Det snöar. Igår kväll var vi på restaurang och åt. Det var riktigt kallt när vi gick hem. Stjärnklart och fullmåne.
Idag fortsätter vi arbeta med familjekonstellationer, roller, familjestatyer och annat. Jag vill veta mer om Hellinger, Virginia Satir, Moreno och annat.

Idag får jag använda bloggen till att svara på ett mejl. Någon tycker att min mejladress är spam om jag förstår meddelandet från mailer-deamon rätt.

Hej!
Tack för bilden på insnöad rostig cykel.
JasÃ¥, du oroar dig för att jag inte tar hand om min cykel… dÃ¥ kan jag
glädja dig med att det gör jag. Den står inne i ett cykelrum. Tyvärr blev
den bankad på av dummingar, men är nu lagad igen. På min bekostnad.
Jag behöver byta batteri i framljuset och får inte upp den bara, behöver
cykla till brorsan och få hjälp.
Stackars cykel som står där ute i snön! Inget roligt öde för en cykel. Och
inte heller roligt att se en cykel fara illa. Barn som far illa går att
anmäla till soc. Men hur anmäler man vanvård av cykel?
Kram från Dana i Danmark

Vaknar tidigt. Läser lite. Duschar. Skönt att det finns vatten. Igår kväll var det tomt i kranen på övervåningen och idag rinner det som vanligt igen. Konstigt. Gammalt hus som det spökar i kanske.
Idag blir det familjekonstellationer. Inget lugn och ro här inte. Nej, fullt ös hela dagarna.
Fast just nu är det stilla. Morgonro med gott om tid för att vakna.

Vaknar flera gånger på natten och somnar om med hjälp av podradions röster i På minuten. Vaknar till slut med huvudvärk. Stel. Har ont. Fallet i backen och resan sitter i kroppen.
Jag har ingen brådska upp. Har duschat och kan njuta morgonen i lugn och ro. Det är bara jag och en till som sov här i natt. Vi sover i huset. Vårt hus. Gestalthuset i Fredensborg. Idag ska vi ha teori ihop med en annan grupp, ett annat hold.
Snön ligger vackert vit på taken och i trädgården. Kanske kan jag gå ut och fotografera lite. Ja, det vill jag! Fåglarna kvittrar med hör jag. En ny dag har börjat.

Idag jobbar jag halva dagen och sen åker jag hem och hämtar trunken och tar pendeln in till stan. Jag ska till Danmark på kurs. Vi ska ha teori och sedan familjekonstellationer tillsammans med en annan grupp. Det blir säkert bra.
Danmark, Danmark. Danmark. Min djupaste längtan.

Och jag tycker det är spännande att inte veta när och hur jag kommer fram, vilka vägar kommer jag fram på. Både de inre vägarna, till mitt innersta och de yttre, som nu resan till Danmark, är spännande. Och ibland är det snöstorm och kallt på dem båda.

Men säg vad är det för vits med tyst kupé på X2000 om många svarar i mobilen och säger: DU JAG KAN INTE PRATA, JAG SITTER I TYST KUPÉ!
Ha ha ha jag bara undrar, inte alls irriterad som jag brukar vara, konstigt nog.

Nu ska jag sova. I Danmark.

Jag har ont i kroppen efter fallet i backen i går. Som tur är har jag inte brutit något ben. Det har jag kollat, min bror sa till mig att ringa närakuten i går och jag gick dit i morse. Jag kunde spela gitarr i dag i skolan, men inte vässa en penna. Jag vågar i alla fall prova vad jag kan och inte. Ska jag klara att ta mig till tåget i morgon och dra väskan i snön? Det vet jag inte än. Och ryggsäck på vänster axel är ingen höjdare. Men jag är envis och med den envisheten tar jag mig säkert fram i morgon med. Frågan är om tågen och båten kommer fram om det blir snöstorm? Hoppas det. Annars blir det en lång natt på någon station.
Ikväll packar jag klart. Har massor att göra. Jag är inte särskilt snabb och effektiv. Jag är långsam och vilande. Och jag fick en bild i huvudet nyss: Jag står i ett hörn och kommer inte därifrån. Sånt är mitt liv just nu.

Jag är fortfarande arg. Det sitter i hela mig. Dessutom ramlade jag i backen idag, när jag var rastvakt.
- Åk på ett annat ställe, ni kan krocka med trappan där, ropade jag till barnen som inte hörde mig.
Jag gick närmare och ropade igen. De gick till en backe bredvid. Och jag, jag gick tillbaka en annan väg, rätt över den isglatta backen tillbaka och PLADASK, föll och gled ner på isen. AJ! Nu har jag ont i vänster arm och lite i ryggen. Om det inte blir ett blåmärke av det, blir jag förvånad. Och handleden stelnar och värker mer och mer nu. Har svårt att röra armen. Inte bra alls.
Annars var det skönt att vara ute i kylan och snön. Det är fint att se barnen leka och åka kana. I ett par sekunder fick jag lust att åka jag med, ordentligt, på en pulka då. Sen gick lusten över.

Badrummet är rent igen. Och jag är arg. Ilskan ger mig energi. Jag är frustrerad med.
Tänk att jag ska ha det så svårt att ge ut mina känslor, till och med ensam hemma. Att vara arg är så förbjudet i min värld. Och ändå är jag det. Jag har gjort en egen gråtmix, som inte är särskilt effektiv i längden. Eller jag tystnar och drar mig tillbaka. Passiv aggression är en av de värsta tillbakahållna känslorna jag vet. Den skadar mest tror jag. Både mot andra och mot mig själv. Bättre att få vreden ur sig, ut ur systemet, ut ur organismen. Göra den synlig, precis som alla andra känslor.
Just nu är jag arg på så mycket. Jag vet på vad och på vilka. Ungefär på allt och alla. Vreden är både en kraft och en bromskloss. Just nu är jag arg. ARG!

