Sitter på tåget ner till Stockholm, där jag ska byta tåg och fortsätta ner till Danmark och gestaltutbildningen. Kunde inte titta ut, för sätet var placerat vid en vägg, mellan fönstren. Bakom mig satt en tant som pratar i mobilen mest. Jag bytte plats och har nu två platser i solen att bre ut mig på. Skönt. Mobiltanten sitter bredvid nu på andra sidan. Nå, det kan jag nog klara. Bättre att kunna se henne prata, än att ha hennes röst i nacken. Jag får väl se till att låta jag med, istället för att bli irriterad på henne. Och ta tillfället i akt att tjuvlyssna med. Hon ber andra om olika tjänster i alla samtal. Jag kan öva mig på att byta fokus här.
Konstigt att åka söderut på kurs mitt i sommaren. Jag är orolig och då är väl något på gång. Bättre orolig än ko-lugn.
I öronen lyssnar jag på blandad kompott, klassiskt, danskt, ABBA, Beatles och annat. Hellre min egen musik i öronen än andras.
Bettskenan ligger kvar hemma. Den passar inte efter sista tandläkarbesöket. Klarar jag mig utan den i tio dagar?
Jag är på väg. På väg. Väg.
Min väg. Den väg jag har valt för det kommande året i alla fall. Mitt sällskap på vägen är mina kurskamrater och lärare. Jag är nog mest orolig för att möta dem igen. Och kommer jag ihåg danskan? Kommer jag fram ordentligt? Framtidsoro. Närhetsoro. Duger-jag-som jag är?-oro. Duger-de?-oro. Närhet och gränser. Känslor och djup. Eller avstånd, yta och avstängdhet.

Dagens hjerteblad skriver paradoxen:

Kære Dana
Accepter dine dårlige/negative sider. De er også en del af dig.
Erkend at du ind imellem sikkert kan være rædselsfuld eller umulig.
Og accepter dig selv som du er lige nu.
Kærlig hilsen
din hjerteven

Lycka är att vara nära sina barn och laga middag ihop, umgÃ¥s och sova under samma tak, i alla fall en natt. Sen reser jag söderut. Varför det? kan jag undra nu. Hur tänkte jag egentligen? Jag vill ju vara här med mina barn! Men de är ju här för att jag ska vara borta. Hm… det gÃ¥r inte ihop.

Medan jag sitter och njuter irländsk folkmusik frÃ¥n gamla tider i mitt liv, funderar jag pÃ¥ om jag nÃ¥gonsin kommer att kunna dela det här huset med nÃ¥gon, i sorg och glädje, oro och ro. Jag undrar jag…
Jag sitter i takrummet och tittar ut pÃ¥ nejderna omkring. Lägger patiens som oftast inte gÃ¥r ut. Dricker te. Har det bra i vetskap om att avloppet är fixat ute. Nu har jag jord som ska bli gräsmatta igen och en kulle som kan planteras med nÃ¥got annat än gräs, vad? Hm… Jag är fri att hitta pÃ¥ nÃ¥got där. Bara det inte har djupa rötter. Inga träd och buskar.
Och i morgon, bäst av allt kommer mina barn hit. De ska passa kisse och huset. Innan dess har jag resten av måndagslistan att ordna med. Och packa, till kursvecka i Danmark.
Om någon vill träffa mig mellan tågbyten i Stockholm på onsdag, så går det bra. Förutsatt att tåget kommer in i tid, annars blir det jäktigt. Det blir konstigt att bara byta tåg hemma så där. En anhalt på vägen söderut. Kanske är det så allt är, anhalter på vägen fram. Visst. Vi möts och vi skils. Nej, jag är inget bra på att skiljas. Jag vill hålla fast och hålla kvar, i alla fall en del människor och saker.
Holken i hängbjörken, är bebodd av flugsnappare i år. Det tycker jag om, fåglar. Jag är som en stannfågel. Jag var kär i en flyttfågel. Såna fåglar går aldrig att förena.

Hej Stig!
Jag har förstått nu att cykling är en liten sport i tidningarna utom vid skandaler då, var det inte nåt med danska cyklister tror jag. Simon får i alla fall erfarenhet av hur det går till i stora lopp, det är ju inte heller illa pinkat.
Pinka kan jag knappt själv här hemma. Har stora avloppsbekymmer. Spolbilen lyckades inte komma igenom stoppet. Har ordnat grävare och rörmokare hit pÃ¥ plats ca 14-14.30. DÃ¥ är jag hos tandläkaren. Har tappat ännu en plomb igÃ¥r kväll. SÃ¥ mycket elände! Men kanske är rören ordnade till kvällen. Och tanden. SÃ¥ kan tanten vara nöjd med dagen och att ordna allt som behövde ordnas. Bara kärleken skulle ordnas lika lätt va… (och dÃ¥ är jag att gratulera som fixat med rören med bÃ¥de rörmokare och grävmaskinen idag, det händer bara inte annars ens här i Norrland)
Kram
Dana

PS/ Nu är allt klart. Åtta års avloppsbekymmer av och till, kan de vara ur världen nu? Nu väntar en whiskey! En stor! Belöningen för att ha fixat och gått till tandläkaren. DS

Boka tandläkartid.
Beställa rörspolning.
Boka årets bilservice.
Boka danmarkståg.
Ringa tryckeriet.
Ã…ka till soptippen.
Till apoteket.
Köpa mörkläggningsgardin.
Köpa scartkabel.
Vänta på låssmed.
Vänta på Anticimex.
Diska.
Tvätta.
Packa.

