Med Aerosmith. Har jag aldrig hört förr. Nu hör jag den flera gånger istället.

I Don´t Wanna Miss A Thing

I could stay awake just to hear you breathing
Watch you smile while you are sleeping
While you’re far away and dreaming
I could spend my life in this sweet surrender
I could stay lost in this moment forever
Where every moment spent with you
Is a moment I treasure

Don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
‘Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
‘Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

Lying close to you
Feeling your heart beating
And I’m wondering what you’re dreaming
Wondering if it’s me you’re seeing
Then I kiss your eyes and thank God we’re together
And I just wanna stay with you
in this moment forever, forever and ever

I don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
‘Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
‘Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

I don’t wanna miss one smile
And I don’t wanna miss one kiss
Well, I just wanna be with you
Right here with you, just like this
I just wanna hold you close
I feel your heart so close to mine
And just stay here in this moment
For the rest of time

Don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
‘Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
‘Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

Don’t wanna close my eyes
Don’t wanna fall asleep, yeah
I don’t wanna miss a thing

Jag söker fler klienter till gestaltterapin. Jag arbetar sedan i höstas som gestaltterapeut under utbildning. Jag går på Nordisk Gestalt Institut
I december går jag till examen. Och tills dess vill jag ha många, många timmar av samtal och terapi med människor som behöver, vill och vågar lyfta på stenar och känna efter hur det känns och genom gestaltpsykoterapi hitta vägar till att må bättre med sånt som kan göra ont eller känns oavslutat.
Jag får handledning av erfarna gestaltterapeuter på vägen dit, allt för att jag och terapin ska bli så bra som möjligt.
Om du känner dig manad, hör av dig! Eller tipsa en vän eller en bekant om mig. Läs mer om mig och gestaltterapi på min hemsida: Dana Gestaltterapi
Jag är tacksam för hjälp att sprida det här. Det är inte långt kvar innan jag går upp till examen. Tiden går fort! Och vips, så är det redan december!

Jag är hemma och sjuk. Så kan det gå. Och i dagsljuset ser jag mig omkring…
Den sista tiden har jag sett hur några andra bor. Sen kommer jag hem och ser hur jag bor. Jag är inte helt nöjd. Jag är på gränsen till missnöjd. Men kära nån, hur kom jag hit? Och alla grejor och papper och damm och högar med saker? Har de inget ställe att ta vägen? Det verkar inte så. Det är fullt i alla lådor, skåp, klädkammare och källare.
Jag skulle behöva dörrar på mina bokhyllor. Böckerna samlar så mycket damm. Och alla småsaker som bara ligger framme, måste de ligga framme? Det är ju så jobbigt att damma då. Och alla papper, ska jag verkligen spara på allt? Släng bara! Våga? Våga!
Jag vill möblera om, byta ut byrån, soffan, köpa nya mattor, gardiner, lägga nytt golv i hallen, måla klart fönstren, måla väggar, tapetsera om. Ja, listan är lång!
Eller är det helt enkelt bara så att det är våren som är på väg? Vårstädningsyra? Göra om-lusten kommer säkert att lägga sig snart. Bara våren kommer igång. Vecka 10.
Håll ut!

Ont i halsen igår. Rivhosta idag. Ont i kroppen mer och mer nu ikväll. Vart är jag på väg?

Onsdag! Längsta arbetsdagen numera. Och sen kan jag se fram mot kortare torsdag och fredag. Och ljusare dagar. Varmare dagar. Fågelkvittrande dagar.
Fortfarande snöar det. Varje morgon har det kommit ett nytt lager snö. Mjukt och vitt. Det är fint.
Och mer fint är att jag äntligen lämnat in andra delen av PIM. Skönt! Hoppas jag blir godkänd med. Nu är det bara att gå vidare med den tredje delen.

Ingen längre sovmorgon här inte! Jag ska iväg på Familjekonstellationer inne i stan idag. Jag går på sånt då och då. Ibland ställer jag upp en egen konstellation om ett dilemma jag har, ibland är jag med i andras konstellationer. Det brukar alltid vara spännande att följa ett förlopp. Och takten är långsam. Inget snabbt klipp hit eller dit. Ingen vet vägen. LIvet är komplicerat, inget tvivel om den saken. Och alla har en grundläggande känsla för att förnimma något av det som var, är, har skett och sker. Det känns som magi emellanåt.
Får se hur dagen avlöper. I kväll är jag hemma igen.

