Här är en sång som väcker längtan till Irland, en kärlek till sitt land och till människorna.
Song for Ireland
Walking all the day
near tall towers where falcons build their nests
Silver wings they fly
They know the call for freedom in their breasts
Saw Black Head against the sky
Where twisted rocks they run down to the sea
Living on your western shore
Saw summer sun sets, I asked for more
I stood by your Atlantic Sea
And sang a song for Ireland
Talking all the day
With true friends who try to make you stay
Telling jokes and news
Singing songs to while the time away
Watched the galway salmon run
Like silver dancing, darting in the sun
living on your western shore
Saw summer sunsets, I asked for more
I stood by your Atlantic Sea
And sang a song for Ireland
Drinking all the day
In old pubs where fiddlers love to play
Saw one touch the bow
He played a reel that seamed so grand and gay
I stood on dingle beach and cast
In wild foam for Atlantic bass
Living on your western shore
Saw summer sunsets, I asked for more
I stood by your Atlantic Sea
And sang a song for Ireland
Dreaming in the night
I saw a land where no-one had to fight
Waking in your dawn
I saw you crying in the morning light
lying where the falcons fly
They twist and turn all in your air-blue sky
Living on your western shore
Saw summer sunsets, I asked for more
I stood by your Atlantic sea
And I sang a song for Ireland
Til ungdommen
En dikt av Nordahl Grieg (1936) Musik av Otto Mortensen (1952)
Kringsatt av fiender,
gå inn i din tid!
Under en blodig storm -
vi deg til strid!
Kanskje du spør i angst,
udekket, åpen:
hva skal jeg kjempe med
hva er mitt våpen?
Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.
For all vår fremtids skyld,
søk det og dyrk det,
dø om du må – men:
øk det og styrk det!
Stilt går granatenes
glidende bånd
Stans deres drift mot død
stans dem med ånd!
Krig er forakt for liv.
Fred er å skape.
Kast dine krefter inn:
døden skal tape!
(Elsk og berik med drøm
alt stort som var!
Gå mot det ukjente
fravrist det svar.
Ubygde kraftverker,
ukjente stjerner.
Skap dem, med skånet livs
dristige hjerner!
Edelt er mennesket,
jorden er rik!
Finnes her nød og sult
skyldes det svik.
Knus det! I livets navn
skal urett falle.
Solskinn og brød og ånd
eies av alle.)
Da synker våpnene
maktesløs ned!
Skaper vi menneskeverd
skaper vi fred.
Den som med høyre arm
bærer en byrde,
dyr og umistelig,
kan ikke myrde.
Dette er løftet vårt
fra bror til bror:
vi vil bli gode mot
menskenes jord.
Vi vil ta vare på
skjønnheten, varmen
som om vi bar et barn
varsomt på armen!
Ja ha, nä hä… det går inte att få ombyggt på husförsäkringen. Är träet murket, så är det kört. Men sprutade gjorde Anticimex en gång till. Så ska jag bygga in det murkna igen, eftersom jag inte har råd att byta väggen. Det känns inte kul alls. Men så blir det. Bara att hoppas hästmyrorna dör eller byter bostad. Jag vill inte ge upp min i alla fall riktigt än.
På måndag kommer hantverkaren tillbaka och ska sätta igen hålen under fönstren, byta ut så mycket som går av det murkna, bygga nytt golv på altanen och sätta upp nytt staket på farstukvisten. Jag har grävt om marken under altanen, så att vattnet ska rinna ut från huset och ner i en ränna. Hoppas det hjälper något mot fukten i källaren.
Jag längtar otroligt mycket efter en hammock just nu. Men kära nån, vad de kostar mycket. Det får bli till nästa år. Eller? De är lika dyra då med…
För övrigt har jag badat i älven både i går och idag. Det tog tid innan jag ville bada. Och nu vill jag. Tur att det är sommar fortfarande.
Jag önskar jag kunde skriva om mer uppbyggande saker. Men istället handlar det mer om rivning och vad som finns under ytan av saker.
Kanske är hus som människor, eller är människor som hus.
Jag har ett gammalt hus som jag håller på och renoverar sen elva år tillbaka. Jag blir aldrig klar, hela tiden kommer det upp nya utmaningar, svårigheter och det är som ett isberg, bara toppen sticker upp och under ytan döljer sig resten av isberget. Isberget är problemen i det här exemplet då.
Jag hade som plan att måla nordsidan av huset i sommar, men sen gick veckorna och det blev inte så. Hantverkaren skulle byta bräder och isolering under fönstren på husets nordsida innan och i förrgår satte han igång. Och vad hittade vi då där? Jo, fler hästmyror. Inte vad jag ville finna. Jag anade mer problem och han fick ta bort en till bit på västsidan, och där var brädorna än mer multnade och då grät jag.
