Så fort ett år gick och nu är det adventstid igen. Tomtarna har blivit synliga och i halvmörkret står de och planerar den närmaste tiden hos mig. Jag får inte veta något. Och jag tror inte att de såg att jag smög på dem. Det är ju så i juletider att vi har hemligheter och pysslar med sånt som ännu inte ska uppenbara sig för andra. Fast vad vet jag? Ingenting. Vad såg du? Ingenting. Vad gjorde du? Ingenting. Det är bästa svaret på alla nyfikna frågor. Och ibland också helt sant.

Igår började jag sätta upp ljusen inför advent. Inte tjuvstarta. Det är en vits att vänta och låta dagarna ha sin magiska tjusning. Barnet i mig gillar det här med advent, adventskalendern, S:t Nikolaus, födelsedag, Lucia, skolavslutning, fler födelsedagar och dagen före dopparedagen. Men sen? Jag vet ingenting – än. Du okända framtid.
Tomtarna stod nog och planerade något för mig, helt säkert så.
God första advent!

Här är en bild av den danske konstnären Bjørn Wiinblad. Jag såg hans bilder, målningar, keramik och fantastiska skapelser av olika slag, i somras, på konstmuseet Arken vid Ishøj, söder om København.
Bilden väcker olika känslor i mig. Den är på ett sätt sinnebilden av en förälskelse. Ungdom. Stor kärlek. Passion. Och samtidigt är det min bild av ett lyckligt, passionerat, kärleksfullt äktenskap.
Jag vet inte om det går att behålla känslan i så många år, i ett livslångt äktenskap. Inte utan arbete med att hålla relationen levande. Att välja varandra, varje dag och att vilja varandras bästa.

Jag har varit gift två gånger tidigare. Kanske blir det en tredje gång innan livet tar slut. Jag önskar jag vore gift igen. Och att jag hade en sån här relation med stor kärlek. Önska går ju. Sen gör jag inte så mycket mer med det hela. Kommer kärleken, så gör den. Kommer den inte, så tja… så lever jag i kärlek till mig själv, barnen, barnbarnen, vännerna, arbetet och naturen. Och så sätter jag upp bilden, så jag kan se på den varje dag och påminna mig om vad viktig kärleken är; att ge och få kärlek, i acceptans och med utrymme för hela sig.

Här är guldringar som finns på museum i Köpenhamn, från medeltidens Danmark. Jag såg dem för ganska precis ett år sedan. Kanske var deras bröllopsdag just idag? Grattis på bröllopsdagen i så fall.
Och för prick ett år sedan återsåg jag en av mitt livs största kärlekar. Det var fint. Så något finns att fira idag, för mig åtminstone. Och en kopia av den ena ringen har jag på mig.