Ny lägenhet!

beskrivning

Till sist sätter jag en gräns för mitt letande efter en ny bostad. Jag väljer mellan två lägenheter med visningar samma dag. Jag bjuder på båda. En trea och en tvåa. Vad behöver jag mest just nu? Trivsel och närhet. Och snarast tillgång. Jag har bråttom nu.
Plötsligt ser jag mig i den ena lägenheten. Då är det bara att följa impulsen vidare. Bestämma mig. Jag är den enda som bjuder på den och konstigt var det väl inte; den måste helrenoveras. Hur ska jag klara det alldeles själv? Det går inte. Men hjälpen finns där runt hörnet. Jag är så tacksam för den.

Det är mycket att göra med planeringen. Men det kan jag klara. Bestämma och peka. Bara jag tar ett steg i taget så kommer det gå fint. Och jag har så god hjälp av de som ska renovera lägenheten. Av alla parametrar jag hade satt upp, passade lägenheten in på allt, utom att det är ett rum för litet och en våning för långt ner. Men det kan jag klara. Allt annat blir så himla bra.
Jag flyttar tvärs över ”orten”. Hur lång tid kan det ta att gå dit? 7 minuter? 5? Högst.
Huset har hiss. Det är en bra förening med ordning och reda.
Lägenheten har stora fönster och ska få en ny större balkong nästa år. Två rum och kök. Stambytt badrum med fönster. Duschrum. Två toaletter. Utsikt mot sjön, badplats, skog. Kvällssol. Nära till natur och promenadvägar.
Allt ska bytas ut. Nya golv, nytt kök. Ommålade tak och väggar. Nya dörrar. Allt ska bli precis som jag vill och önskar. Fantastiskt att ha en sån möjlighet att bestämma.
Om knappt en vecka, torsdag 30 november, skriver jag på kontraktet och får nycklarna! Gissa om jag ska gå dit direkt och känna att jag äntligen, efter flera år, förhoppningsvis kommer känna mig Välkommen hem!

beskrivning

Mumintrollet!

Det finns inget bättre än att dra sig tillbaka och titta på denna teater/tv-version av Mumintrollet. Så enkel, så humoristisk och stillsam. Med bästa skådespelarna, med sång och musik. Precis som jag vill ha världen och livet. Enkelt och filosofiskt i ett Här och Nu. Alla har sin plats i systemet. Vackert och djupsinnigt.
Sätt på din näsa nu och titta på alla tretton delar! Njut!

Mystiska tecken!

beskrivning

Jag vet inte vad som händer just nu. Mitt liv skakas om. Och jag ska dessutom flytta.
Så händer det märkliga ting. Först hittar jag mina barnbarns bilder som de målade
28 oktober. På en öde ö och Hulken. Precis vad jag behöver se och vara glad åt. DESSUTOM… strax efter hittar jag ett kanelhjärta. Det har varit försvunnet sedan
18 november 2014.
Jag var i Köpenhamn. Jag skulle arbeta en helg på mitt gestaltinstitut. Jag var på Danmarks nationalmuseum för att se originalet till min guldring. Jag skulle möta en dansk väninna där, vi skulle arbeta tillsammans. Fantastiskt bara allt det.
Det är som sagt i tiden före jul. Museishopen sålde julpynt. Efter helgkursen skulle jag ge mig iväg till en man som betytt mycket för mig. Jag köpte ett större kanelhjärta till honom i present. Jag köpte ett mindre till mig. Vi sågs. Han hängde upp sitt kanelträhjärta i sitt arbetsrum. Han var glad. Han älskar kanel. Jag med. Jag älskade honom.
Jag kom hem. Hjärtat var…. borta! Fanns inte! Försvunnet. Glömt? Jag hade ingen aning. Jag tänkte på det då och då och att jag gärna skulle velat veta vart det tog vägen.
Åren gick.

beskrivning

Idag sorterar jag bland papper och kartonger som ska slängas. I en kartong ligger ett kuvert. I kuvertet känner jag något hårt; bäst att se efter vad det är. Som tur är. Jag kunde lika gärna ha slängt kuvertet. Men en ingivelse stoppade mig. Ja, det var mitt hjärta. I kanelträ. Fortfarande doftande som när jag köpte det. Och han fyller 75 år i morgon. Ja, se, det finns en tanke i det hela. Vi har ingen kontakt längre. Jag skulle önska att vi hade det. Och i min fantasi så ser jag det här som ett tecken. Ett tecken på att han kanske tänker på mig. Jag vet inte. Jag bara tror det. Jag vill tro det. Jag behöver tro det.

