Just nu skiner solen, det är varmt och skönt ute och dagarna går en efter en mot sommarlov. Nu är det dags att ta semester från bloggandet på obestämd tid.
Ha det så bra! Tack och hej!

En mellandag. Mellan hägg och syren. Mellan dag och natt. Mellan känslorna.

“De tÃ¥rar som blir grÃ¥tna, tar slut.
De tÃ¥rar som inte blir grÃ¥tna, slutar aldrig.”
Sagt av en av mina lärare på gestaltutbildningen. Kanske av fler.

“Don´t push the river, it floats by itself.”
Sagt av Fritz Perls. Kanske av fler.

Kanske fylls floden på av alla tårarna?

Å så hårt att vakna idag. Skulle kunna sova vidare i flera timmar än. Och så blir det inte. Jobba, jobba, jobba går före allt annat. Jag ser bara en dag i taget framåt. Knappt det förresten. Att bara komma upp ur sängen är en prestation just nu.
Och sÃ¥ tjuter badrumskranen. Ingen kommer och fixar den fast jag har ringt. Och sÃ¥ är bakluckan trasig fortfarande. Glömmer bort att hämta reservdelarna. Och läkartiden som jag behövde, som inte passade, orkar jag inte ta tag i igen. Mina behov rinner ut i sanden när jag har det sÃ¥ här. Ingen annan än jag lider av att ha det sÃ¥ här. Ingen annan än jag kan se till att ordna det. SÃ¥… ordna det dÃ¥!
Ringer rörfirman, pratar med en telefonsvarare. Kan Ã¥ka förbi reservdelsfirman före jobbet. Bara jag minns det om en halvtimme. Och läkartiden, tja… den fÃ¥r vara.
Och jag är trött på facebook och mejl och skype och hemsidan och allt som inte ger varm och närande direktkontakt med andra människor. Tur att jag ska bort på middag ikväll och träffa tre rara tanter. Det är jag inte bortskämd med.

Dagarna snurrar iväg. Irrande och svingande, dirrande och darrande. Massor av möten och beslut av olika slag. Träffas, här, träffas, där, bestämma hit, bestämma dit.
Det är bara sjutton skoldagar kvar. Därefter en vecka till av efterarbete. Nå, det får gå. Turbulensen i slutet av terminerna är galen. Jag förstår inte vad det är bra för egentligen. Jag får ha is i magen här. Hålla fötterna på jorden. Och förstå att ta en dag i taget på bästa sätt. Jag har min fasta hållpunkt på kvällarna i alla fall. Att komma hem till kisse är välgörande.
Idag är det bara att jobba. Sen komma hem. Kanske handla. Det kan jag nog klara.

Nu är jag hemma efter en skön långhelg på landet. Jag gör vad jag vill och har inga måsten där. Så kommer jag hem och har genast en massa saker att göra. Dammsuga. Planera morgondagen. Ta bort tvätten. Programmera videon. Äta något.
Tänk att jag har två bostäder, två hem. Det är fantastiskt. Nu ska jag inte räkna upp vad jag inte har. Det finns en sån lista med.
Jag lyssnade på Filosofiska rummet idag på P1. De pratade om någon som skriver essäer. Jag kan stava till essä, men: Vad är det? för det första. Och kan bloggare skriva sånt? är det andra.
Jag älskar att skriva. Hur kommer det sig att jag bloggar? Jag kom pÃ¥ ett till svar i bilen hem: Jag blev positivt bekräftad för mitt skrivande i gymnasiet. SÃ¥ det är antagligen en stor anledning till att jag skriver. Det har blivit en del av min livslust. Min andning. En del skriver böcker, jag bloggar. Vill jag bli känd dÃ¥? Ja, antagligen. Är jag känd dÃ¥? Nä… ha ha ha… och det är helt i sin ordning.
Tiden rinner iväg. Åren går. Både trist och tack och lov. Har bloggat i drygt sex år. Har bott här i snart fem år. Levt ensam i drygt fyra år. Varit olyckligt kär lång tid. Månaderna och åren går. Vecka ut och vecka in. Dag efter dag. Timme efter timme. Och så har den här dagen också kommit till sitt slut. Har flera timmars bilkörning i kroppen. Snart är det dags att sova igen. Lycklig eller olycklig? Båda delar.

