Jag har vinterdäcken här i fritidshuset i Norrland. Lika bra att ha dem här istället för i källaren hemma, där de inte får plats. Och Kjelle här på OKQ8 är både gullig och ordentlig.
Nå… tid var beställd redan i måndags. Tiden satt till kl 13, utifall att det skulle ha varit nattfrost. Jag packade in däcken igår. Väl förberedd. Trodde jag.
När jag kört några kilometer, kom jag ihåg att min bil behöver särskilda däckbultar. Och var fanns den lådan då? Inte i bilen i alla fall.
Leta i källaren. Noll bultar. Letar i vardagsrummet. Hallen. Börjar om nere i källaren. Ringer och avbokar tiden. Ringer Citroàªnverkstad som är på lunch. Letar. Tänker gå upp och leta i sovrummet. Ja, desperat. I trappan ligger silikontub på en låda. En impuls gör att jag lyfter på den. Under den är lådan med bultarna. Ringer upp OK igen. Det är ok att komma om jag snabbar mig. Nästa kund har tid 13.30.
Trots att jag kör utan stopp, är klockan 13.20 när jag kommer fram. Kjelle öppnar porten och vinkar in mig. Den som var efter mig, hade kommit tidigare. Tack för det! Tack Kjelle! Tack och lov att jag slapp ta med däcken hem och sakna bultar till däckbyte där. Skönt att saker och ting ordnar sig så här lätt. Och sen lunch på fina biblioteket och handla nya påslakan med rosa rosor lagom till vintern.
Nu skönt att vara hemma igen. Sommardäcken ligger i källaren. Bultarna ovanpå. Läskigt blodiga ungar har varit här och krävt godis. Tur jag hade köpt lite piratpengar. Elden i kaminen tar sig. Allt är bra. Igen.

Novemberkaktusen vet inte vilken dag det är. Ändå blommar den såpass nära november. Jag kan inte få fram hur vacker den är på bara en bild. Jag får fortsätta att ta kort på den och helst köpa en ny kamera som kan ta närbilder. Magiskt vacker, det är den. Som ett smycke, hemma i fönstret i köket.

Hösten är här med både regniga och soliga dagar. Ännu ganska varmt. Jag går ut i tyrestaskogen och plockar svamp. Förra veckan hittade jag svart trumpetsvamp där. Idag hittade jag inte tillbaka dit. Jag får leta vidare en annan dag.

Träden får växa tills de faller här i urskogen. Och sen ligga som de ligger.

Det fanns många vita små svampar i skogen. Och mitt ibland dem lyser guldet – höstkantarellen.

Ingen svamputflykt utan att vila i en skogsglänta och dricka varm choklad. Mitt ute i skogen och långt från ära och redlighet. Trodde jag. Tio meter ifrån min soliga glänta gick fyra damer i rask takt och pratade för fullt. Jag tror inte de såg mig.

Ja, det här blev dagens fynd. Den ska torkas, men inte allt. Ikväll ska jag äta varma mackor med kantarellstuvning. Mums i lördagskvällen.

På tv i vintras visades ett program om att fasta två dagar i veckan för bättre hälsa och viktnedgång. Det verkade som ett mirakel på många sätt, med så lite ansträngning för så mycket plus. Kan då 5:2 möjligen vara något för mig? Andra pratar om den nu och sjunger lovsånger. Fungerar för den och den och den och den….
Jag såg också programmet på tv om metoden och nu är det andra fastedagen första veckan. Första dagen i tisdags, jobbade jag hela dagen och kom hem trött och loj. Idag kom jag hem tidigt och ska klara eftermiddagen och kvällen utan fredagsbelöningar och god fredagsmat. Dricker te, äter lite frukt, ser på tv, skriver, tvättar, läser tidning. Helt klart en utmaning att göra det här en tidig fredag. Det är enklare när jag är på jobbet och har annat att fokusera på än mat.
För mig som gillar att göra listor av saker och ting i min vardag, har jag nu en härlig lista att skriva, med fastedagar och vikter och matvanor och allt vad jag kan tycka kan vara intressant att skriva upp. Går jag ner i vikt är det ett plus om det blir ett minus. Samtidigt så går det som det går. Jag tar en dag i sänder och testar. Mår jag bra, så är det bara att fortsätta.
Känner hungern komma närmare. Tur att det snart är lördag. Då äter jag igen. Och nästa fastedag blir på måndag.
God Helg!