Jag funderar på vad vänskap är. Vem vill vara vän och vem vill vara mer än vänner? Jag vet. Vem vill ta ett steg tillbaka och vem vill ta ett steg fram? Det är inte lätt att vara på olika nivåer i en relation. Inte alls enkelt. Ibland är vi bara där vi är och så är det inte mer med det. Ingenting förändras bara för att man vill. Varken jag eller någon annan kan gå iväg från sin egen vilja. Det blir aldrig bra.

Livet är full av dessa dilemman. Musiken är full av speglingar av dem. Olika människor gör på sina olika sätt för att leva med det som är. En del håller fast i det omöjliga och en del släpper det möjliga lätt som en plätt.
Här är två sånger som känns passande just ikväll, denna vårvinterkväll, när regnet öser ner. Långt från värme och närhet. Det som värmer är datorn på benen och en kopp te. Tja… det går det med.
Jakob Hellman har jag lyssnat mycket till genom åren. Denna kultskiva lever fortfarande.

Ännu en kultlåt är den här:

Och så till något muntrare… Våren kommer. Värmen kommer. Snart, snart! Inte i morgon, inte i övermorgon. Men sen. Vintern dör. Det blir en ny vår.

I kyrkan hittade jag några böcker på bokrea. Göran Skytte för 30 spänn. Klart jag köpte den! På väg låter spännande. Ungefär som jag är. På väg alltså…
Jag har inte läst så mycket de senaste åren, men nu börjar jag läsa mera. Och här är ett citat från boken:
”Långt senare lärde jag mig ett annat sätt att läsa på morgonen och på kvällen. Inte så mycket som möjligt, utan så lite som möjligt. Inte så fort som möjligt, utan så långsamt som möjligt.”

Det är ett sätt som passar mig med. Så vänder jag blad och ser ett namn som jag fått höra om den sista tiden. Ett namn jag aldrig tidigare hört. Har ingen aning om vem det är. Har inte varit så nyfiken heller ärligt talat, eftersom jag haft svårt att läsa en period. Peter Halldorf.
Även han har skrivit om läsning står det:
”Andlig läsning innebär att man läser för att läsa, inte för att ha läst. Vi är inte främst ute för att lära nytt; det intressanta är vad läsningen gör med oss.”
Så är jag nog på väg, att läsa det som kan göra något med mig. Något jag kan göra mig inre bilder av. Något för själen. Något för trösten. Något för spänningen, att se vart någon är på väg. Och jag. På väg att börja läsa igen. Kanske till och med något av Peter Halldorf.

Jag har varit i affären och köpt choklad. Ett helt paket! Tror jag behöver tröstäta lite. Det har gått flera veckor nu med oordningen hemma. Även om jag ser slutet på badrumsrenoveringen, så är det också då något nytt börjar.

Då ska jag lägga golv i hallen och komplettera målningen av väggar på sina ställen. Jag tvivlar på att jag kommer klara att tapetsera hallväggarna, även om det behövs.
Jag ska också flytta tillbaka mina möbler och diska allt porslin och rensa ut det jag inte vill ha kvar.
Terapirummet ska flyttas till den lugnare sidan av huset. Hoppas det blir bra. Jag längtar efter att komma igång med att jobba igen!
Klinker som ska ligga vid entrédörren ligger och väntar i hallen nu.

Trägolvet till hallen är valt, men inte inhandlat. Pengar att betala golv, restskatt och renovering finns. Tacksam för det! Men var finns min varma sötnos? Han är inte där.
I seek him here, I seek him there, I seek him everywhere.

”We seek him here, we seek him there,
Those Frenchies seek him everywhere.
Is he in heaven? Is he in hell?
That damned, elusive Pimpernel”)
Från Röda nejlikan.

Men som sagt, choklad har jag. En varm säng. En tv. Hantverkare som jobbar och sliter och gör det fint hos mig. Det är jag tacksam för. Och jag köpte en frosttålig murgröna med. Den påminner mig om Danmark. Fina Danmark.

Renovering av lägenheten pågår och jag letade nytt golv till hallen idag. Bara jag får underlaget platt, så ska jag väl kunna lägga det själv hoppas jag. Det var länge sedan jag hantverkade själv, det finns en längtan i händerna att göra det igen.
Men att lägga klinker innanför ytterdörren i hallen, det har jag bara ingen lust med. Det finns andra som kan göra det både snabbare och bättre.
Jag väljer ut istället. Kanske det här? Jodå. På rea. Billigt och bra.

Det tar också tid, jag satsar på något enkelt och struntar i om det inte passar exakt. Det blir säkert bra ändå. Lyxproblem, kallar jag det för. Dessutom ska jag mäta hur mycket jag behöver och räkna om jag har råd. ”Du är en jättebra mattelärare” sa några elever till mig för ett par veckor sedan. Jajamensan! Jag kan både räkna och mäta! Och så sjunger vi Husförhörsvisan. Den vill de lära sig, mina fina elever! Det ska nog bli bra alltsammans till slut!

Vad är intuition och hur märker jag av den? Det är något jag ibland funderar över. Som idag till exempel.
Jag hade möjligen tre föraningar:
– Vad är egentligen en skön känsla av att gå med lätt bagage? Bara gå och vara nöjd… (Vad gör mig så lätt och lömskt nöjd?)
– På lunchen satt jag och tänkte på att jag skulle kunna gå hem lätt, bara en kort promenad och sen vara hemma en stund. Kunde ju vara skönt. Men istället stannade jag där jag var och vilade i en fåtölj istället. (Vad får mig att tänka på att vara hemma?)
– Gick hem med en blomma i famnen och undrade lite över var jag skulle ställa den. Har inte så mycket plats hemma just nu. (Vem ska få blomman?)

