Jag är hemma i lägenheten med kisse och saknar trädgården i norr. Men, i morgon slår en ny blomma i Guds skapelse ut och den överträffar all världens trädgårdar. Blir det en flicka eller pojke? Det är frågan.
Medan jag väntar, åker jag till Zetas trädgård i ösregnet och letar efter daggkåpa. Den ska med norrut. När de nya föräldrarna lär känna sin bebis i lugn och ro, ska jag tillbaka norrut och ta hand om min trädgård.
Jag har grävt vidare på en rabatt där och kinesiska gulrosen ska få ett bättre ställe, mer skyddat och bli granne med daggkåpan, heliopsis scabran, kallan och den nysatta flädern. Där blir mer ljus nu när storgranen är borta. Och gräsmattan blir lättare att klippa utan rosen som står i vägen. Undrar vart dagliljan tog vägen? Kanske behöver den räddas från osynligheten, det finns möjligen kvar en rest efter den, någonstans på ängen.
Inte bara människor kan bli osynliggjorda, lämnade, bortglömda, vara i ogynnsamma miljöer utan möjlighet till näring och växt, också blommor kan fara illa. Jag måste tillbaka och leta efter liljan!