Shrewsbury Folk Festival 2010.

Roligt sagt av en på Shrewsbury Folk Festival 2010:
”Skillnaden mellan blues och jazz är att i en blues spelar du tre ackord för miljoner lyssnare och när du spelar jazz spelar du miljoner ackord för tre lyssnare….”

Fantastiskt att kunna se och lyssna på festivalen live över internet! Tack för det tipset!
Den håller på ikväll till 23.20 och sista dagen är i morgon mellan 13-18.

En idé:

Jag undrar om en av spegeldörrarna från Norrland kan passa till ny badrumsdörr här i lägenheten? Hm…. Jag har några små dörrar som bara står och väntar på en passande tillvaro istället för att stå där i källaren och samla damm. Eller kan en dörr bli till ett soffbord med en glasskiva på?

Hemkokt chokladpudding.

Vispa ett ägg ihop med 4,5 dl mjölk, 0,5 dl apelsinjos, 3 msk majzenamjöl, 2 msk socker, 1 msk vaniljsocker och 3 msk kakao eller mer. Låt koka upp under omrörning. Ställ i kylskåpet att svalna och bli klart. Helst 4 timmar minst. Den är också god dagen efter.
Äts med vispgrädde. Mums!

Att hitta rätt ord är inte alltid lätt.

Det var som det var.
Det är som det är.
Det blir som det blir.

Ungefär sån är min livshållning. Men vad kallas det för? Jag har svårt att hitta rätt ord. Jag kan inte hitta det av mig själv och har inte flervalsmöjligheter att kryssa i. Jag behöver hjälp. Vad skulle du beskriva det som?
Och ordet ”det” går att bytas ut till livet eller jag eller du, till exempel.

Ont i ryggen.

Att ryggskott har med en överansträngning att göra är inte helt fel, i alla fall för mig. Men vilket kommer egentligen först? Att lyfta fel eller att vara ouppmärksam på kroppens signaler? Jag vill säga det senare. Jag vill hellre vara duktig och klara det mesta. Att visa min svaghet är inte helt ok i vissa sammanhang. Dels för att om jag inte gör det jag vill, händer inget. Dels för att jag inte vill stå bredvid och vara beroende av andra.
Jag kan gott säga att jag övar på att vara beroende av andra då och då.
Livet är ett beroende på gott och ont. Relationer kan gå under på grund av beroenden. Relationer byggs tack vare våra behov av att vara beroende av varandra.
Jag är beroende av en kropp som fungerar i alla fall oftast. Ibland får jag påminnelsen om att jag inte tar hand om kroppen i alla lägen och tränar upp muskler som kan vara bra att ha. Ibland blir jag påmind om att jag behöver ta det lugnt och vila. Om inte huvudet tar det beslutet, så hittar min kropp på något bus.
Igår fick jag ryggskott igen. Så onödigt ont. Jag trodde jag kunde lyfta. Ack nej, inte än. Jag kan dock lyfta armarna och skriva. Och ringa till sjukgymnasten. Tack och lov för det.

Nu har jag i alla fall duschat. En bagatell i vanliga fall. Ett helt berg att kliva över ihop med ryggskott. Badkarskanten är för hög och fötterna för långt ner. Tigerbalsamdoften ligger tung i mitt hem.

Ordspråksdags.

Omvänt ordspråk:
Den som väntar på nåt gott, väntar alltid för länge.

Och tillämpat här:
Den som väntar på en blogg, får vänta lite till.

Fast… det här blev ju ett blogginlägg i alla fall.
Slut på väntan för den här gången. Nu börjar väntan på nästa…

Sol, vind och vatten.

Just nu har jag det så här, längtande och önskande och drömmande och allt.



