så mycket ny information på en gång. Får ta det pö och pö där. Gå en tråd nedåt i taget. De flesta stannar på 1700-talet. Vilken tur att Sverige skrev upp allt i kyrkböcker, vilken skatt att få ta del av detta.
En del är felstavat. En del siffror kan vara oläsninga. Namn likaså. Men flera belägg styrker ändå en tråd med alla barn, födslar, dödslar och däremellan dop och giftermål.
Herregud så spännande!
Så nu vet jag vad jag kan göra när jag har tråkigt. Slå på datorn och vandra in i släktleden med deras datum och förundras över att någon föddes 1 april 1815 och en annan dog 8 december och en tredje… Här står det inte hur någon dog, inte heller kriminellt, lastbart leverne. Det får utrönas på annat sätt.
Däremot kan man få statistik på ena hemsidan. Lite kul det med. Oj vilken värld att dyka ner i. Förstår att den är förtrollande, jag blir som beroende. Och glad över alla månniskor som funnits tidigare, så att jag nu kan finnas här och göra mina saker.

beskrivning