Sen ringde jag försäkringsbolaget och Anticimex och på fredag får jag veta om det kan bli ett försäkringsärende av det hela. I annat fall vet jag inte vad jag gör.
Jag vet att hästmyrorna vill bosätta sig i det fristående garaget med. Jag har en mångårig kamp mot myrorna här. Jag skulle vilja säga att kampen lönar sig, men det kan jag inte än. Tyvärr. Jag vet att vi är många som är drabbade av myror av olika slag i hela landet. Hoppas du lyckas bättre.
Hästmyror är lömska, för de rör sig antingen ensamma eller i par, inte i flock. De är mer aktiva på natten än på dagen. Huvudet är helt svart. De syns inte, men kan finns bakom byggda väggar och och skadorna syns oftast inte förrän det är försent. Om man inte river murket trä då. De bor i murkna stubbar med. Hittar du drottningen, döda den direkt, gör inte som jag, jag stod chockad och lät henne komma undan. De har ett huvudbo där drottningen finns. Hon är ett par-tre cm stor med vita vingar. Hon producerar ägg. Sen finns ett antal satellitbon. Där föds nya hästmyror upp. Försvinner drottningen, försvinner satellitbona med om jag förstår saken rätt.
Skriv myror i sidan i sökrutan, så hittar du fler inlägg jag skrivit om dessa om du är intresserad av att veta mer. Det är som en följetong. Fast ingen rolig läsning.
Det är som en overklig mardröm, att se på nyheterna och få veta hur ofattbart många unga människor det var, som sköts ihjäl på Utøya.
Det är en sak att hata i sinnet, en helt annan att leva ut det. Jag saknar ord för vad jag vill skriva.
Förut fanns dagen då Palme dödades, dagen då Anna Lindh dödades, tsunamin, Estonia, 11 september i New York, Japans jordbävningsdagar, kärnkraftsolycksdagar och en hel massa andra svarta dagar, ja, de samlas på hög, traumatiska händelser som både tär på människor och som för dem samman. Nu finns också Norges sorgdag.
Livet lovar en ingenting. Vi har dagar av nåd, då allt är gott och bra och lysande. Och dagar av sorg, då allt känns svart och mörkt och tynger. Nu är det svart. Och vi tänder ljus till tröst i detta mörker. Här är ett av mina ljus:
Det känns helt absurt att sitta här och skriva om auktionen jag var på idag. Men så här är det ju i världen. Istället för myskväll med te och scones, blir det te till overkliga tv-bilder, en bomb har exploderat i regeringskvarteren i Oslo och ungdomar blir skjutna på politiskt möte av en falsk polis.
Såklart hänger händelserna i Norge ihop. Sånt här händer inte samtidigt. Vilken brutalitet. Vilken chock. Ingen vanlig fredag. Det här kommer ge långtgående konsekvenser för Norge och säkert också här i Sverige och i Norden i övrigt.
Och så kommer ändå människorna fortsätta med sina vanliga liv. Det är absurt, samtidigt som det inte alls är konstigt. Livet fortsätter. Terror kommer aldrig att ta död på människans behov av fred och frid.
Hantverkaren tog ledigt idag och jag med. Jag läste länge i lugn och ro, vilket kändes ovanligt. Jag läser Gestalt at Work av Seán Gaffney. Den är verkligen inte lättläst. Men intressant.
Sen åkte jag iväg på auktion. Visningen hade redan varit. Jag ropade in en stol för barn och en jättekruka från Gefle. På långt håll såg de ju bra ut. På nära håll var det en flisa borta i krukans kant. Och sitsen på stolen var bytt en gång för länge sedan och hade nu en spricka och var vinglig. Nå, det kan jag fixa.
Jag hade gärna velat ha en jättefin pall med. Och en lampa. Det får bli en annan gång.
När jag kom hem, kom jag på att jag tidigare köpt stolar och gefle-krukor på auktion på samma plats. Jag är rätt så enkelriktad med andra ord. Jag gillar vissa trästolar och vissa krukor mer än annat.
Mina tankar går i kväll till alla som drabbats av terrorn i Oslo och på Utøya.
Oj, vad mycket det är som händer just nu. Hantverkaren har kommit och byggt ett vedförråd bredvid garaget. Jag har hittat ännu ett hästmyrebo, på baksidan av garaget. Fler träd är nersågade. Mer ris ligger i högar och mer kommer. Det tar liksom inte slut… Farstubrons gavel är riven och ligger i en ny hög utanför dörren. Ingen mer feng shui där inte. Jag har tagit ner telefontråden till den fasta anknytningen till mitt hus, så att ett par större björkar kan fällas neråt vägen endera dagen. Som tur är slipper jag bry mig om det. Jag tar ner de smalare björkarna istället.
