Kisse hjälper mig att städa i lådan.

Äntligen!!! Efter tre år och sju månader så har jag kaklat klart i badrummet, mellan toaletten och badkaret och i ett hörn vid dörren. Å, så skönt! Nu ska jag bara foga, lägga silikonkant, måla på väggen, beställa ny kran och handfat. Det är också mitt jobb. Att få det uppsatt blir någon annans jobb.
Att kakla är som att baka bröd. Blanda ett recept. Knåda degen. Forma det. Låta det vara i ugnen. Dekorera det, nåja lite omvänd ordning. Njuta!

Nu är allt förberett. Kakel framme. Bitar delade. Fixmassa blandad. Golvet skyddat. Arbetsmusik vald. Jag spänd. Strax är det bara att köra på. Ingen återvändo finns. Ensam eller inte. Det är nu eller aldrig som gäller.

Fredag, lördag, söndag är kvar på sportlovet. Jag har en del kvar att göra på min lista. Ändå vill jag inte känna mig tvungen att göra allt om det inte passar sig av en eller annan anledning. Ett steg i taget framåt, det får räcka. Att ta ansvar för min tid och energi, det är en utmaning nu.

Jag var på morgonmässan idag. Det var precis vad jag behövde. Där finns ett lugn som är bortom alla världsliga bekymmer. Bäst att minnas det och hålla fast i lugnet, stillheten, ljuset, traditionerna, bönerna, psalmerna. Vara i lugnet inom mig.
Idag börjar fastan.

Jag är totalt villrådig. Kommer svenska kronan gå upp igen eller ner och ner och ner och ner ännu mer?
Vem vet sånt?
I november kostade en dansk kr 1,27.
För en vecka sedan 1,44.
Nu 1,52.
Vem kan se in i framtiden? Inte jag i alla fall! Fast jag önskar jag kunde, när det gäller växelkurserna.

Vad får mig att gå upp idag? Solen? Snön? Hunger? Nej, ingenting. Jag sover jättelänge. Jag ligger kvar i sängen som en säck potatis. Har ont med. Men akupunkturen igår hjälpte i flera timmar.
Idag ska jag på bio i stan. I huvudet snurrar en dröm, jag hjälpte en delfin som hade kommit fel. Det är nästan som att vara på bio, fast hemma.

Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Till Dig o Gud, som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder.

Vi sjöng psalmer varje morgon i skolan ända upp till sexan. Mina kära skolfröknar gav mig en sån grund i livet, som jag fortfarande har glädje av. Ibland kommer det en sång till mig, som jag lärde för länge sedan.

Idag är det snöoväder. Äntligen lite mer vinter lagom till barnens sportlov. Hoppas de är ute och leker i snön, medan den finns här. Jag däremot, kan gärna stanna inne. Jag bakar och tar hand om sommarens bärskörd.

Det snöar ute. Det snöade i min dröm med. Jag hade musik i en stor klass sent en fredag eftermiddag och skulle sen cykla hem i snön.
Sportlov. Hm… Vad vill jag göra? Vad behöver jag göra?
Jag har ingen motor för att starta det jag behöver göra. Att kakla klart i badrummet står på listan, sedan lång tid tillbaka. Jag gör det bara inte. Har ingen energi. Behöver antagligen hjälp och sällskap till det. Någon som blandar bruk åt mig. Någon som skär plattorna. Någon som står ut med att vara hantlangare. Skulle det hjälpa för att starta? Måste köpa nytt bruk med. Där är början. Och ta fram allt. Starta projektet liksom.
Nu har jag en vecka hemma, som gjord för att ta tag i det här. En halv dag bara behövs, så är jag klar.

Ingen vanlig fredag här inte. Sportlovsbörjan. Appeldatorbeställningsdag. Så är en sak på att göra-listan gjord. Får se hur det blir med resten.

Kan det vara så att natten är som en vakt över ens liv, om det flyter på bra eller inte? Jag tror det.
Natten väcker mig med tankar på det som är ofärdigt eller fel och som behöver rättas till. Det må vara kroppen som gör ont eller tankar som far i huvudet. Natten ser till att väcka mig ur min dvala och handlingslöshet och vill få upp något i ljuset.
Så måste dagen vara den tid, som är till för handling, då har jag chansen att ställa allt tillrätta och ordna det bättre för mig själv.
I natt har jag vaknat och mått riktigt dåligt. Kropp och huvud kör runt med mig. Jag har helt klart saker som behöver ordnas i dag och i den närmaste tiden.
Och har jag gjort det sen, då kan jag titta mig i spegeln och vara nöjd med mig själv. Och så får jag antagligen en bättre nattsömn med. Det blir liksom kvittot på att jag är på rätt väg eller inte.

Vad med denna dag? Jobba, ordna med papper, möte. Hem.
Tvätta? Beställa en dator? Betala kursavgiften? Jag grämer mig över danska växelkursen. Jag grämer mig över mitt lån jag tog med så hög ränta. Jag grämer mig över att allt kommer kosta så mycket mera. Gräm, gräm. Jag är olycklig för det. Vad hjälper det? Inget. Bara att betala. Släpp det här sen. Någon tjänar väl på det här med. Jag får ju något jag med, för pengarna.
Jag har ofta tänkt att pengar gör ingen lycklig. Kanske skulle jag börja tänka tvärtom istället? Pengar är lycka! Jaaaaaa!

Jag åker hem från jobbet i solskenet. Och sen till sjukgymnasten, som är ny för mig och som utbildar andra sjukgymnaster. Jag blir väl omhändertagen av honom, samtidigt som tre andra tittar på.
Jag funderar vidare pÃ¥ tröjan. Ska diska – dagens höjdpunkt. Ge katten mat. Har ont. Saknar. Men det mesta är bra i alla fall.
På DR1 visas flera program den här veckan om de danska soldaterna i Afghanistan. Det vill jag fortsätta se idag.

Hemma efter lång dag på jobbet. Pajen och bullarna gick åt nästan allt. Fast jag måste nog skaffa mig ett morellträd någonstans. Jag saknar min körsbärspaj. Nu tog jag blåbär, hallon och svarta vinbär istället. Det var gott, men inte godast.
IgÃ¥r vann jag en auktion pÃ¥ nätet med en blÃ¥tt band-sÃ¥sskÃ¥l. Det var ett tag sedan jag köpte delar till min samling. Jag vill inte samla saker mer. Fast… de tvÃ¥ fina mattallrikarna Tokio, i flytande blÃ¥tt, som jag köpte för ett par veckor sedan var oemotstÃ¥ndliga.
Vem ska jag bjuda på mat, så att jag får duka med dem? Det blir en middag för två med soppa, varmrätt och efterrätt. Eller ska jag vänta tills jag fått tag på en assiett till? Jo, jag väntar.
Idag är det 37 dagar kvar tills jag reser till Danmark igen. Innan dess ska jag se om jag kan fixa en tröja där det ska stå något som jag inte riktigt har bestämt än. Något med NU!

Kære Dana!
Livet er en dans mellem modsætninger. Husk det når du er ved at synke ned i selvmedlidenhed.
Accepter tingenes tilstand og dermed dig selv i vished om at virkeligheden vil ændre sig.
Kærlig hilsen
Din hjerteven

Dansen känner jag väl till. Det är bra ord att minnas när jag vill tycka synd om mig själv.
Idag är en bakdag. Vad vill mina arbetskamrater helst ha? Bullar eller paj? Hm….
Varför välja? Gör båda!