Den som är nyfiken, längtar efter och saknar mig, får gärna höra av sig.
Både gamla vänner och gamla ovänner. Så spännande det kan bli!
Skypa, ring eller mejla. Vilket som. Bara du gör det!

Plötsligt kommer texten till mig och jag börjar sjunga något jag inte sjungit på länge. Jag hämtar gitarren, stämmer den och spelar:

Jag och Du

Jag vet inte vem du är eller hur du ser ut
Men vi stötte visst ihop häromdan
Folk är ju som folk är mest, precis som jag och du
Vi är två bland jättemånga, som har det likadant

Är du ensam framför teven om kvällen som jag
Tror du ännu på att ensam är stark
Eller har du börjat tvivla på att allt är som det ska
Ja då har maktens lögner börjat tappa mark

Jag vet inte vad du gör eller hur du trivs med det
Tycker du som jag att ibland har du fått nog
Känner du det som om tiden sakta rinner från dig
Har du slutat se nån mening med ditt knog

Låt inte hopplösheten få dig ner på knä
Se dig om – du är inte ensam
Och när man har fått sammanhanget klart för sig
Då leder många vägar bakåt, men bara en leder fram

Min vän, vår tid är ganska knapp, vi måste lita till varann
Det finns ju mer som för oss samman än som skiljer oss åt
Och när lägena skärps och vinden blåser kallt
Blir det varmare ju tätare vi står

Var mänska ska ha rätt att känna mening med sitt liv
Men för den rätten måste vi ta strid
Vi har levt alltför länge i kapitalets slaveri
När vi enade står samman ska den tiden va förbi

Jag vet inte vem du är eller hur du ser ut
Men vi stötte visst ihop häromdan
Folk är ju som folk är mest, precis som jag och du
Vi är två bland jättemånga, som har det likadant

Inspelad av Norrbottens Järn för länge, länge sedan. Text och musik: Ted Ström
Och här nedanför en senare liveversion.

Jag är så seg! Seg i betydelsen energilös. Kanske behöver jag vara det. Mycket som händer just nu.
Jag har bytt jobb, med nya ansikten, platser, namn att lära känna. Jag håller på att flytta, vet ännu inte vart. Lägenhetsfotograferingen var i torsdags och jag har många kartonger packade nu, sånt som inte skulle synas på bilderna och inte heller ska stå framme på visningen om tre veckor, 17 september.
Beslutet är taget. Det tog flera år att komma dit. Jag kommer sakna mina småfåglar utanför i tallarna. De kommer helt säkert sakna nötterna de får.

Jag är seg. Kommer inte upp ur sängen idag. Gör bara det jag måste göra. Och jag vet att det är bra att göra saker. Ett par gamla arbetskamrater var här i fredags. Det var fint. Vi såg hur många flygplan som helst flyga förbi över Handen. Inte tänker jag på att det var en inflygningsbana här. Planen kommer söderifrån. Jag brukar inte sitta på balkongen så ofta. Kanske dags att göra det mer, innan jag flyttar.

Jag är seeeg! Fast igår badade jag i Saltsjöbaden. Det var kallt. Jag blir lycklig av att bada. Och dubbellycklig av att bada tillsammans med vänner. Särskilt gestaltvänner. Att bada ger mig minnen på cellnivå. In i skattkistan med minnena. Jag minns mina bad i norr och i söder. Förra året var det vid Öresund på båda sidor. I norr i Ångermanland. Året innan dess var jag i vackra Odsherred på Själland. Och i Ångermanland igen och igen. När det gäller att bada är jag inte seg. Då kan jag nästan springa upp ur sängen. I år har det varit för lite bad. Får längta till nästa år nu.