1. Bakluckan på bilen håller sig inte uppe längre utan manuell hjälp. Jag trodde först att det var snön och isen på taket som låg i vägen och tryckte ner den. Uppenbarligen inte. Är det tryckluft som gör att den stannar kvar uppe? Vad kostar sånt att laga månntro? Suck!
2. Jag vill spela över ett kassettband till digital form. Jag har en sladd, jag har en dator med ett gratisprogram för att föra över ljudet, men jag kan inte ställa in inspelningsknapparna rätt. Hjälp, jag behöver hjälp!
3. Varför tjuter kallvattenskranen i badrummet? Jag bara undrar. Är det kylan som ställer till det eller annat? Vem vet?
4. Jag tittar på Stjärnorna på slottet och ler. Ingen av dem verkar ha svårt att uppträda och de verkar inte oroliga alls för det. De har alla en scennärvaro. Jag önskar jag också kunde vara sån. Hur gör jag för att komma dit? Går det att lära sig?
5. Tommy Körberg sa att han känner sig som mest hel när han sjunger. Kanske är det så för fler. Kanske för mig med? Hur kommer det sig att jag i stort sett har slutat att sjunga? Kommer jag kunna återfinna den lusten igen någonsin? Hur då?
6. Är det bara jag som har frågor? Det tror jag inte. Vilka frågor har du som du vill ha reda på mer om? Hur gör du för att söka svar på dina frågor?

De här sakerna vill jag verkligen få veta mer om. Vill du hjälpa mig, så är du välkommen att svara. Tack på förhand.

Fråga 2 har fått svar. Tack Mike! Nu kan jag spela över kassettbanden till datorn. Fint! Bandet med Mumintrollen blir först ut.

Den här helgen är en tid för vila och återhämtning, en andningspaus från världen utanför. Jag behöver dock handla. Annars är det hemsysslor jag behöver göra. De vanliga. Och sen börja packa till nästa danmarksresa. Det dröjer två veckor till nästa hellediga helg.
Kisse kommer och gossar och gillar att jag är hemma. Det är ett ömsesidigt utbyte vi har. Mysigt, gott, lent och varmt. Han utstrålar trygghet med sitt spinnande och snarkande. Och så vill han bli klappad och ompysslad. Det blir han.
Jag har inga tider att passa. Behöver bara ta hand om mig och kisse nu. Kanske bada? Mysa i tv-soffan? Ringa syrran? Läsa! Ja, och städa och tvätta. Ja ja ja… Kravlöst varande? Nej inte helt, men allt i min egen takt.

Jag tycker att januari är den absolut i särklass tristaste månaden. Jag vågar erkänna det idag. Den är trist. Avslutning på julen. Långt till ny lön. Slaskigt. Från favoritmånaden december, bonk, ner till botten. Stenbocksmånaden. Har ett nytt långt år framför mig utan större förväntningar, januari tänder mig inte alls till att se positivt på tillvaron.
Och ska jag ta hem projektionerna till mig själv, så låter jag såhär: Jag är tristast i januari. Jag har stängt av. Jag har inga tillgångar och inga förväntningar på mig själv just nu. Jag är slaskig. Jag tänder inte på något positivt i mig. Jag svänger kraftigt från upp till ner. Ungefär så.
Ja ja, andra kan ha det bra med januari. Visst. Jag håller ut. Låter dagarna gå. Tänker inte be någon januariälskare om ursäkt. Nix! Ack, så många dagar det är kvar. Suck!

Jag har dessutom klagat över januari förut.

Det är Ã¥terigen dags att sova, tuppluren framför tvn räknar jag inte. Jag somnar alltid till när Antikrundan visas. Däremot aldrig när jag ser Hos terapeuten pÃ¥ Axess tv. Vad kan det bero pÃ¥…
Jag har varit på biblioteket och lånat Daniel Stern Spädbarnets interpersonella värld, en tegelstensbok. Säg till om du har den på svenska och vill sälja den till mig.
Jag läser och läser, i “rätt” böcker, men ganska planlöst, lite här och lite där. Undrar var det jag läser tar vägen? Fastnar det? Blir jag pÃ¥verkad? Minns jag nÃ¥got sen? Förändrar jag mig pÃ¥ sikt utifrÃ¥n teorier? Jag vet inte riktigt. En del SKA jag kunna teoretiskt. Och en del kan jag redan. Och sÃ¥ förena det i praktiskt arbete. DET är en konst. När ett plus ett blir mer än tvÃ¥. SÃ¥n matematik vill jag ha.
Läsa lite nu. Sedan sova. Godnatt.

Jag är så himla trött. Så fort jag kommer hem från jobbet är jag helt slut. Är det vårtröttheten som jag drabbats av mitt i vintern? Är jag inte riktigt frisk än? Spelar ingen roll vad det beror på. Tröttheten trycker ner mig i sängen, in i sömnen, obevekligt. Och sen vaknar jag flera gånger varje natt och är så törstig. Måste dricka vatten. Har svårt att andas och svälja. Som om jag är helt uttorkad. Kanske är jag ute på en ökenvandring?
Ja ja, en dag kommer jag väl fram till något. Och tills dess, helt ok med:
Trötthet, Tystnad, Tomhet, Törst, i Stillheten.

I fredags morse hörde jag fågelkvitter, som jag inte hört på länge. Idag hör jag det igen.
Det kommer en vår efter vintern förstår jag. Fåglarna vet det redan.

Allra bäst är att se och uppleva trädens vita, skimrande, magiska slöja ute i stillheten.
Näst bäst är att se det på bild.