Det är en sak att ha planer. Sen kan vad som helst hända ändÃ¥. Tänk om…
- allt i livet blev bra?
- mina pengar räcker till allt jag behöver?
- jag blev klar med boken och den skulle bli en bästsäljare?
Bäst att inte drömma så himla mycket. Inget blir i alla fall som jag tänker. Sån är min erfarenhet i alla fall. Huvudsaken är att allt flyter på. I alla fall i avloppet. Då skulle jag vara nöjdare. Allt positivt utöver det, blir en bonus.

Vaknar med oro. Avloppet är mest i fokus. Måste nog ringa en annan rörmokare. Eller ställa krav på den som är. Så här blir inget gjort. Njutning av sommarnätterna grumlas för mig, när annat ligger i vägen. De basala behoven går före allt annat.
Jag måste lösa flera problem, inre och yttre. Att stoppa huvudet i sanden hjälper inte. Det är bara att sätta igång. En enkel söndagsfrid känns långt borta. Tur att det är friluftsgudstjänst här idag. Den behöver jag gå på.

Det regnar ute just nu. Sen kanske det blir sol igen. Allt skiftar.
Läser om gestaltterapins rötter. Min uppmärksamhet skiftar också. Fram och tillbaka. Är uppmärksam på det, på mig. Och så får det vara.
Jag både längtar till nästa gestaltkursomgång och inte. Hur kommer det bli? Vad får jag vara med om? Kommer jag förändra mig? Något har redan hänt, men jag kan inte sätta fingret på det riktigt.
Och i morse, på väg nerför trappan, märkte jag att något också har hänt med min kropp. Istället för denna stela kropp som har ont, gick jag ner utan svårighet och rörde mig som jag inte rört mig på lång tid. Är det tack vare nya medicinen? Undrar om det kommer vara så en gång till? Det kanske bara var en inbillning? Jag kan inte riktigt tro på det. Återigen denna vaga känsla av förändring. Jag brukar tänka om mänskliga beteenden och skeenden:
En gÃ¥ng är ingen gÃ¥ng. TvÃ¥ gÃ¥nger… hm… dÃ¥ kan det vara nÃ¥got. Tre gÃ¥nger kan det vara ett mönster.
Så nu väntar jag på tecken av en tredje förändring. Kan det vara något med förändringar i köket? Flyttade in kylskåpet mer mot hörnet. Flyttade bort saker som stör. Kastade gardiner som gjort sitt. Yttre förändringar, som tecken på inre förändringar. Möjligen. Kanske. Jag vill inte ta ut något i förskott märker jag. Det är väl heller inte subtila saker som sker, utan revolutionerande saker. Om det stämmer. Först regn. Sedan sol. Fantastiska skiften. Inget subtilt alls.

Dagens hjerteblad
Kære Dana
Når du forestiller dig dagens gang, skal du ikke lægge dig fast på et bestemt resultat, så risikerer du bare at blive skuffet.
Velsign i stedet på forhånd resultatet, uanset hvad det måtte blive, og se så hvad der sker.
Kærlig hilsen
Din hjerteven

Ja det är ett sätt att se dagen på. Jag brukar ju så lätt bli besviken (skuffet) så det här kan jag behöva höra. Och se, redan har dagen överraskat mig med sms från vänner som önskar mig en god midsommar. Jag blir både glad, rörd och tacksam för det, att andra tänker på mig.
Jag tittar pÃ¥ filmen “Mannen utan öde”, gräver bort häggen som växte vilt i snÃ¥ren i gamla övervuxna gräsmattan, diskar.
Lite arbete, mycket vila. Ångest inför framtiden med avloppet, myrorna och boken i en salig blandning. Håll fast i tron. Tro mycket.
Sommarnatten är ljus. Dagarna långa. Välsignade dag. God midsommar!

En dag har gått, i ett töcken mest. Då och då vaknade jag till och gjorde något.
Körde och handlade. Men hur kom jag hem igen? Har ingen aning. Vart tog jag vägen? Jag var helt borta i tankarna.
Sen sov jag middag framför tvn. Skönt att bara somna.
En stund var jag ute i trädgården och tog tillbaka mer gräsmatta från ogrässnåren. Bort med nässlor, hundkex och vildhallon! Jag hittade fler svartvinbärsbuskar där mitt i allt. Och hägg, som också ska tas bort innan den blir för stor. Kanske är den redan för stor för att grävas bort.
Matlust är det dåligt med. Jag har mat, men den bara är. Kanske lagar jag något i morgon.
Jag ordnar musik till bokfesten i augusti. Planerar danmarksresan. Drömmer om hårbrist. Sitter styrkan i håret? Vad tyder det på i så fall? Lyssnar på en väns musik och njuter av vad bra den är.
Det är för kallt för att känna att det är sommar. Men syrenerna håller sig blommande länge i det här vädret.

