Nya hemsidan Àr igÄng!
Den Àr inte klar pÄ lÄnga vÀgar, men nu gÄr den att anvÀnda! Hurra, hurra! Dana gestaltterapi heter min nya verksamhet. Hoppas den blir livfull och kreativ precis som jag dÄ!
Kom gÀrna med synpunkter! Nu kÀnns den mer klar.
Solen lyser med sin frĂ„nvaro. Söndagsron Ă€r inte riktigt hĂ€r. Har för mycket tekniska saker att göra, som jag inte klarar av sjĂ€lv. Nya hemsidan. En film till eleverna i skolan. Vad mycket enklare det Ă€r att göra andra saker som t ex mĂ„la, att stĂ€da, att diska, att baka en paj… Nu gör jag ju inte allt det Ă€ndĂ„, men jag vet jag kan! Om jag vill.
Men att fixa med hemsidan, nej. Att redigera filmen, nej. DÄ stoppar jag. Stannar av. Tappar lusten. Förlorar tÄlamodet. Det mÄste bli klart NU! Vill bara ropa: HjÀÀÀÀÀÀÀlp!
Jag var nyss med i en hÄrd spÀnnande budgivning pÄ Tradera, om en liten skÄl. Jag ville bara ha den! Och jag vann! Tjoho! Som tur Àr fÄr jag lön pÄ fredag. Pengar Àr viktiga för kommersen.
SkĂ„lar dĂ€remot hör till livets ovĂ€sentligheter. Men ack sĂ„ mycket de Ă€ndĂ„ kan betyda… Priset Ă€r inte det viktiga i det hĂ€r fallet. Jag kan Ă€lska en billig liten skĂ„l frĂ„n Danmark för 10 DKR likavĂ€l som den hĂ€r lilla mycket ovanliga blĂ„tt band-skĂ„len frĂ„n Gefle lika mycket. Lite konstigt bara att smĂ„ skĂ„lar kan betyda sĂ„ mycket. Hm…
Blir marÀngerna klara innan jag somnar? Hoppas det. De vill jag mumsa pÄ nÀr Poirot börjar strax. Det fÄr bli söndagkvÀllens belöning efter dagens arbete. Och sen sova!
Det Àr dags att göra en ny hemsida till min nya verksamhet, Dana gestaltterapi. Hur ska den se ut? FÀrger? Bilder? Rubriker? Texter? Det Àr mÄnga frÄgetecken just nu.
Hur den Àn blir, sÄ lovar jag mig sjÀlv att jag inte ska ha fler hemsidor sen. Alla goda ting Àr tre. Tre fÄr rÀcka.
I natt Àr det fullmÄne. Hoppas att molnen skingras, sÄ att mÄnstrÄlarna kan lysa in.
Jag Àlskar mÄnens ljus, det Àr magiskt. Att rÀkna stjÀrnorna sÄna nÀtter, Àr en av livets höjdpunkter.
Hur mycket klÀder behöver jag egentligen? Just nu Àr jag igÄng med att slÀnga det som inte lÀngre passar eller som kÀnns ur led. Vad vill jag fylla pÄ med istÀllet och hur mycket behöver jag egentligen?
Idag handlade jag tvÄ sommarplagg, en t-tröja och en Àrmlös blus. Nu Àr det fÀrger som gÀller, blommor och mönster. LÀttskött. Inget att stryka helst, för i sÄ fall ligger klÀderna mest i strykkorgen och dÀr gör de ingen nytta.
Inte Ă€r jag intresserad av klĂ€der, trots det sĂ€tter jag inte pĂ„ mig vad som helst. Det kunde man ju annars tro kanske. Och musiken i affĂ€rerna skrĂ€mmer bort mig. Möjligen kan jag gĂ„ en kortare svĂ€ng om musiken Ă€r uthĂ€rdlig. Ăr det för mycket, gĂ„r jag ut direkt. Musik Ă€r ett otyg. Vad tycker egentligen kunderna om det? Jag har aldrig blivit tillfrĂ„gad i alla fall. Det Ă€r en business att spela musik. Inte har det med kundbemötande att göra, det Ă€r jag helt sĂ€ker pĂ„. Ibland fĂ„r jag ha egen störmusik pĂ„ i öronen. Musik som jag gillar och har valt.