Har drömt en mardröm på morgonkulan, inte så kul att vakna med en sån i bakhuvudet. Hade hellre drömt om annat.
Så tar en långhelg slut. Dags att packa och åka hem igen. Lägga huset till ro igen och ta kisse från paradiset och mig själv till jobbet. Ska klippa gräset och få ner maskrosorna och hundkexet i kortare skick. Typiskt, det regnar en skur precis nu. Och vem kan klippa gräset när jag är borta?
Får se om jag kan hitta någon till det. Det är lyx att komma tillbaka och ha det kort. Hellre än att komma tillbaka till maskrosäng och hundkexblom i hela trädgården. Halva är ok. I andra hälften finns, förutom maskrosor och hundkex, dessutom vildhallon, nässlor och svarta, röda, vita vinbär och sly i en märklig blandning.

Nu är solen här och det är varmt både inne och ute. 24 grader. Har tvättat bilen. Läser i solen och i skuggan. Njuter. En försmak av sommaren. I morgon gräsklippning. Mmmmm.

Och var är solen dÃ¥, som skulle lysa frÃ¥n klarblÃ¥ himmel, i alla fall i min fantasi…
Den kommer kanske fram senare då. Än så länge är klockan bara 10.13 pip.

Klockan är 00.23 lördag 15 maj. Sover alla människor nu? Inte jag.

- Har handlat.
- Har tagit bort alla lövhögar.
- Har sett ruggigt program om ökad missriktad tro att det är rätt att slå barn.
- Har läst lite och upptäckt mer om retroflektion som jag behöver fundera mer på.
- Har suttit i solen en stund och vilat. 19 grader ute nu. Härligt!
- Har tagit kort på vackra Norrland.
- Har lust att tvätta bilen. Fast inte idag.
- Har något att dricka och något att smaska på. Nu!

Vad vill jag göra idag? Vad behöver jag? Svaret på vad jag vill och vad jag behöver behöver inte vara samma. Jag behöver handla mat. Jag vill stanna hemma. Så blir det ett måste. Måste, om jag ska ha mat i helgen. Jag vill ju ha mat. Ett moment 22. Synd att ingen annan kunde åka iväg och handla. Eller kan jag klara mig på resterna från igår och pannkaka? Jovisst kan jag det!

Skjut upp till morgondagen det du kan göra idag, med andra ord. Så gör jag ofta.
Solen börjar kika fram nu. Och jag? Börjar jag bli kontaktbar? Inte än.

Jo då, jag kan visst ta bilder av den norrländska skönheten, och just nu är jag helt nöjd med att vara hemma, på altanen, bredvid nytvättade lakan och sitta i soldiset och skriva. Jag tar ett kort på det, utan mig. Jag hör småfåglarna kvittra. Har sett en flugsnappare. De bor i holkar här i kring. Mina bellis, tusenskönor, från Danmark och mina egna självsådda har överlevt vintern. De ska fotas!
Jag har huvudvärk och halsbränna. Helst skulle inga plågor finnas här eftersom jag är nöjd. Jag kan undra om huvudvärken, det är inte ofta numera jag har det. Halsbrännan är antagligen viktrelaterad och så säger jag inget mer om det.
I går i bilen fick jag en idé om boken jag skriver på. Den kommer inte ges ut, men kanske får jag användning för den ändå på något sätt. Jag inser att jag inte skriver för byrålådan i alla fall. Jag har ju litterära ambitioner, som jag behöver mata.
Vinden blåser och det susar i grannens träd framför mig, en jättestor gran och en jättestor tall. Om de faller på mitt hus får jag ersättning. Om mina tre träd, en jättegran, en jättestor tvådelad vacker hängbjörk, en mellanstor fint vuxen gran, faller på grannarnas hus, blir jag antagligen ersättningsskyldig. När är det dags att jag inser att björken behöver tas ner? Inte än. Suck! Att behöva fälla mina träd rör mig djupt ner i mina existentiella rötter. Jag är rotad här.
Vad mera händer? Kanske ska jag gräva lite i rabatterna. Inte ofta har jag varit här innan växtkrafterna sätter igång helt. Nu är en perfekt tid för krattning, rensning och grävning. Härligt!