Så är jag igång med att flytta in och ställa i ordning mina saker för att bo på landet hela sommaren. Myrorna vill göra mig sällskap. Jag vill inte ha dem.
Stora rödmyror bor i marken och i murgrunden. De kom upprörda upp från marken i tusental, när jag klippte gräset i hörnet på huset. Vad krävs det för att få bort dem en gång för alla? Jag måste nog mura igen hela sidan mellan grund och fasad, alla hålrum. Där finns också nu ett humlebo. Nu tog jag klorin och Anticimex pulver mot småkryp och hällde över myrboet i riklig mängd. Tre rödmyror i köket dog av klämskador.
Låssmeden kommer nästa vecka. Likaså Anticimex och tvättmaskinsmannen. Rörmokaren kanske aldrig. Golvläggaren som ska hjälpa till att regla en snedvägg bättre, där gipsskivorna nu bågnar, kommer i juli. Har man pengar går allt all fixa. Nej, jag har inte pengar. Jag bara blundar och kör. Jag kommer väl bli ett fall för Lyxfällan en vacker dag.
Det är bara första semesterdagen. Allt går inte att ordna idag. Fast jag önskar allt var i ordning redan. Nu.
Nu är i alla fall gräset klippt och utemöbler ställda på plats. När kommer sommarvärmen då? Nu? Jag hoppas ständigt. Först på kärlek, sen på vänskap, sen på inköpt hjälp, sen på sol och värme, sen på solstunder mellan regnskurar. Sen på att det kan bli en vacker solnedgång, trots regndagar, osv. Nå, det har i alla fall inte regnat idag. Bra så.

Jag är hemma i norr nu och det är ljust ute fastän det är mitt i natten. Det är både skymning och gryning på samma gång liksom. Huset är lite kallt. Gräset är klippt hyfsat bra av grannens pojke. Skönt att slippa börja om från början.
Resan upp gick bra, med “umleitung” tvÃ¥ gÃ¥nger, lÃ¥nga sträckor pÃ¥ okända vägar, pga asfaltering. Rörmokaren har inte jobbat alls här. FÃ¥r höra i morgon varför inget hänt.
Kisse är nöjd att vara här. Nu ligger han uppe på soffkanten och håller mig sällskap. På tv är det Mordkommissionens första del av trettio. Danskan flyter runt i mig. Jag är yr av trötthet. Orkar inte göra något mer nu. Ska jag se klart på tv? Borsta tänderna och gå och lägga mig nyduschad och i nybäddad säng är mer lockande.
Idag är första semesterdagen.

I tidningen Svensk bokhandel nr 12, Höstens böcker, på sidan 457, finns en annons, en bild av mig. Märkligt och sant. Går att se i tidningen på biblioteket eller i bokhandeln.
Än så länge finns boken bara i min dator. Det är också märkligt, att den ska ut därifrån, ut i världen. Mina dikter. På Bella Förlag. Mitt förlag. Jag fattar ingenting!
Från ett hjärta till ett annat. Så heter den. Min bok.
Köp min diktbok! Den kommer ut 14 augusti.

Här är förra årets debutantsida, med halvfel titel och helrätt förlag.

Jag sliter och släpar för att få allt klart till semestern. Vilken paradox! Först slita, för att sen koppla av.
Nå, det är bara att tvätta mattor som ska tillbaka till landet, packa väskan som ska med till Danmark, packa kontoret för att kunna göra klart boken, packa symaskin och sånt för att kunna sy, packa ordböcker och texter för att kunna översätta, packa gestaltlitteraturen för att kunna plugga. Packa blommorna, så att de inte dör av torka hemma. Packa studion, så jag kanske kan spela in något. Packa gitarren, så jag kan spela på min fina gitarr. Bäst att inte glömma katten och lådan heller, för att katten ska få vara på landet hela sommaren. Jag kommer inte ha svårt att hitta på något där i alla fall. Och så kanske jobba något med huset med. Men, säger jag något om det, så gör jag väl ingenting där, min vana trogen. Men visst, att tänka med huvudet kräver sin motpol, att jobba med kroppen. Och att lukta på blommorna. Och att vara ute. Laga sommarmat. Njuta av friden. Slippa klockan. Jag fattar inte riktigt att det bara är två dagar kvar att jobba. Två dagar! Sen är det min egen tid jag rår över.

Vem vakar över mig? Vem ser mig, just mig? Vem bryr sig om hur jag har det? Någon annan än jag själv alltså. Det är denne någon jag saknar mest av allt.
Den som frågar: Hvordan har du det søde? Som säger: Hold ud. Och Jeg er her.
Den som gick.
Han.

Nu har jag varit hos doktorn och fått kortisonspruta igen. Aj! Kan knappt gå efter det. Har fått andra piller. Kanske kan de hjälpa på natten, så jag kan få sova en hel natt.