Sol, vind och vatten

Ännu spelar syrsor till vindarnas sus
Ännu rullar kulorna på skolgårdens grus
Och än strålar solen på brunbrända ben
Ännu ruvar fåglarna fast timmen är sen
Det finns tid till försoning innan dagen är förbi
För jag tror, jag tror på friheten jag lever i
Och är det inte verklighet så drömmer jag

Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet
Men det är på dig jag tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av

Jag vill veta vägen till herdarnas hus
Jag behöver att omges av en ledstjärnas ljus
Det skymmer vid Sion och natten blir sval
Men än doftar blommorna i skuggornas dal
Det finns tid till försoning innan natten slagit ut
För jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut
Och är det inte verklighet så drömmer jag

Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet
Men det är på dig jag tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av

Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av
Mmm ja, det är mina drömmar vävda av

text: Kenneth Gärdestad
musik: Ted Gärdestad

Att vara.

Tillbaka hemma. Jag har bytt mitt yttre liv, från en rymlig, blommande, nära jorden-sommarlovstillvaro till en liten låda, en box, tre trappor upp utan hiss.
Här finns dock det bästa av allt: lilla barnbarnet. Hon är som zen, med basbehoven i fokus, mat, sova, omsorg. Hon andas, är i kroppen med sina uttryck och ibland tittar hon upp. Världen är inte större än Här. Och ju fler dagar hon är, desto mer är hon vaken och tillfreds i Nu.
Katten är på undantag. – Nej, du får inte vara på balkongen på natten. (dörren behöver vara stängd till vardagsrummet) – Nej, du får inte ligga i spjälsängen, schas katt! – Nej, du får inte ligga på skötbordet.
Katter är också som zen, i Här och Nu. Just nu är katten och bebin i något slags samklang och har det ganska likt. Men babyn kommer växa i tankar, vilja, kropp och känslor, den gör inte kisse. Han är katt. Hon är människa. Båda är viktiga. Båda är kärlek.

Törnrosaträdgården.

När jag ser mig omkring i mitt norrländska paradis, min törnrosaträdgård, får jag känslan av att det börjar bli glipor och hål i häcken. Häcken är inte längre så hög. Något har hänt. Det blir mer utrymme och ljus. Jag ser längre bort. Gräsmattan blir klippt av en granne i höst, så slipper jag börja om med ängsröjning till våren. Jag har framtidsplaner för vad jag kan göra mer här:
– riva komposten, dra ut den och jämna till marken bakom den och så gräsmatta där.
– fortsätta att fälla träd.
– elda upp riset som är kvar.
– dra bort mer av nässel-, hallon-, hundkexsnåren.

Trädgården, huset och bilen brukar spegla hur mitt liv ser ut.
I huset är inget rum helt klart. Det är ju märkligt egentligen. I september har jag ägt huset i tio år. På tio år är så här mycket gjort och det är mycket. Och ändå inte tillräckligt för att det ska kallas klart. Inte ett enda utrymme!
Den funderingen tar jag med hem.

Jag reser hem till mitt vardagsliv idag. Hem till mitt lilla barnbarn. Tur att jag har något där att vara glad för. Annars kunde jag gärna ha stannat kvar här och gjort klart mera.

En ny idé.

Jag har förut undrat var orden kom från. Gästbloggaren Camilla undrade var tankarna kommer ifrån. Nu fortsätter jag temat: Var kommer idéerna från?

Jag klippte gräset för några veckor sedan och insåg att mina ”öar” i gräsmattan, med en ros och Johannesört var jobbiga att dra gräsklipparen runt. Jag fick en idé att plantera om rosen, den behövde ändå ett varmare, mer skyddat ställe att växa på.
Igår planterade jag om kinesiska gulrosen. Gatstenarna som satt överväxta runtom rev jag upp och tänkte slänga i stenhögen i väntan på nästa projekt. I morse får jag istället idén att låta stenarna vara kvar i gräsmattan, jag ska göra en hel stenrundel där istället, kanske kan man elda på den sen? Eller ställa något på den? Eller bara titta på stenarna och göra ingenting mer.
Så får det bli. Det blir ett nytt projekt, både tilltalande och uppfordrande, på mina sista dagar på sommarlovet i mitt norrländska paradis. Det är ju inte så att jag har för lite projekt här heller…

Men var kommer idéerna ifrån? De bara finns där. Himla tur det! Mina idéer kommer ofta snabbt och oväntat. De tillhör mitt skapande jag. Sen kan det gå långt mellan idé och genomförande. Men se, det är en annan historia.