Hemma! Boar in mig och kisse i huset. Kisse är så nöjd och glad för att vara här, det ser jag på hans nyfikna sinne och höga svansföring. Underbart att se honom trivas! Jag trivs med, trots att jag har saker att göra, bädda, diska en låda med mögel, sitta i ett halvvarmt rum och 14 grader är bättre än 4 i alla fall. Tvn fungerar och jag har mjölk att dricka. Är så törstig!
Tänk att jag får vakna här fyra morgnar. Jag får sova här fyra nätter. Jag får vara här tre och en halv dag. Vad ska jag göra? Sova. Sova. Sova. Skriva. Skriva. Skriva. Läsa, Läsa Läsa. Vara i trädgården. Klippa ner rosorna. Höra hur rabarbern växer. Sånt.

Jobbet gungar vidare fram mot nya beslut. Hinner jag med i svängarna? Det är frågan. Får jag tid på mig att hinna med? Jag får ta mig den tiden själv, så gott jag kan. Viktigt att grunda mig i mina tankar och känslor och sedan i andras beslut.
Jag behöver bli bättre på att leva efter dessa kloka ord:

Om du tycker det jag gör är bra, berätta det för alla.
Om du tycker det jag gör är dåligt, prata med mig.
Sagt Av Okänd.

Så vem behöver jag prata med? Helst alla och helst ingen. Jag vill att alla gör sitt bästa. Mer kan ingen begära.

Bakom varje handling finns en anledning.
Sagt Av Mig Nu.

Vad är drivkraften? Bra att veta och rannsaka sig själv med för att lära känna sin baksida, så att inte gamla mönster styr.

Baksidan kan vara både hel, vacker, gammal, trasig, sprucken, ful och mera.

Ja, nu åker jag i ett riktigt gammaldags tåg, med Veolia, sitter i en kupé, delar den först med en, sedan fem. Tåget skakar ordentligt, men med tågkänsla. Hoppas nu jag kommer hem. Jo då, tåget har till och med den goda smaken att stanna i Älvsjö, så jag hinner med ett tidigare pendeltåg hem med.
Festen var riktigt god och kul. Inte varm till att börja med. Ganska kallt att stå ute och mingla i början. Vi åt lax och isländskt grillat lamm, jättegott, vit chokladmousse till efterrätt. Vid 22-tiden startade bandet att spela. Å så bra de var. Jag dansade mest hela kvällen sen. Vaddå sitta och prata när det är levande musik. Kroppen fick sitt och priset för detta är värk i benen. Knäna har särskilt ont. Stackars mina ben! Men roligt hade jag! Bäst är det när inte pardansen är så utbredd, jag tycker flera kan dansa med flera och rocka loss då och då med någon. Annars känns det lätt löjligt att stå för sig själv och dansa medan alla andra dansar två och två. Jag står dock ut med att vara lätt löjlig, för jag vill ju dansa!
Har gått i bokskogen i dag. Löven är gröna, nästan som lime på det skiraste ljusaste vis. Mycket vackert. I trädgårdarna blommar magnoliorna för fullt och körsbärsträden står också i blom.
Och nu på väg hem. Arbetet väntar. Tre dagar. Sen iväg på nästa resa. Jag tror jag reser nästan jämt numera.