Så är det dags för andra natten med min nya bettskena. Det är en sk snarkskena, som i bästa fall ska kunna hjälpa mot mina andningsuppehåll, när jag sover. Precis nu vet jag bara att jag håller emot att gå och lägga mig. Bettskenan är obehaglig att ha i munnen och jag vaknade i morse med stor smärta i käken. Den här pinan är jag tvungen att ta mig igenom. Nu är utmaningen att lära mig att sova med den nya bettskenan. Först ska allt bli värre, innan jag kan få det bättre.
Det vore härligt om jag skulle känna skillnad på nattsömnen. Just än vet jag inte hur det är att vakna pigg. När vaknade jag utvilad sist? Har ingen aning.
Min gamla bettskena var en stor hjälp mot huvudvärken jag ofta hade förr och skonade tänderna mot nattlig press. Jag längtar efter den. Men precis som jag längtar efter annat gammalt kärt och välbekant, är det lika bra att inse att det gamla inte kommer igen. Gamla fula, trasiga, ingångna skor behöver bytas ut då och då, när de har gjort sitt. Gamla kärlekar är borta och kommer aldrig igen. Jag har fått en diagnos: sömnapné, och det är bara att acceptera att jag behöver ta hand om mig och jag vill få sova bättre och bli syresatt bättre. En självbevarelsedrift. Men kunde jag dessutom se snygg och sensuell ut på natten vore det bättre. Å, så fåfäng jag är. Hopplöst fall!
Det är nu testet är, hur jag klarar omställningen till sommartid. Förra året tror jag omställningen var i samband med påsklovet. Därför klagade jag inte då. Nu är det hårt, att lura kroppen att tro att det är dags att vakna redan klockan fem. Jag är som förlamad i musklerna. Hjärnan vill inte heller. Men det är bara att falla in i leden och göra som de flesta andra: anpassa mig till normen och gå upp.
Vintertiden är normaltiden. Kom ihåg det!
Earth hour ikväll.
Sommartid i natt.
Radioaktivitet i vatten, mat och luft.
Uppror och bombningar. Frihetskamp och makternas krig.
Vilka tider vi lever i just nu… Oroliga, föränderliga tider. Och vad finns att göra?
Fortsätta leva. Vara i vardagen. Fortsätta som vanligt. Älska. Se naturens små under. Städa. Putsa fönster. Det mesta fortsätter som förut, trots allt. Sa en gammal protestmänniska.
Ny helg! Jag börjar med att somna på soffan….
Behöver städa och putsa fönster. Hoppas det blir varmt nog att öppna fönstren och släppa in ljus och värme. Jag köper vårblommor och tulpaner och längtar nu efter barmark och naturens under. Vintern har varit lång. Och mycket snö finns fortfarande kvar.
Vill spela och sjunga och ta fram gitarren, men hostar för mycket fortfarande. Bäst att vara tyst! Längtar efter att hitta nya låtar att ta upp på min repertoar. Sånt tar tid att utveckla. Har jag tid till det? Vad vill jag göra med tiden jag har? Det är frågan.
Har massor att göra i skolan. Har teaterprojekt igång med Åsneprinsen. Det växer och eleverna har en massa energi och iver att bära det och jag blir alldeles översvämmad av glädje och stolthet att se dem spela sina roller. De tränar till och med tillsammans på rasterna.
Hoppas helgen blir bra och att jag får gjort allt jag vill.
Trevlig helg på er alla!
Vårdagjämningen har varit och solen värmer på dagen. Snön ligger fortfarande vit ute på fälten, men nu töar den förhoppningsvis bort fort. Nu vill mina ögon se det som växer på marken. Jag längtar efter färger och nyanser av grönt. Med Ögon Känsliga För Grönt.
Igår såg jag ett rådjur på baksidan av skolan. Idag fladdrade citronfjärilarna runt i lek. Och det är nog det bästa med mitt rum, att jag har utsikt över skogsbacken och naturen.
Jag känner mig väldigt fri och ledig trots att jag arbetar. Den här veckan har jag inga möten som ligger utanför schemat. Tjoho! Jag har inga tandläkartider inbokade. Ingen terapi. Har bara nöjen som qi gong och biobesök i kalendern.
Vilken skön och kravlös vecka! Och så House på tv om en stund. Tja, jag behöver inte mycket för att vara nöjd.
Här är långa versionen av Med ögon känsliga för grönt. Förklaringen liksom. Och Barbro Hörberg “live” så att säga.
Med Ögon Känsliga För Grönt
Och tänk i parken, på våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt
Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
Och den landade på en staty som
Fick ändra alla orden i sin sång
Det regnade men bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya
I parken, på våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dig då, det gör jag nu
Nu har jag äntligen nöje av att titta på mina filmkanaler jag skaffade i julas. Igår såg jag två amerikanska 40-talsfilmer och idag en tecknad Sagan om ringen. Och istället för att bara titta och titta, som jag har så svårt för, renoverar jag mina gamla karmstolar från Gemla.
