Och så får jag svaret här…

Fråga stjärnorna
Jag hade just passerat en stor neongrön skylt
När någon ropa:
”Hej du, jag kan skåda du ser rätt vilsen ut.”
I dörren stod en man med en övertygande min
Jag tänkte: ”Vad har jag att förlora?
Jag ger mig och går in.”

Han sa: ”Stjärnorna de säger vad du är för en individ.
Hoppa om du vågar riskera ditt liv.
Och du vet inte hälften av det jag läser här.
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.”

Han tog mig på en tripp, en guidad tur genom mitt liv
Och snart passerade vi gränsen till det som kallas framtid
Jag borde gått, men det var nåt som höll mig kvar
En vilja att få veta vad som väntar mig en dag

Han sa: ”Stjärnorna de säger vad du är för en individ.
Hoppa om du vågar riskera ditt liv.
Och du vet inte hälften av det jag läser här.
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.”

Och du möter kanske nån som sätter tillvaron på spel
Jag reste mig för att gå och sa:
”Det som sker det sker.”
Men jag är ingen slav under de krafter som styr
Jag har en egen vilja, jag behöver aldrig fly

Han sa:
”Fråga stjärnorna om när.”

Jag minns den gröna skylten och gatans doft av bränt
Och någonstans inom mig så står en dörr på glänt
Och även om jag inte tror på stjärnorna som lag
Så har jag svårt att glömma de där orden som han sa

”Stjärnorna de säger vad du är för en individ.
Hoppa om du vågar riskera ditt liv.
Och du vet inte hälften av det jag läser här.
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.”

Lisa Ekdahl sjunger Vem vet. Jag antar att hon har skrivit både text och musik.
Istället för att prata med mina egna ord, får musiken fylla…

Vem vet
Du är en saga för god, för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna, aldrig nå’nsin mötts
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?

Vem vet, inte du
Vem vet, inte jag
Vi vet ingenting nu
Vi vet inget idag
Vem vet, inte du
Vem vet, inte jag
Vi vet ingenting nu
Vi vet inget idag

Planerar min resa till Danmark nu för fullt. Så mycket att tänka på. Varje sak måste ha sin användning, jag ska orka bära allt själv. Det blir ett kånkande nerför och uppför trappor både här och där. Vad är viktigt att ta med och vad kan jag strunta i? Det blir fyra kollin. Resväska. Ryggsäck. Gitarr. Handväska. Behöver jag verkligen den? Hm… Ju mindre, desto bättre.
Jag har gjort en packlista, annars kommer jag inte ihåg vad som måste tas med. Och sen bocka av den, tjoho, jag älskar listor!
Men så kommer frågan till jacka. Dunjacka eller en tunnare vindtät jacka som tål regn? Det blir röda jackan. Ännu ingen snö i sikte.
Och skor då? Gamla tråkiga svarta och stövlar? Eller gamla tråkiga svarta i stan och nya kraftiga Ecco Goretex, som kan passa att gå i, på leriga vägar? Såna kan vara bra att ha ändå kanske.
Jag har så svårt att ta såna här beslut.
Och så lyssnar jag på musik som kan passa att ta med. Och så ska jag läsa en massa innan nästa fredag. Och så känna att jag är klar att resa till kära gamla Danmark. Länge sen jag var där. Undrar om jag kommer ihåg språket? Människorna? Tågen? Har jag en plats där? Kommer logistiken fungera? Jag ska åka både hit och dit på Själland. Och gå på Nationalmuseet i Köpenhamn. Och till Arken hoppas jag, i Ishöj. Bo hos en god vän. Samarbeta med en ny vän. Träffa nya människor och gamla vänner. Vara gestaltterapeut. Det blir bra det!
Jag ser fram mot att resa söderut. Välplanerad och förberedd. Det hinner jag kanske bli till torsdag morgon.