En betraktelse om ljus och mörker.

beskrivning

Solens strålar, in i mitt sovrum, rakt in på mig, bländade mig totalt i går, lördag morse,
kl 08.18.09. Hur stor var chansen att få vara med om det? Inte stor, eftersom jag så sällan är i mitt hus i norr. Jag hade inte heller dragit för gardinerna kvällen innan, eftersom jag badat i månskenet när jag somnade på fredagskvällen.
Månen var i sitt fullmåneläge lördag kl 06.24.29 enligt kalendern. Jag somnade alltså till fullmåneljuset på fredagen och vaknade till solljuset på lördagen.
Idag söndag, solens dag, är solljuset dolt ovan molnen.

”The wound is the place where the light enters you.”
Rumi

Så fick jag mig en hel dos av ljus i går. Jag tog emot och njöt den ovanliga stunden. Precis vad jag behövde, tänker jag. Gud vet att jag har sår, en del öppna, en del helade. Det finns plats för ljus i mitt liv helt klart. Också i alla andras liv, vill jag mena. Ljuset och mörkret finns i alla. Det är villkoren för livet, att mörkret och döden också finns.

Så blir vi påminda om det, denna allhelgonahelg.

beskrivning

Ibland skämtar naturen med oss, tänker jag när jag SER på bilden av is på en vattenpöl. Vad ser det ut som? Där kan fantasin ta över och både se en hund och annat, beroende på vilka ögon vi ser med. Att kunna växla mellan olika seenden är bra. Inte fixera sig vid ett bestämt mönster, en bestämd bild. Det förminskar världen, istället för att njuta dess djup och olikheter. Håll ögonen öppna, säger Rumi.

Mitt hjärta är så litet
att det nästan är osynligt.
Hur kan du lägga
så stora sorger i det?
”Se,” svarade Han,
”dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.”

Rumi

beskrivning

Vilket fantastiskt ljus det är på höstdagar. Släpljuset ger världen nya dimensioner. Jag ser det jag sällan ser. Jag ser mer än jag sällan ser.
Jag är tacksam över såna dagar, när sol och skugga ger mig både lust och njutning att se.
I mig, i dig. Ljus och mörker. Sol och skugga.
Och ibland gråvädersdagar, som i den här dikten jag skrev 2008.

GRÅ NYANSER
Bakom den grå gardinen
av mulen himmel och höstvinterdis
finns ett ljus.
Jag vet det.
Hur skulle annars det grå synas?

I nyanser av grått syns världens ljus
mellan mörkaste mörka och ljusaste ljusa.
Jag vandrar ständigt mellan det svarta och vita
och stannar upp ibland,
ser hur vattendroppar speglar världen inuti sitt eget universum
och faller ner när världen blir för tung att bära.
Jag känner kylan mot min hud,
och vinden blåser i mitt hår.
Det finns mycket i det grå
i vanliga höstvinterdagar.

Dana

En smak av surrealism.

Surrealistiskt tillvaro just nu. Bara att gå med och följa dit strömmen tar mig.
Konstiga ställen. Märkliga upplevelser.
Som om jag lever två olika liv. Mitt vanliga liv och ett annat liv.
Jag går igenom dörrar där jag aldrig tidigare varit förut. Jag får gå tillbaka än så länge.
Ingen säger något. Det är som lufttomma rum, utan tid. Jag glömmer andas.
Dagar av väntan. Dagar av balans i en obalans. Dagar av tystnad.
Dagar att vara i det som är.

beskrivning