Stod utanför porten och letade efter nycklarna sen. Inga här, inga där, inga någonstans. Nähä… Hur startade jag morgonen? Jag hade gjort min morgon annorlunda och inte heller låst dörren pga besök av hantverkare som skulle jobba där. Nycklarna låg i en annan väska helt enkelt. Inga reservnycklar någonstans.

Jag ringde runt och fick tag på en nyckelansvarig som kunde komma efter en bilfärd på 30 minuter. Han fick min blomma att ta hem till sin sambo. Han är en god människa som gjorde det här för mig. Jag känner en stor tacksamhet till denne snälle rare man.

Är det nu möjligt att jag hade kunnat förutse den här oturliga händelsen? undrar jag nu i efterskott.
När är en tanke som svischar förbi en viktig tanke?
Hur kan jag bli mer uppmärksam på att en snabb svisch kan betyda något viktigt och inte bara kännas skön?
Hur kan jag bli mer uppmärksam och mer misstänkt, när jag vill hem en lunch?
Hur kan jag ha varningstecken på blomman som en känsla till att den inte kommer finnas och blomma i mitt hem?
Jag bara undrar. Jag vill gärna ha en mer tydlig känsla av intuitionen, och kunna avläsa de små tecknen innan elefanten brakar in och upptäcker det som kropp och undermedvetet sinne egentligen redan vet; att jag gått hemifrån utan nycklar.

Det finns mycket att upptäcka ute. Här är några bilder från skogspromenaden i går. Jag fick vara sträng mot mig själv och säga:
– Gå ut nu! Du behöver röra på dig! Du behöver frisk luft! Du behöver göra något nyttigt!
Första bilden är ett hus, som jag gärna skulle ha bott i. För tjugo år sedan kanske huset skulle gå att rädda från förfallet. Nu tvivlar jag starkt på det. Men att bo i ett hus, nära en sjö, vem vill inte det?

Hur märkligt kan naturen vara? Mycket märklig. I naturen finns former och överlevnadskonstnärer i mängd. Här är en märklig formation. Märklig är den väl för att jag kan se annat i bilden. Annars skulle jag nog inte uppfatta naturen som märklig.

Som ett till konstverk. Ett stilleben av runda stenar, formade av istiden. De ligger där i evighet. Amen. I wish! Snart kommer väl grävskoporna dit och hivar undan det på en sekund. Evigheten är slut då. Bara att njuta av det nu! Och nu! Och nu!

Förvårssolen lyser vackert mellan träden ner mot sjön.

Ute också hemma, här samsas många saker och göranden. Skönt att det är tillräckligt varmt soliga dagar för att göra olika saker där. Igår satt jag och läste där. Jag ska nog sitta där en stund idag med. Ingen stillhet och ro bara. Trafiken lever sitt liv med. God eftermiddag!

Det har varit en underbart varm och solig dag idag. Som gjord för att plantera söta penséer på balkongen. Pärlhyacinterna har stått därute lång tid redan och blommar på. Härligt att ha hela blomsäsongen framför sig. Jag älskar att titta på mina fina blommor.

Ute i skogen var det också fint. Fortfarande ligger konstsnön kvar i spåren. Men snart är det isfritt även där och på sjön.
Jag såg ett par pojkar på en brygga, de vickade på den och så plaskade det väl. En rolig lek. Sedan såg jag dem ute på isen. Ingen rolig lek. Jag ropade till dem från andra sidan sjön:
– Hallå där. Gå inte ut på isen. Har ni isdubbar? Det är farligt på isen nu.
De svarade att de hade isdubbar.
-Visa dem för mig! sa jag så där kaxigt från andra sidan.
Men inte hade de isdubbar med sig. De visade med händerna och ropade att isen var en halv meter tjock istället.
– Gå tillbaka nu, ni vet inte om det är strömt någonstans och tunn is. Ni kan braka ner i vattnet och det finns ingen där som kan rädda er då.
De gick tillbaka. Fem minuter senare var de ute på isen igen. Jag skrek till dem igen. De gick tillbaka igen. Sen gick jag. Pojkarnas vidare öde okänt. Jag får leva med det. Jag gjorde vad jag kunde mot dumdristigheten.

För övrigt startar jag nu ”ur- och skur-terapin”. Under mars-april har jag ingen mottagning hemma. Bara ute. Det blir jättespännande att prova något nytt här. I naturens läkande rum. Inte ute på blöta töande isen. Men på säker gestaltterapeutisk grund.

Vintern går mot sitt slut. Snön ligger kvar i spridda skurar. Mars är här med hopp om vår och ljuset börjar ta plats från morgon till kväll. Det är härligt. Dock är det fortfarande kallt, brrr…
Jag var i Danmark några dagar för att hälsa på en vän. Inte heller där var värmen riktigt på. Ändå var det fina dagar, med två härliga soldagar och molnfria nätter med stjärnklar himmel.

Snödropparna var uppe, vintergäcken strålade ikapp med solen och solstrålarna i bokskogen var förförande vackra att se.

Så ser jag fram mot en månad av mer vår, mer värme, mer blommor, mer sol, mer liv. Mars.