NÄ, jag behöver nya klÀder. SommarklÀder Àr enklare och roligare att handla Àn vinterklÀder, eller hur! Jag fÄr nog gÄ ut en till svÀng och köpa lite mer. Det Àr dags att lÀgga in fleecetröjorna i garderoben.
Det heter ju inte schlagerfestival lÀngre. Danmarks poplÄt Àr trallvÀnlig. Litauens en riktig schlager. BÄda kan fÄ vinna i mina öron.
Jag har inte lyssnat pÄ lÄtarna förrÀn ikvÀll. Jag vill gÀrna bli överraskad och höra allt för för första gÄngen precis nu.
Tre första lĂ„tarna har killar som spelar gitarr, ja faktiskt fyra, programledaren först, och sen Finland, Bosnien/Hercegovina och Danmark, men spelade verkligen Dino? Höll han inte bara gitarren dĂ€r som playback? Det Ă€r frĂ„gan. RumĂ€niens lĂ„t Ă€r inte kul och nu Ă€r det Sverige. Vad mĂ„nne det vara för nĂ„got… Vem Ă€r han som sjunger? Jag vet ju ingenting! NĂ„, det var ju mer show Ă€n sĂ„nginsats. SĂ„ngen försvann i det hela.
Estland, nĂ€. Grekland, lĂ„ter lite grekiskt. Det Ă€r uppmuntrande. Men dansar man sĂ„ i Grekland? Kanske det… Frankrike – ett skĂ€mt? Italien – annorlunda. Den gillar jag. NĂ„got land har jag nog missat, mellan facebook och en kommentar pĂ„ bloggen. JodĂ„, Ungern, Irland och Ryssland. De fastnade tydligen inte alls hĂ€r. Missade Tyskland med.
Schweiz. Tja. Inget komplicerat, lagom enkelt. Storbritannien. Nu Ă€r mina öron TRĂTTA pĂ„ att lyssna mĂ€rker jag. Moldavien, nu gör det ONT i mina öron. StĂ€nger av ljudet en stund.
RumÀniens lÄt har nog ocksÄ varit spelad tidigare i popvÀrlden, liksom den danska och litauiska. Rytmen, stÀmningarna, slingor, komp, ackordföljder, arr, lÄter lika som 1960-70-tal. Pop och schlager har nog inte förÀndrats sÄ mycket ÀndÄ. Samma koncept i olika förpackningar bara.
Ăsterrike. Duger. God röst. Schlager. Azerbaijan. Ingen vinnare, men ok. Slovenien. Den gillar jag. Island. De ger alltid broderskapspoĂ€ng till Danmark enligt kommentatorn pĂ„ DR1. Ja, jag tittar pĂ„ den danska utsĂ€ndningen. Och lĂ„ten kunde lika gĂ€rna ha varit dansk sĂ€ger han med. Nja… engelsk kanske. Vad heter han som sjöng sĂ„na lĂ„tar? Hm…Jo, Cliff Richard. Spanien. SĂ€g det med ett leende? Ukraina. Ser ut som en Ă€ngel. Sjunger ok. Serbien. 60-tal i bĂ„de klĂ€der och musik. Jag har hört lĂ„ten i ett tidigare liv. Optiska effekter. Georgien. Som metallica? Eller nĂ„gon annan genre? Ingen vinnare. Nix!
Ăverlag hyfsade lĂ„tar tycker jag. Jag har i alla fall inte somnat. StĂ€ngde av ljudet tvĂ„ gĂ„nger bara. Jag Ă€r kanske inte lika kritisk lĂ€ngre kanske som jag varit förr.