Seg! Jag behöver ta fram borren och skruva fast lister vid trösklarna. Själv är bäste dräng? Så trist. Trist att vara själv. Längtar efter en vän. En nära vän. En trogen vän.
Bro, bro och breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen slipper här fram, här fram, förrän hon säger sin kärastes namn. Vad heter han? Ja vad heter han? Ingen aning. Kommer han förbi mig månntro? Jag tappar tron emellanåt. Segt och trist. Jag är seg och trist. Nå, i alla fall idag. Just nu. Kanske går jag upp snart och börjar göra något som är bra för mig. Rensa. Packa. Flytta. Fast vart? Hm…

Något som kommer närmare är pensioneringen. Där kan jag drömma. Tänk om… jag kunde gå i pension till våren. Då skulle jag flytta till ett hus direkt!

På mitt nya jobb går jag runt och hälsar på mina nya arbetskamrater.
– Hej, jag heter Dana.
– Åh, den som vet allt, säger en.
– Ja just det, kunskap! säger en annan
– Klok! säger en tredje.
Jag förstår att de förstår mitt namn. De kan persiska.

Jag pratar Rumi med en av dem. Jag berättar att jag hört dikten ”Vassflöjten” av Rumi
på persiska. Så vidunderligt vackert språk för en sådan vacker och tänkvärd dikt. Jag njöt. Rumis poesi måste ha blomstrat av bara farten i den persiska språkets vindlande, som musik.
Min arbetskamrat säger att hon ska lära mig persiska.
– Vi tar en rumidikt i veckan!
– Jaaaaaaa, svarar jag.

Mitt rum har fått tre skåp, i tre olika färger. Blågrönt, gult och grönt. Jag sätter upp mina bilder, som redan är i regnbågens färger. Jag har ett regnbågsrum. Såklart!
Igår började det ösregna, fast det inte skulle. Sen kom solen fram. Och på hemvägen lyste regnbågen som en bro på himlen. Undrar vart den bron går…
Bron mellan min danske rumivän och mig finns kvar i mitt minne. Jag saknar den så mycket. Bron mellan andra människor finns. Mellan mig och barnen. Och finns ingen där, så bygger vi en. Vi behöver broar också mellan oss och himlen. En del kallar det för en himmelsstege. Jag kallar det för en regnbåge.

Jag får fixa till lite hemma innan försäljningen kommer igång. Det som skulle ha blivit gjort för två år sedan blir mer klart nu. Jag sågar metallisterna som legat och väntat. Nu ska de bara borras fast i cementgolvet. Det får någon annan fixa.

Jag hugger loss lite kakel i köket, bakom spisen, i kaklet som de satte upp fult vid stambytet. Det gick bra. Men vad ska jag ha för list mellan bänkskivan och kaklet? Ingen aning än. Den som köper min lägenhet kommer nog riva ut hela mitt femtiotal och göra om allt ändå. Inget att lägga ner för mycket jobb på. Men det skulle kännas bättre om jag hade gjort fint ändå. En list har jag fixat på kortsidan i alla fall. Den ska bara oljas in och skruvas fast, det kan jag klara.

En rislampa behövde ett nytt sladdskydd och kapa sladd. Det gjorde jag idag. Vardagselektronik. Kul att klara sånt.
Tänk om fönsterfirman kan klara att göra klart det som redan skulle ha varit klart? En snickare kommer på lördag och byter ut fönsterbänkarna i alla fönster. Hoppas han klarar det. Idag såg jag repor i parketten i vardagsrummet. De måste ha släpat fönstren där. Inte kul att se, även om golvet är gammalt och gungigt.

Småsaker ska fixas. Undrar hur det blir i min nya lägenhet? Finns det något att göra bättre där? Hänga om kylskåpsdörren kanske. Och måla färg på väggarna som är kritvita nu. Om jag nu lyckas få högsta budet på lägenheten. Behöver verkligen komma till något nytt.

