Framme. Ungefär en meter mjuk, kritvit, lätt pulversnö. Det har inte varit töväder här så det finns ingen skare mellan snölagren. Bara mjukt rätt ner till marken. En härlig snö. Får se om jag hittar skidorna och tar mig en tur i morgon.
När jag kom var det +2 i köket och -2 i vardagsrummet. Nu har det stigit till 13,8. Det är kallt in i märgen, allt är kallt inne. Ute är det ungefär minus 6 grader nu. Lagom. Kisse och jag gick på promenad i mörkret. Han följde med som en hund först. Sedan blev det tvärstopp. Han vägrade gå längre. Han har sina revir som han håller sig till. Nu var han ändå modig som gick utanför sin gräns med mig ändå.
Jag dricker te med socker och whiskey. Då glömmer jag också bort att det är kallt. Kunde det inte hjälpa mot ensamheten med? Det gör det inte. Så äter jag godis. Det hjälper inte heller mot denna tomhet. Det är bara att vara i den.
Skönt att jag är hemma här i alla fall. Jag har vatten, något att äta och dricka. Värmen kommer. Jag ska bädda i bäddsoffan. Köket och vardagsrummet får räcka att värma upp. Så kan jag vandra häremellan. Köksbordet, tv-soffan, sängen, ute. Min egen lilla värld i några dagar. Och i natt är det fullmåne och klar himmel.

Jag har varit osäker på om jag ska vara hemma eller åka norrut på sportlovet. Nu har jag bestämt mig för att åka. Det är mest bekvämt att stanna hemma. Lugnt och varmt och tråkigt. Om jag åker är det en del att packa och ordna med allt som måste ordnas. Det mesta är gjort nu. Och sen så långt att köra själv. Men spännande att se om jag kommer fram i vintern och om huset och vattenledningarna mår bra. Kallt är det. Oplogat. Och ändå hemma.
Och ikväll passar jag på att njuta av bekvämligheterna och
badar i varmt skumbad.
I morgon vet jag inte alls vad som väntar.
I min fantasi kan allt hända: hjulen på bilen kan lossna, jag kan krocka och köra i diket, kisse kissar på sig i sin transportbur, vattenledningarna har frusit och gått sönder, röranslutningar är lösa, elen fungerar inte och så vidare. Jag vet inte varför jag är så orolig. Kanske för att det mesta har hänt någongång förut. Bara inte samtidigt.
Dörrnyckeln har jag i alla fall redan packat. I fantasin har jag glömt den hemma.

Listan är lång, på allt jag har att göra idag. Om jag ska åka norrut ska jag ha nya vindrutetorkare och fylla på spolarvätska och bensin. Bakluckans vaddetnuheter är trasiga och luckan stannar inte kvar i uppfällt läge, utan faller ner, behöver fixas. Behöver handla frukt, godis och mat till norrlandsresan, om jag åker i morgon. Tvätta. Göra rent i kattlådorna. Och lite till.
Och har jag då energi till allt? Det är frågan. Jag är fortfarande trött, har huvudvärk och har inte klivit upp ur sängen än. Nå, klockan är bara 10. Det är lugnt. Jag är lugn.

Jag har en dag kvar att jobba, sedan är det sportlov. Å så skönt!
Jag var sjuk hela jullovet, så vilan nu är välbehövlig. Att inte behöva gå upp på morgonen och att kunna följa min egen klocka är bäst. Att vara ensam och inte ha roliga planer är sämst. Jag är just nu utan en inre motor, utan lust och motivation. Får se om jag kommer åka norrut. Jag behöver inte bestämma mig förrän jag åker, om jag åker.

Arbeta och mötas. Läsa och skriva. Drömma och leva i verkligheten. = viktigt.
Bli frisk. Ta mig och katten till Norrland. Ã…ka skidor. Elda i kaminen. Vara. = viktiga planer.
FÃ¥r se hur det blir med allt.

Nu håller jag på att somna igen. Och klockan är bara kvart över sju än så länge.
Räkningarna är betalda. Men hur går det med den danska valutan? Går den ner mer eller vänder den uppåt igen vid månadsskiftet? Jag väntar tills i morgon innan jag tar ett beslut.
Det är ingen vidare tv numera, inga dagliga serier igång som jag är intresserad av. Jag har massor att läsa. Och vad gör jag då? Sätter mig framför tv:n. Helt fel. Hittar ju ingenting där. Likaså stirrar jag på datorn. För att se vad då? Ingenting. Det är något fel på mig. Jag är ledsen, trött och håglös. I skolan brister jag i gråt så fort någon undrar hur det är med mig. Skönt att jag har så rara arbetskamrater. Jag får plats att vara som jag är där. Mitt jobb är min största trygghet numera. Jag saknar familjelivet. Kärleken. Lusten. Tja. Så är det just nu.