För en massa år sedan fick jag dessa två stolar som ursprungligen stod på ett hotell, sedan i ett hus där jag var på gestaltkurser. Och så skulle huset säljas och jag fick erbjudandet att få om stolar därifrån. Jag tog två. Jag skulle bara hyfsa dem med ny fyllning och tyg. Jag skaffade allt jag behövde och startade projektet som avstannade rätt så snart. Under alla dessa år har stolarna varit oklädda och avskalade.
Igår satte jag äntligen igång att klippa till tyget och göra klart det mesta. Både slitigt och kul. Kul att se resultat av slitet. Och kul att skapa nytt. Lite är kvar att ordna på ryggstöden. Nu kommer det i alla fall inte dröja över tio år till innan det sista blir klart. Nix, jag är igång med att göra saker klara, en härlig känsla. Härlig!!!
Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. För barnens skull – nej till kärnkraft!
Ja tack till vindkraft, solkraft och vågkraft.
Satsa på naturvänliga = människovänliga krafter.
Nu har jag börjat på tredje året av gestaltterapeututbildningen på Nordisk Gestalt Institut.
Nu är det möjligt för mig att gå vidare med att ha egna klienter. Jag får handledning av erfarna gestaltterapeuter med på vägen, det är en grundförutsättning så här under utbildningen. I gengäld betalar du en mindre summa.
Vill du prova på gestaltterapi? Ta tillfället i akt och våga pröva nya vägar. Lär känna dig själv mera.
Vem är du? Vad vill du? Vart är du på väg? Hur blev du den du är?
Vad finns i ditt liv som inte känns färdigt, som kanske ligger och mal.
Vad håller dig kvar i gamla mönster när du egentligen skulle vilja pröva nya saker?
Eller är det annat som du behöver hjälp med?
Eftersom jag har min grund i skolan är du också välkommen att ta kontakt med mig för tal/skolrelaterade ämnen t ex mobbning, selektiv mutism, talsvårigheter, sånt som har funnits eller finns. Eller annat som du varit med om i barndomen eller skolan och som lämnat ohälsosamma spår.
Som klient hos mig får du min uppmärksamhet Här och Nu.
Hör av dig! Mejla eller ring, så berättar jag mer.
Välkommen!
Jag vet inte vad jag vill skriva om idag.
Kanske att snart är isen borta på parkeringen. Eller att kisse hämtar sin nya kattleksak som låg uppe på köksbordet själv. (Hur ofta går han dit och kollar vad som finns, kan jag ju undra…) Eller att jag var hos tandläkaren i flotta Nacka Forum. Nytt, stort och lyxigt centrum. Också lyxig känsla hos tandläkaren. Hoppas anti-apné-skenan blir lika lyxig. Eller ska jag skriva att solen sken idag och jag satt ute för första gången på rasten? Vilken underbar solrast! Och framför oss, är det en inhägnad byggarbetsplats. Sen blir det en skolgård.
Nej, allt här hemma verkar så futtigt jämfört med jordbävningar, tsunami och kärnkraftsexplosioner i dessa dagar. Och hela byn som är borta. Var är den nu? “Det fanns en gång en stad…” Jag har haft Japan i mina tankar ända sedan i fredags. Det verkar så overkligt, men är så osannolikt sant. Det som inte får hända, händer. Som en god vän skrev på facebook: “Hur kan man bygga kärnkraftverk i jordbävningsområden? Bara tanken på kärnkraft där, är rent ut sagt galen! ”
Så många naturkatastrofer som hänt de sista kvartalet, det känns som jorden säger ifrån. Visar obalansen. Bråkar med oss. Säger högt och tydligt: “Här är det Jag, Jorden, som bestämmer.
Solen skiner mellan skyarna. Det ösregnar någongång. Sen är det vår igen med fågelkvitter. Snödropparna och vintergäcken är på väg upp. Ingen snö på backen. Var är jag?
Sjunger klagovisor idag. Tysta såna. Har denna hemska hosta som river djupt ner i bröstet och halsen. Tur att jag inte hostar hela tiden, det gör riktigt ont.
Jag vill inte vara sjuk. Jag är sjuk. Åker till Danmark i morgon. Resan dit kan bli en riktigt plåga. Hur ska jag kunna delta om jag mår så här? Det kan jag undra.
Ligga på en madrass där och ha ett täcke på mig. Det kan gå.
Inte har jag tid att vara sjuk inte. Men är det. Förkyld, feber och ont i halsen. Bara att vara hemma och ta hand om mig.
Drömmer drömmar som jag är glad att vakna upp från. Verkligheten just nu är bättre än i drömmen. Och så kan jag medvetet bestämma vad jag vill och inte. Inte som i drömmen, med drömmens begränsningar. Där finns liksom bara ett val, att flyta med och ta allt knasigt som det kommer.
Och så är det förresten semmeldagen idag. En gång om året vill jag äta hetvägg. Idag.