I morgon, om det inte regnar, ska fönstren nertill på norrsidan – fasadsidan som ännu inte är ommålad – få nytt trä och ny isolering undertill. Det blir som på framsidan, är det tänkt.
Kanske åker jag iväg på auktion i morgon igen, inte för att jag behöver något, men för att få se en massa konstiga saker, som jag aldrig sett förr, ropas ut.
Nästa år får garaget ett nytt, vackert, rött plåttak, därför ligger det bara plast över vedförrådets tak just nu. Så gäller det att flytta in veden från källaren dit in och stapla den fint. Kånka och slita och släpa. Det är bara att bita i gräset och göra det. Och på jordplätten längst fram på bilden, börjar gräset att gro nu.
Jag längtar lite efter att börja måla. Det är ju att måla som är min hjärtesysselsättning. Bara det inte är en hel sida på huset. En dag blir det säkert gjort, men inte den här sommaren heller.
Igår var det sommar med sol och värme. Var ute i bikinin och solade och läste. Har kommit igång, igen, med Gestalt at Work. Den innehåller mycket. Jag tog fram lilla bassängen med, att svalka fötterna i.
Och så idag är det fortfarande sommar, men en annan sån, regnig och kallare. Inte så att jag är lockad till att vara ute. Handlar bara. Sen in och elda i kaminen. Blir påmind återigen om att jag behöver en bättre kamin, som håller värmen mer och längre än den jag har. Den är i och för sig fin. Gammal och rejäl. Behöver få ny lera inuti. Jag saknar glas i den, att kunna titta på elden är rogivande, i alla fall när den brinner under kontrollerade former. Jag har en presumtiv köpare till den.
Jag tycker om att höra suset från brasan när luckan är lite öppen, bara lite. Är luckan stängd hörs inget och jag glömmer till slut bort att lägga in ny ved. Precis som att man kan glömma att dricka upp sitt kaffe eller te.
Medan brasan brinner, sätter jag mig tillrätta i soffan och fortsätter att läsa. Med en kopp te. Så nu gäller det att minnas det jag läser, att mata brasan, att dricka mitt te. Hm… tja, passande, som minnesträning.
Här är min nya el-motorsåg. Inte för att jag har någon gammal tidigare. Men den är ny och min första och enda.
Dagen började med att jag packade upp den jag köpt förra veckan. Tejpen hade släppt och jag förstod att förpackningen varit öppnad tidigare. Nå, misstänksam öppnade jag den vidare och upptäckte att den varit fylld med olja med. Ingen bra början alls. Jag blev arg. Att sälja den till mig utan att berätta om detta för mig var en miss. Jag åkte tillbaka och lämnade tillbaka den.
Sen tog jag mig en tur till ett annat samhälle med en annan järnaffär och där hittade jag MIN motorsåg. Den var nyss monterad och det var tur det. Jag fick lite rabatt med och nu var det bara att starta mitt motorsågsäventyr.
Jag började med några halvhöga träd slyskogen. Den hindrar kvällssolen att lysa på altanen. Att öva mig på tekniken är viktigt. Att önska jag var man kom i huvudet med. Att lärdomen att kunna såga kanske överförs från far till son. Men döttrar har det svårare med det. Jag får lära mig själv. Och bad en snäll granne om hjälp med några kraftigare björkar. Där lärde jag mig också lite. Nu är det bara att gå vidare. Stam för stam, ska slyskogen bort. Den skjuter redan skott, det jag högg för en dryg månad sen. Nu gäller det att hålla efter skogen och där har jag mitt eget gym.
Så där ja! Nu har jag sått gräs på den andra lilla jordplätten, där komposten låg och lite bakom den. Skönt att få saker och ting gjorda! Nu är det fridfull vattning framöver jag kan ägna mig åt. Kanske ta fram lilla plaskdammen med. Om det blir varmt väder igen. Igår var det åska och regn hela eftermiddagen och blåsigt. Idag var det blåsigt och kallt. Känns inte riktigt som sommar just nu. Men det är det! Högsommar minsann.
Besöket som hade planer på att komma, bangade ur. Jag trodde väl inte annat heller, om sanningen ska fram. Det är en krävande resa och ett krävande hus, som kräver en viss ork. En del resor behöver göras i tid. Sen blir det försent.
Jag får se hur länge jag orkar ta mig hit och gå i alla trappor. En dag kommer inte jag heller att klara av det, så det är bäst att jag är här nu, medan jag kan! Fast jag vill se annat med, har jag kommit på. Uppleva mer. Resa mer. Innan det är försent.
Det vore för övrigt kul att få besök. Och hjälpare är särskilt välkomna.
Dagens ordspråk får bli:
Som man sår får man skörda.