Och nu? Och sen?

Ja, hur svårt är det inte att skriva ett nytt inlägg, när det senaste före det här är så himla mysigt och gott att titta på!
Tuva är bara tre dagar gammal än så länge och har förändrat livet för sina föräldrar och mig. Jag är djupt tacksam att få bo tillsammans med nya familjen.
Vad finns att skriva om då om det inte ska handla om familj och baby? Det här ska inte bli en farmorsblogg, även om tanken på det är frestande. Också familjen och barnbarn har ett privatliv att värna om.

I morgon åker jag norrut igen, glad att ha några dagar kvar på sommarlovet. Listan med ”att göra”-saker är lång. Jag ska elda ris och hästmyror. Jag ska spackla snedväggen. Jag ska klippa gräs, plantera jättedaggkåpa, flytta en ros. Vara. Börja tänka tanken på att jobba? Nej. Inte än. Fredag den trettonde har jag tid till att ägna mig åt jobbet igen. Då är min första arbetsdag där. Tills dess… sommarlov!

Dagens blomma!

Idag föddes en fin liten flicka, min sons och sonhustrus första barn. Hon är också mitt första barnbarn, min sondotter. Hon ska heta TUVA Elsa Charlotte.

beskrivning

Världen har fått en till mamma och pappa. Och jag tar plats som farmor och går i barnens farmor Elsies fotspår. Generationerna går vidare. Livet går vidare. I kärlek och omsorg till mina barn, deras käraste och deras barn.

I väntan, spänd och nyfiken!

Jag är hemma i lägenheten med kisse och saknar trädgården i norr. Men, i morgon slår en ny blomma i Guds skapelse ut och den överträffar all världens trädgårdar. Blir det en flicka eller pojke? Det är frågan.

Medan jag väntar, åker jag till Zetas trädgård i ösregnet och letar efter daggkåpa. Den ska med norrut. När de nya föräldrarna lär känna sin bebis i lugn och ro, ska jag tillbaka norrut och ta hand om min trädgård.
Jag har grävt vidare på en rabatt där och kinesiska gulrosen ska få ett bättre ställe, mer skyddat och bli granne med daggkåpan, heliopsis scabran, kallan och den nysatta flädern. Där blir mer ljus nu när storgranen är borta. Och gräsmattan blir lättare att klippa utan rosen som står i vägen. Undrar vart dagliljan tog vägen? Kanske behöver den räddas från osynligheten, det finns möjligen kvar en rest efter den, någonstans på ängen.
Inte bara människor kan bli osynliggjorda, lämnade, bortglömda, vara i ogynnsamma miljöer utan möjlighet till näring och växt, också blommor kan fara illa. Jag måste tillbaka och leta efter liljan!

Lära om.

Det jag av någon märklig anledning trodde hette gulebär, heter egentligen Waldsteinia ternata, gullgröna. Så, nu vet jag det.
Det är en jättebra låg, vintergrön marktäckare för skuggiga lägen. Sprider sig snabbt. Lätt att dela och få större ytor täckta snabbt. Så, nu vet ni det.

Hästmyror.

Jag har hittat hästmyrornas bo i en murken stubbe som fanns under storgranen. När granen fälldes blev stubben mer åtkomlig och jag hackade i den. Plötsligt såg jag dessa stora myror som snabbt försvann in i otaliga hålor. Ljusskygga myror. Svarta i huvud och bakkropp, röda i mitten.
Jag hällde på myrr och rörde om ännu mera. Fler myror kom fram. Nu även en större variant med långsmal vinge rätt ner över kroppen, hur många drottningar finns det egentligen i ett enda bo?
Jag behövde inte ta bilder på dem. Myrorna finns på min näthinna. Ingen behaglig syn alls. De kröp iväg från stubben i olika riktningar. Undrar vart? Får se om de är kvar när jag kommer tillbaka till huset. Hoppas inte. Jag vill inte se dem igen!