Det är ingen vidare bra kväll för mig. Jag sover och sover och har hosta och ont. Måste nog beställa tid hos doktorn igen. Undrar om jag kommer orka åka till Norrland på sportlovet? Just idag känns det inte så. Ju närmare lovet kommer desto osäkrare blir jag. Att köra upp ensam och komma till ett vinterkallt hus känns inte lockande. Och att vara orolig för om rören har frusit, att öppna systemen för några dagar där, är det värt besväret? Å, så jag våndas!
Idag lyxade jag till mig med nÃ¥gra liljor. PÃ¥ facebook, denna förunderliga anordning, finns en spÃ¥kula, som tyckte jag skulle ha blommor till glädje och healing. Javisst. Tänk att en pÃ¥hittad spÃ¥kula behöver tipsa mig om det. Vad i hela friden är det som hindrar mig frÃ¥n att köpa blommor till mig själv när jag vill? Hm…

Bilen står ute på gatan. Den startade snällt igår. Men min parkeringsplats är insnöad och ena bilgrannen har tagit en del av min plats, så jag kommer inte in på den.
På jobbet är parkeringen snart borta. Den är fylld av jättestora snöhögar.
På Huddingevägen såg jag en lastbil fylld med snö. Konstigt att se någon köra med ett lass snö. När det finns så mycket överallt.
Snö. Knarr under kängorna. Vitt. Vackert. Evig vinter. Just nu känns det som om det alltid kommer vara vinter. I alla fall i hela februari.

- 23 grader nu på morgonen. Luften står stilla. Tågen står stilla. Världen står stilla. Kommer min bil att starta?
Inne är det varmt och gott. Jag har duschat och ätit frukost. Har lite ont här och där. Så är det bara. Jag står också stilla. I mitt universum.
Upp och ut. Vilken utmaning för dagen.

På morgonen var jag ute och gjorde en snöängel. Jag hade glömt hur man gör märkte jag senare, när jag såg på bilden.
Jag går ut sent på kvällen och gör om. Änglarna flyger säkert omkring både i ljus och mörker.

Min utsikt är som en tavla.
Jag har alltid ett ljus tänt inne. Och nu är det solljus ute.

Tavlan med ljuset har Lars Berg målat.

Jag har svårt att fånga snöns tyngd i tallen på bild. Den är för mäktig för kameran. Den här bilden verkar bättre än den förra.

Och här är kisse. Han lyser också upp i min tillvaro.

Jag blir också insnöad idag. Till och med på tredje våningen täcks fönstren mer och mer av snö. Rätt så skönt, så länge jag inte behöver ut och åka. Ska vara hemma.
På skivtallriken snurrar Joni Mitchell. I huvudet snurrar tankarna på var receptet på sommarens godaste rulltårta är, den som jag skulle baka till mina arbetskamrater till måndagens möte. Hm. Jag får leta!
Här finns högar att leta i. Tidningar och kartonger att slänga. Papper att sortera. Allt som jag under hela hösten helst inte ville se och ta hand om. Allt ligger ju där. Och vem fÃ¥r ta hand om det? Jag. Ingen annan. Kanske behöver jag skaffa plastfack som sorterar allt bättre, än att ha det i en och samma hög? Tja… planer , planer. Eller ta hand om alla papper direkt.
Och internetuppkopplingen är instabil. Avslutar sig om och om igen numera. Än så länge är jag rätt så tålmodig med det. Hur var livet före internetuppkopplingar hemma? Det har jag glömt. Och att vara med på facebook är både kul och inte. Mest kul att skoja runt. Tycker om att le åt det knasiga där. Skönt att jag kan. Och saknar en hjärtevän. Det är jag inte ensam om att göra. Vi är många som saknar någon. Istället har jag böcker som bästa vänner hemma. I böckernas värld kan allt hända.
Nu: sortera, städa, diska, tvätta, läsa, lyssna på musik och njuta av naturens makt att skapa vidunderliga vintervita landskap åt oss.

Fredag. En vanlig fredagskväll. Varken mer eller mindre.

Mums vad det här ser gott ut!
Jag blir bjuden på en semla idag. Vilken lyx! Tack!
Vad gott med varm mjölk till.

Och teet var också gott. Chokladte. Var får jag tag på sånt månntro?

Igår var jag i stan en helt vanlig tisdagskväll. Mycket ovanligt för att vara jag.
Marie Bergman ledde en samling människor ut i ett musikaliskt äventyr. Vi som var där skulle tillsammans med henne, få en erfarenhet av toning. Ordet kommer av tonus = spänning. Vi sjöng på låga toner och höga toner och mittemellantoner. Ingen bestämd ton. Bara sin egen. Så var det lite meditation och toner på olika vokaler efter chakrapunkterna ihop med en affirmation. Det var en fin kväll. Kanske kan jag få hjälp av henne Marie att bearbeta min numera svaga och lustlösa sångröst. Jag vill göra något med rösten. Jag vill sjunga. Jag vill kunna det igen. Jag vill höras. Jag vill kunna sjunga mina egna sånger utan att komma av mig.

Undrar vem som kommer skriva pÃ¥ gästbloggen nästa gÃ¥ng? Och när? Hm… det blir en överraskning för oss alla. Bara den som skriver vet.