Idag är jag inte lika trött som jag var förut. Skönt att dagarna kan vara bra med, utan frustrationer. Det snöar ute och jag är glad i vintern. Kanske för att jag sitter inne mest och har det varmt utan att behöva kämpa för det.
Men ska jag orka gå ut mera idag? Tror inte det. Jag skulle gå på ett informationsmöte på iTrim. Men det kan jag göra nästa söndag med. Jag har inte så bråttom att komma igång med att träna. Tids nog är jag där.
Kvällen är här nu och det räcker.

Fram med jospressen! Dags att vara nyttig och dricka färskpressad jos! Förra årets inköp ska ju användas med. Inte bara stå i skåpet och vänta. Mmmmm vad gott!
Att vänta förresten… Det gör jag mycket:
Jag väntar på att klockan ska bli 11.15 först.
Och jag väntar på att ett program på tv ska börja.
Och på att jag ska åka iväg och hälsa på en konvalecent.
Och jag väntar på rätta tiden att kasta ut julgranen. Kanske idag. Kanske en annan dag. Ok idag. Klart.
Sen behöver jag inte vänta mer idag tror jag. Har inga tider mer att passa just idag. Så finns det vanliga väntandet. Som bara finns där. Som en slöja över livet. Som inte har något särskilt i sikte, mer än ouppnåerliga händelser som aldrig inträffar. Längtan efter det magiska. Spännande. Roliga. Som inte går att planera in. Som bara är.
Men ska jag gå och dansa på fredag? Jag tror inte det. Tango och salsa är inte min grej just nu. Jag vill inte gå och vänta på det. Jag vill göra annat istället. Jag ska bita i det sura äpplet och avboka det. Så känns det nog bättre sen. Men när ska jag ringa? Jag väntar ett tag.
Och vänta på att det blir en ny dag, så jag kan pressa nästa apelsin och dricka mer jos. Mmmmm.

Här är det morgontyst. Kisse ligger utsträckt i sängen bredvid mig. Jag hör en traktor köra utanför och ploga vägen. Snön är fjäderlätt och ren. Enstaka skator sitter i tallarna här utanför, någon koltrast med. Det är kallt ute. -13 grader. Och soligt.
Jag har haft sovmorgon ända till kvart över åtta. Istället för att gå upp ligger jag kvar i sängen och funderar över livet som är. Jag tittar på “Ved du hvem du er?” med den danske kreative tv-bonden Frank. Jag funderar över vem jag är. Vem jag var. Barbro Regina. Fanns hon någonsin? Fanns jag? Numera är jag i alla fall en abdikerad drottning.
Jag har dessutom bytt namn otroligt många gånger. En, två, tre, fyra, fem gånger. Ungefär. Nu är jag den jag är. Äntligen! JAG ÄR JAG!
Bonden Frank har rötter i Glimmingehus. Har jag det med? Mormor hette Rosenkranz som ogift. Glimmingehus och adelskalendern har Rosencrantz med c och tz. Det vore kul att veta mer om Rosenkranzarna och alla olika stavningar.
Rosencrantz är dansk uradel vet jag nu. Introducerad i Sverige 1756.
Franks gammelmorfar var med i första världskriget. Min mormor var liten flicka då. Hur hade hon det? Var hennes pappa med i kriget? Jag har ingen aning. Vi pratade inte om sånt när jag var liten. Tysklands skuld var stor. Så stor att det var omöjlig att prata om vissa saker hemma. Inte ens barnen gick fria från skuld på den tiden. Jag hoppas det är annorlunda nu. Barn har ingen skuld till krig. Ingenstans.
Skuld och skam. Det ligger alldeles säkert bakom tystnaden. Vem skulle orka bära allt det? Barnen?
Kanske skulle jag byta namn en gång till förresten? Tja… varför inte!