Jag drömmer fortfarande om att bo i Danmark. Kanske kan jag göra det när jag går i pension. Om jag säljer lägenheten och har mitt fritidshus ordnat. Om om om… Att göra är lättare, då ser jag resultat ganska direkt. Men om… där finns inga löften om något. Där kapar man banden och faller fritt. Eller flyger fritt. En föll och en flög kanske. Om jag hade haft vingar skulle jag flyga iväg dit nu! Emellanåt drömmer jag att jag är där. Då blir jag gladare. En tröst. Fast en dröm. Om det ändå vore sant! Vad jag skulle fixa där då!

Det är dags att flytta. Idag lämnade jag in mina nycklar och arbetsdator till min gamla skola. Alla mina skolsaker flyttas på tisdag till min nya skola.
Jag har med andra ord flyttat ut från jobbdatorn och flyttar så sakteliga in i min egen nya dator. Den är blank och fin och rymmer mycket. Jag har tack och lov fått filerna från förra datorn rekonstruerade av ett dataföretag och det är jag så tacksam för. Men bildfilerna fick jag inte styr på. Hoppas att datafirman kan ge svar på vad som felas.
Det är besvärligt att hitta till rätt länkar och ha alla lösenord på plats. Tack och lov fick jag tillbaka mina länkar igår och då blev det lätt som en plätt att komma till rätt wordpressinloggning igen. Puh!
Skönt att komma ”hem” till en egen dator igen. Vad jag har saknat mitt ställe, sedan förra datorn gick sönder och jag inte hade någon backup. Nu har jag!

Byta bostad ska jag dessutom. När jag kom hem från landet i tisdags natt, kände jag direkt att jag inte ska bo kvar längre i lägenheten, tre trappor upp utan hiss. Jag har haft planer ett längre tag på att flytta, men jag har inte vetat hur, i vilken ordning det blir. Nu vet jag. Lägenheten ska ut till försäljning inom en månad och jag ska leta ett nytt boende samtidigt. En del skulle nog ha börjat i en annan ände, men jag är inte som en del andra.
Spännande känns det. Nästa vecka kommer en stylist och veckan efter blir det fotografering.
Eftersom lägenheterna i området har haft fönsterbyte, har mina möbler och saker legat nerpackade och ihopstuvade under lakan hela sommaren. Det kändes redan som om jag hade packat och jag kände att jag är redo att ta steget iväg till något annat; en lägenhet med hiss.
Jag behöver plats till min gestaltfirma. Jag vill ha fönster i badrummet, så jag kan se himlen när jag badar. Badkaret tar jag med mig i flytten. Möblerna då? Tja… en del kan jag redan nu lämna. Annat får vara kvar tills jag är mogen att lämna. Jag har ju svårt med separationer, i alla fall en del. Jag får ge mig själv tid till det.
Och det jag tycker om och älskar har jag kvar. Saker kan vara en trygghet. Inte för att de är värdefulla i pengar, men för hjärtat och ögat. Sinnligt på ett eller annat sätt.

Nu tvättar jag alla lakan och skurar golv. Snart dags för gardintvättar. Men först ska fönsterbrädorna fixas till innan jag sätter upp gardinerna. Inte kan man ha en fönsterbräda med en trappa heller! Ser himla dumt ut. De nya ägarna ska i alla fall få ta över en lägenhet med fönsterbrädor som ser ut som de ska göra. I en nivå.

Jag ber till Gud varje dag att få kontakt igen. Att synas, bli sedd, bli accepterad som den jag är, så som jag accepterar den han är, och vill se honom, så som han vill bli sedd.
Drömmar kommer. Vackra drömmar, som den i natt. Ingen kan leva i drömmarna. Jo, det går. Fast det handlar om att leva i verkligheten. Och i den verkligheten ber jag om nåd.
Allt är nåd, sa Martin Lönnebos pappa när han dog. Jag vill tro det. Också när jag är ute och plockar bär, som jag har gjort idag. Tacksamhet. Absolut. Och jag ber om kontakt. Jag ber.
– Gode Gud, öppna hans hjärta. Öppna fönstret igen. Amen.