Det är fint med adventstiden. Jag gillar denna väntan. Och jag väntar på så passande saker. Jag reser till Danmark om elva dagar. Lusse lelle, elva nätter före Dk. Så jag bakar lussebullar och dricker glögg idag och lyssnar på Anne Linnet. Hennes musik går alltid in i mig. Tänk att jag träffade och pratade med henne på min femtioårsdag. Fast det visste ju inte hon.
Ljuset brinner idag för min moster som dog i natt. Jag tänker på henne också.

Dagens ord från Danmark i Kærlighed:

Hav tillid til at du lever i harmoni med det, der er meningen med dit liv.

Detta är svårt att tro på bara. Är det verkligen nu jag lever i harmoni med det som är meningen med mitt liv?
Hm… kanske delvis… jag tror jag söker vidare ändÃ¥…

Dagen D närmar sig med stormsteg. Jag nyser mer och mer. Jag ser det ligga i drivor, på skåp, på böcker, på det mesta i mitt sovrum. Jag vet inte varför jag drar mig för att börja. Kanske för att det tar en viss tid. Men det måste göras: dammas!
Dessutom måste jag leta efter ett sjukbesökskvitto. Det är helt väck. Jag behöver det. Så det är nog bäst att börja städa och leta redan idag. Ta en bit i taget. Vara strukturerad. Få ordning på allt. Går det att få ordning på ALLT? Livet är inte ordningssamt och redigt. Men att städa då och då håller kaos borta.
Bort med allt onödigt som ligger framme! Fram med dammtrasan! Sortera! Leta! Släng! Det är mina stödord för dagen och resten av veckan.

Det var en underbar snöig härlig dag idag. Jag var ute i snöfallet och spelade landbandy med ungarna. Bollen var röd och syntes bra mot allt det vita. Rött och vitt ihop är väldigt vackert!
I morgon ska det fortsätta vara vinter hoppas jag. Och på onsdagen med. Men vad med torsdagen? Ska det verkligen bli 8 grader varmt då? Det är väl inget kul! Så meningslöst med allt skottande då.
Hoppas, hoppas, hoppas snön blir kvar. Vit, mjuk och fin. Tack!

Det är konstigt vad jag vänjer mig vid vissa saker, på gott och på ont.
Jag har vant mig vid:
Att datorn hela tiden kopplar bort sig frÃ¥n bredbandet… Mycket irriterande! Men det är bara att ha tÃ¥lamod och logga in igen. Och igen. Och igen. Och ig….. fast kanske kommer jag skrika snart…
Att datorns lock är trasigt. När köper jag en ny dator? Det är frÃ¥gan…
Att kisse kräks på morgonkulan numera. Jag vaknar inte alltid längre.
Att ge kisse medicin varannan dag. Så länge han står ut, så gör jag det med.
Att dörrarna till vardagsrummet, gästrummet och mitt sovrum är stängda om jag inte är där, så länge som det är kattkräkningsrisk. Det bara är så.
Att jag lever ensam.
Att jag har inflammation i muskelfästena i ena höften. Långvarig behandling. Har börjat med inflammationsdämpande medicin nu. Och går till sjukgymnast. Kanske hjälper det, kanske inte. Det är bara som det är med det. Det är bara att stå ut med att ha ont och göra det jag vill ändå. Och vila.
Att lyssna på danska radio- och tvprogram. Jag förstår rätt så bra nu. Och hör om det är ord jag absolut inte förstår. De orden glömmer jag däremot bort att slå upp och lära mig. In här och ut där.

Sen finns det andra saker jag har svårare att vänja mig vid. Eller aldrig vill vänja mig vid. Men det är en annan lista.

Solen skiner. Snön gnistrar vackert. I alla fall på förmiddagen. Sen blåser det upp mer och mer.
Snart ska jag gå ut och leta efter en svan. Ja just det, en svan! Jag har en, jag behöver en till. Nej, inga levande svanar, som den där tanten som samlade levande svanar som hon tog hem till sig. Och inte heller en sån svan som Jan möjligen hade. Nix!
I morgon ska jag ha språksamling med de yngsta barnen och de har hjälpt till att hitta ord om svanar, för jag ville skriva en sång om svanar, för jag tycker det ska finnas en sång för barn om svanar. Och så finns ordet svanesång, det är ju något annat än en sång om svanar. (Avskedssång enl SAOL, 2006. Avskedsdikt till livet och diktningen, en skalds sista dikt, dödssång, avsked till sin lyra, enl Svensk synonymordbok, 1992) Är det därför ingen vågar skriva en svansång, av risken för att det blir ens sista sång månne? Jag vågar i alla fall. Det ska förhoppningsvis inte bli min sista sång. Min svanesång kommer INTE att handla om svanar i alla fall. DET är jag helt säker på. (Så säker man nu kan vara över livet, som inte lovar en något.)

SÃ…NGEN OM SVANARNA
Det var en gång en liten svan, som simmade förbi en gran.
Han hade lång hals. Han hade lång hals.

Det var två vita svanar här, som simmade i vattnet där.
De tyckte om varann. De tyckte om varann.