Det ska böjas i tid, det som krokigt skall bli.
Varför göra det idag, när man kan göra det i morgon?
Tolkningar på mina val får ni göra själva.
Medan jag funderar på ordspråk gör jag en sökning och hittar till världens största svenska ordspråkssamling. Bara att ta sig in dit och hitta något, kräver sin man. Och tid. En jättekul sida för den som är nyfiken på ordspråk och annat, på olika språk också.
Medan resten av Sverige, ser på Allsång på Skansen, får jag en aha-upplevelse. Aha…
Ja, just det! Pling! Poletten faller ner.
Vad ska jag nu göra med den insikten? Det är frågan.
Idag har jag arbetat hårt och tagit bort byggresterna, tegelresterna och gatustenarna. Nu blir det gräsmatta där hoppas jag. Den numera fint staplade högen av tegelstenar får vara kvar, där kan sommarblommor i kruka få stå. Och gamla järnspisen är som en prydnad med, ett arbetsbord i det fria.
Nu är det nästa problemområde som står på tur. Vid garaget där komposten låg. Där ska det också bli gräsmatta. Rönnriset ska bort. Ved sågas. Dags att plocka fram nya elmotorsågen. Kanske inte idag. Kanske i morgon.
Vad jag kan! Himla tur det!
Vad konstigt att en del saker bara kan få ligga och skräpa långa tider utan att något händer. Jag tänker möjligen att jag någongång ska ta rätt på det hela, men rätt gång kommer bara inte. Jag undviker att titta dit till slut. Jag tar absolut inga bilder där, för vad är det att dokumentera, beviset för att jag inte har städat upp ordentligt. Det råkade komma med på ett annat kort dock.
Här är högarna som legat på framsidan ända sedan 2001 ungefär. Ja, det är inte riktigt klokt. Det är resterna av gamla skorstenen, cementrester, gammalt taktegel, träbitar och gatustenar i en enda röra. Från småbitar till stora tegelstenar. Det skulle användas till fyllnadsmassor. Men det blev inte av, så att säga.
Nu har jag fått en konstig energi att ta hand om det hela. Jag har sorterat i högen och till och med fått fram plåtarna som allt låg på med. Oj, vad mycket det är!
Nu ska jag åka några vändor till soptippen med det hela. Bara att lasta in allt i bilen. Nä förresten, inte allt. Det i högen längst bort kan vara bra att ha. Ska ligga sorterat och fint. Fast inte just där. Någon annanstans. Någongång.
Det börjar bli dags att avsluta alla mina mindre projekt innan jag sätter igång med nya. Jag som älskar att skriva listor kan om jag vill, skriva en riktigt lång sån nu. Men, vill jag verkligen det? Blir sakerna gjorda då? Eller är det bara själva listan som blir skriven?
Hm… jag undrar jag…
Inte har jag så lätt för att vila och göra ingenting heller. Det är som att balansera på en knivsudd, från att göra ingenting, till att göra någonting.
Jag har fått hjortron av en generös man. De ska kokas sylt på i morgon. De verkar mogna. Är jag mogen för det? Hoppas.
Häcken jag planterade med olika växter, syrén, finlands vita ros, häggmispel, vresros, ska få sin slutliga jordutfyllnad. Handla jord i morgon alltså.
Gardintyg är inköpt på Ikea och ska sys till ett fönster i gästrummet, utifall det kommer fler gäster hit.
Bilen ska göras rent. Sist hoppade jag över insidan. Bäst att börja med den nu då.
Har jäst till att baka bullar. Dags att baka alltså!
Sätta ihop skohyllan jag köpte idag på Ikea. Bättre ordning behövs i hallen.
Klippa gräsmattan. Varför inte dra upp lite ogräs samtidigt med nya ogräskäppen?
Plantera blommorna jag köpte på blomrean.
Ja, jag kan fylla på med många fler saker att göra med. Läsa klart boken, läsa morgontidningarna med följetongen, slappt sittande i nya bikinin i däcksstolen med en glass i handen, bara vara. Bara vara. Jag tycker jag gör så jämt. Men uppenbarligen har jag svårt att sitta och göra ingenting. Att vara är ju någonting. Någonting stort och viktigt.
God sommar på er alla läsare! Ni är tålmodiga som inte tjatar på mig att skriva. Ni har väl också annat att göra, som att göra ingenting i sommaren.
Vad konstigt att en del saker bara kan få ligga och skräpa långa tider utan att något händer. Jag tänker möjligen att jag någongång ska ta rätt på det hela, men rätt gång kommer bara inte. Jag undviker att titta dit till slut. Jag tar absolut inga bilder där, för vad är det att dokumentera, beviset för att jag inte har städat upp ordentligt. Det råkade komma med på ett annat kort dock.