Men schlagrarna framför alla Àr Jedan dan, La La La, Puppet on a string, FrÀmling och nÄgra till. Det var bÀttre förr? Nej, inte alls. Men det var nog lite annorlunda. JAG var annorlunda. TIDSANDAN. Och det fanns mÄnga riktigt PINSAMMA bidrag dÄ. Verkar inte vara sÄ nu. Sammanfattningsvis: Jag HAR hört de flesta lÄtarna förut. De lÄter likadana som förr. SÄ tryggt och oförutsÀgbart.
Vilket land vinner? Spelar ingen större roll. Alla som har varit med har vunnit oavsett vad.
Fast jag tror att Danmark vinner. Jag tippade dem vid deras förra seger ocksÄ. Kom ihÄg det!
Ja ja… nu fĂ„r jag vĂ€l Ă€ta upp det jag skrev om Azerbaijan. De vann. Sverige trea och Danmark femma.
Det Ă€r gĂ„rdsstĂ€dning idag. Ska jag vara med? Jag tror det. Det som verkar till synes sĂ„ enkelt, kĂ€nns svĂ„rt för mig. Att gĂ„ in i kollektivet och vara en myra i myrstacken. Att vĂ„ga delta. Att vara med sjĂ€lv. Att vara ensam tillsammans med andra. Att vara en del av kvarteret. Att sköta om mina rabatter samtidigt som andra Ă€r ute. Att…. ja, listan Ă€r full med utmaningar.
I Är Àr jag i alla fall hemma och inte bortrest som jag ofta varit andra Är. Och jag lÀngtar efter att sopa runt min rabatt och grÀva lite i jorden. Och kanske kunna sÄga av lite torra grenar pÄ ett av trÀden. FÄ det fint utanför mitt hus. Jag Àr en del av kvarteret. Idag blir kvarteret lite finare förhoppningsvis. Jag kan faktiskt gÄ ut redan nu och börja sopa.
Det Àr en galen tid jag lever i just nu. I maj Àr det som allra mest att göra i skolan och tiden rÀcker inte till, arbetsdagarna pÄ jobbet skulle behöva rymma tre timmar till för alla, sÄ att vi hittar tid till alla möten som ska till.
Och samtidigt Àr det vÀrldens explosion av vÀxtlighet som legat i vila och som nu vill upp och ut, allt pÄ en gÄng! Och fÄgelkvitter. Och sommarbris. VÄr och sommar samtidigt. FrÄn snö till sol. Ljuset. Allt. Vilken paradox att inte hinna med varken det ena eller andra.
Att gĂ„ mellan stressen till vilan, utan att passera fĂ€ngelse, Ă€r himla svĂ„rt. Behöver tid att stĂ€lla om mig. Och sen Ă€r det dags att sova igen, utan att jag varit ute i naturen. Jag fastnar inne. Galet! Snurrigt! Och samtidigt fantastiskt hĂ€rligt! Ăntligen vĂ„r och snart sommarlov!
Jag fĂ„r inte sĂ„ mycket gjort hemma. Ăr jag mĂ„nne lat? Eller heter det arbetsblyg? Oinspirerad? Energilös? UttrĂ„kad? Ăverviktig? Syrefattig? Slapp? Slö? Likgiltig? Soffpotatis? Tv-beroende? Trist? Trött? Vilande? Non-sparkling?
Orkar bara skriva dessa rader innan jag faller ner i sömnens famn. Mmmmm.
I can feel a new expression on my face
I can feel a glowing sensation taking place
I can hear the guitars playing lovely tunes
Every time that you walk in the room
I close my eyes for a second and pretend it’s me you want
Meanwhile I try to act so nonchalant
I see a summer’s night with a magic moon
Every time that you walk in the room
Maybe it’s a dream come true
Walkin’ right along side of you
Wish I could tell you how much I care
But I only have the nerve to stare
I can feel a something pounding in my brain
Just any time that someone speaks your name
Trumpets sound and I hear thunder boom
Every time that you walk in the room
Every time that you walk in the room
Vilken mys-pys-helg det blev. SĂ„ fylld av upplevelser, skratt och musik.