Tallarna är vintervita utanför mitt fönster.
Minus 2 grader ute. Varmt och skönt inne.
Lyssnar pÃ¥ lite musik. Ja, ja… Anne Linnet!
Ska börja göra annat snart.
Skura golv.
Torka av hyllor.
FÃ¥ det fint.
Pyssla om kisse.
Pyssla om mig med kanske?
Tja, varför inte ta ett bad sen då efter jag har städat klart.
Och laga mat till ikväll. Det blir smaskig vitlöksfylld fläskkarré med ugnsbakade potatisklyftor, morötter och palsternackor, allt kryddat med mums. Citronfromage till efterrätt. Får en gäst.
Kryds fingrerne till att den här middagen blir av nu. Det är trist att göra upp planer som blir inställda sen. Tro mig. Jag vet allt om
inställda och uppskjutna planer.

Det här har Mike fixat åt mig av oktobers ord i bloggarna. Tur att han inte tog orden i novemberbloggarna. Hur han gjorde? Har ingen aning. Men här är en länk.

Jag har gått med en blomstercheck i fickan ett längre tag. Idag var jag väl på så bra humör att jag köpte blommor till mig själv. En vit amaryllislök och en kruka med vita narcisser. Det blir säkert fint. Dessutom blommar novemberkaktusen, den gula orkidéen och Saint Paulorna. Sånt gillar jag, november, blomstermånaden.

Nu ska jag hänga tvätt, diska och skura golv.
Eller se på tv, äta något och somna på soffan. Vilket som.
Och så snöar det.
♥

Jag har gått med i något märkligt. Det finns en dansk förening som skickar hjärtemejl till andra människor varje dag. Jag har bara varit med några dagar, men jag tycker om att få kloka och kravlösa mejl. Konstigt att en som inte känner mig skickar söta mejl. Precis vad jag behöver. Inte något smetigt och kletigt. Men uppmuntran och kärleksfullt. På danska. Sånt gillar jag ju.
Och just ikväll skickar han som startade föreningen ut en inbjudan hem till sig. Märklig man. Och ännu märkligare är att det är samma kväll som jag kommer till Danmark nästa gång. Rent teoretiskt skulle jag kunna åka dit om jag kom senare på kvällen. Bara tanken på det är kul.

Något är fel när:
- kisse kräks. Jag vaknar direkt på natten och går upp och tar bort det.
- jag vaknar hungrig och inte kan somna om. Går upp och dricker choklad och äter mackor och tittar på inspelad deckare istället. Efter en stund kan jag somna om igen.
- nya mobiltelefonen larmar om att batteriet är svagt. Jag har ju laddat den för bara ett par dagar sedan.
- det gör ont både här och där.
- klockan ringer och jag inte vill gå upp. Men jag måste. Upp, upp, upp. En ny dag har börjat!

Bra:
Ligger redan i sängen, kl 22.15. Trött. Ska tillbaka till sjukgymnasten i morgon.

Hoppas jag somnar snart. Nätterna blir så långa annars. Och korta med, paradoxalt nog.
Har ingen särskild att säga godnatt till. Därför blir det så här i kväll:
Godnatt världen. Sov gott!

Dags att åka och jobba nu. Hoppas jag orkar det. Bra att tänka på annat och se alla där igen. Men för kisse, hur ska det gå för kisse att vara ensam hemma en jättelång dag? Inte bra. Vad annat kan jag och han göra? Ikväll ska han till veterinären igen och ta nytt blodprov. Om det anar han inget. Än.

Medan snön faller i skymningsljuset, bakar jag bröd. Jag har hand om måndagsmötets fika på jobbet just i morgon. Jag tänkte göra en halv sats, ett bröd. Plötsligt glömmer jag bort att ta hälften av allt. Sen när jag är klar med ihopblandningen av smeten, märker jag att jag bakat ett annat recept än jag tänkte. Hm.. var är min uppmärksamhet och mitt fokus egentligen? Jag är inte riktigt med. Det märker jag och så får det vara. Jag gör det mesta rätt i alla fall.
Brödet kallar jag för gestaltbröd. Det finns säkert andra namn på det. Jag tänker på kvinnan som gav mig receptet på det, hon som bakade det till gestaltkurserna jag var med på för länge sedan. Hon fyller 75 år i morgon. Hon betyder mycket för mig. Så det blir helt rätt att äta det brödet då.

Dagen började med att lördagsmiddagen, planerad sedan lÃ¥ng tid tillbaka, blev inställd. Inte bara jag är sjuk. En annan vän med. Nästa middagsdatum blir i januari. Det är lÃ¥ng tid att vänta. “Den som väntar pÃ¥ nÃ¥got gott, väntar ALLTID för länge!” Visst stämmer det bra!
Och min kära arbetskamrat skickar sms och tänker pÃ¥ mig, ute pÃ¥ vad det nu heter… hm… jo, personalfestsmiddagsutflykt.
Och jag som ändå inte kan njuta av mat än, är hemma. Min dotter och hennes pojkvän har varit här och det var fint. Vi har ätit tillsammans och pratat på om allt möjligt. Kisse har mått bra idag han med. Kanske vände allt idag. Kanske blir jag frisk snart. Det vore fint!
Skönt att börja känna lite glädje komma tillbaka. Bra tecken är att jag blir glad för småsaker igen. Det lilla. Det som är enkelt och gott. Varma tankar. Glada tillrop. Uppskattning. Kontakt. Sånt.