PĂ„ bion i fredags somnade jag. Den var sÄÄÄÄÄ lĂ„ngtrĂ„kig. MĂ„ste jag lĂ„tsas att jag förstod den? Nix!. Och just nĂ€r “det bĂ€sta” i den hĂ€nde, dĂ„ slumrade jag… MĂ„ste jag se om den dĂ„? NĂ€!
Och igÄr lyssnade jag pÄ musik ute. Tre gitarrister som spelade pÄ sina stÄlstrÀngade gitarrer och sjöng, kan musik bli bÀttre? Nej, inte dÄ i alla fall! HÀftigt. Jag var helt vaken!
Och sÄ mina kÀraste vÀnner, vad ni Àr viktiga för mig! Vad vore jag utan er? I mötet med er, blir jag till. Att kunna slappna av och kÀnna att jag duger som jag Àr, vad det Àr viktigt för en mÀnniska, för mig.
Det Àr som natt och dag. Att bli kÀrleksfullt bemött eller inte. Mött eller avvisad. Det Àr hela skillnaden.
Och sÄ idag, en egen dag hemma i mitt eget hÀgn. Jag putsar fönster pÄ balkongen. TvÀttar av mina stenar och snÀckor. Njuter solens strÄlar och vÀrme. Har ett projekt pÄ gÄng: att ta fram nya lÄtar till min repertoar. Och att mÀrka inspelade dvd-skivor som jag Ànnu inte sett klart. FÄr se om jag har lust att hÄlla pÄ med det idag.
Och nu Ă€r det bara en arbetsdag kvar i veckan. Jag rĂ€knar ner dag för dag nu. Varje dag Ă€r som ett helt liv, en berĂ€ttelse. Med en början, ett mitten och ett slut. Jag har sĂ„ mycket att göra och hĂ„lla reda pĂ„, intensiva dagar Ă€r det. Och Ă„ret ska sammanfattas och trĂ„dar dras samman och knytas ihop till “den röda trĂ„den” som vi pedagoger helst vill att vĂ„ra elever ska kunna följa. Att se verksamheten bĂ„de med detaljerna och ur helikopterperspektivet. Allt samtidig. Och fĂ„ ihop alla papper och möten och utskrivningar och nya elever och tusen saker att ha koll pĂ„ och avsluta. Det Ă€r nu de flesta i skolan har sina nerver utanpĂ„ skinnet och Ă€r mer Ă€n vanligt kĂ€nsliga och lĂ€ttirriterade och allt möjligt. Jag med sĂ„klart. SĂ„ dĂ„ gĂ€ller det att hĂ„lla huvudet kallt och hjĂ€rtat varmt. Dessutom kör stora maskiner runt pĂ„ skolgĂ„rden för att göra den till skolgĂ„rd. Just nu Ă€r det mest en lerig grushög. Vilket tĂ„lamod vi har som stĂ„r ut!
Ja, rÀcker inte det, sÀg? Och mitt i den stora ensamheten har jag vÀnner som jag vill trÀffa och som vill trÀffa mig. I morgon bio och mat ute. I övermorgon middag och musik. Hur bra fÄr jag ha det egentligen? Hur bra som helst! DÄ mÄr jag som bÀst.
Och det som inte blir gjort, blir inte gjort just nu. Kanske sen. BÄde i skolan och hemma. Men vad skulle jag verkligen önska bli gjort? Jo, att nÄgon hör av sig och vill gÄ i terapi hos mig. Börja pÄ nÄgot nytt. Mitt i vÄren. HÀr och nu. Med lust och fÀgring stor.