Här är änder från ankdammarna igår. Det var en riktigt fin dag. Den bär mig genom långa måndagen. Nu är jag mest trött. Lite sorgsen med.
Vad är tid? Tiden går och kommer aldrig mer igen.
Vad är längtan? Inget att ha, den förändrar ingenting. Bäst att bara låta dagarna gå och gå och gå. Och göra det bästa av dagen.
Och denna eviga väntan? Jag väntar, fast jag inte vill. Svårt att sluta upp med det.
Tröstar mig med att lyssna på Beatles. Long time no hear.

Medan katten sover på soffan på balkongen, sitter jag vid datorn och fixar med mina vinylskivor, som ska bli mp3-filer. Gissa om jag har att göra nu! Plötsligt har jag ingen tid för annat.
Och så lagar jag fläskkarré och ugnsbakad potatis i pauserna. Idag blir det familjemiddag ihop med båda mina barn och deras kärlekar. Jag får tillbaka min gamla musik. Och mina barn är här samtidigt. Det är bara helt otroligt bra!

Vilken fin fredagskväll jag har haft! Micke och hans flickvän har kommit och hjälpt mig handla, lagat mat och diskat. Micke har hjälpt mig hitta tillbaka till mitt gamla fotoredigeringsalbum på datorn, uppgraderat wordpress, stängt av den gamla gästboken, och gjort om en inställning i word så att jag hittar bättre där. Helt klart lycka att få ordning på så mycket på bara några timmar.
Bilen är trasig. Är det ljuddämparen som är dålig eller har den hål i avgasröret någonstans? Den låter värre och värre nu. Måste lagas. Kommer den hålla en dag till utan att låta för hemskt? Det var inte kul att köra hem från affären idag. I morgon ska jag köra flera mil. Inte bra. Inte kul. Det blir till att ordna en tid på verkstaden nästa vecka. Och att åka buss. Jag får stå ut med det.

Jag längtade till Danmark och åkte då till Jysk.

Nja…. så var det väl kanske inte riktigt…. Så här var det:
Katten kissade återigen i hallen, vid ytterdörren där det finns gammalt, trasigt klinkergolv. Jag orkade inte slita upp det och lägga nytt golv. Jag åkte till Jysk för att köpa en matta istället för att lägga där. Sedan skurade jag golvet, la ut mattan, lyfte skohyllan, knäckte ryggen och fick ryggskott. Så var den sanna historien.
Men det första lät bättre:
Jag längtade till Danmark och åkte till Jysk.

Så börjar en ny arbetsvecka med massor att göra. Det är bara att sätta igång!

Och så har jag mött en sida av mig själv idag, som jag inte alls tycker om. Vad är det som gör att jag så dåligt står ut med den? Det kan jag undra över. Alla har dåliga sidor. Jag med. Alla gör fel ibland. Jag med. Även solen har sina fläckar.
Ibland måste man i mitt jobb kunna härbärgera andras känslor och frustrationer. Just idag har jag svårt att stå ut med mina egna. Det är lite märkligt faktiskt. Fast det är bra att jag är medveten om det här. Först då kan jag förändra mig eller bli vän och försonas med den här sidan av mig själv.

Efter en natt med katastrofdrömmar är det tid att hålla sig till basen, tryggheten, det väsentliga i livet: att ha ordning i sitt badrumsskåp. Jag har bott här nu i över tre år och inte städat där en endaste gång, för jag har haft så mycket annat att göra. Idag är det dags! Bort med gamla saker som jag inte använder. Bäst att ta ett kort före och efter. Obs! Inget kommer visas upp på bloggen. Badrumsskåpsinnehåll, det är privata saker det!
För övrigt har jag ännu inte kommit på, hur jag ska hitta mina bilder i datorn, så att jag kan redigera dem. Gamla kameran var MYCKET bättre!!!

Jag vaknar missnöjd och arg. Ska jag ut i skogen arg eller fixa något hemma? Ilskan gör mig beslutsam att åka till Fredells och leta efter en ny badrumskran. Men tji fick jag. Jag måste prata med husföreningen igen. Det känns inte rimligt att jag ska vara rörmokare hemma och veta vilka delar som behövs för hur kranen ska byggas ihop. Det är ett jobb för någon annan. Inte mig. Det är väl därför det hänger i luften. Kanske är det steg nummer ett som måste tas innan resten i badrummet kan bli klart. Kanske.
Joni Mitchell sjunger i en sång att varje ny dag är en kyss. Kanske det. Ibland en riktig smällkyss då. Nå, jag ska inte klaga mer än jag gör nu. Jag har det också bra. Jag ska tänka på det och passa på att ha det bra med. Äta lite. Städa lite. Lyssna på syrran och hennes musikervänner på radion, P2 klockan 15.

Det sista jag gör innan jag lämnar jobbet, denna fredagseftermiddag, är att ta en influensaspruta. Och det första jag gör när jag kommer hem är att ringa ett jobbsamtal. Hm…
Så! Klar! Nu är jag redo att vara ledig.
Vad fyller min tid den här helgen då? Vad vill jag? Vad behöver jag göra? Vad har jag behov av?
Den sista frågan går jag bet på direkt. Nej, jag får inga kramar och kyssar och kärleksfull närhet som jag troligen mest behöver! Nix! Resten får jag nog fundera på, medan jag ligger på soffan och vilar en stund…

Det är fin höst ute. Jag har inte kommit på hur jag ska redigera bilder med min nya kamera. Tills dess blir det bara ord, ord, ord…
Och så har jag fått hem en skivspelare med usb-ingång. Nu behöver jag bara ordna en hylla att ställa den på, ovanför studion och förstärkaren och högtalarna, så att jag kan få ljud i den. En baggis? Nä. En utmaning. Jag har konsoller. Jag har skruvar. Jag har tänkt. Jag har allt, utom en passande hylla och energi.
Så här är det ofta. Jag vet precis vad som ska göras. Sen händer inget.

Jaha… så håller jag på att bli sjuk! Har ont i halsen. Svårt att svälja. Nyser. Svårt att sova. Vaknade minst varje timme i natt. Hur ska jag orka? Lång och viktig dag på jobbet. Måste dit.
”Måste” – vad är det för konstigt ord?

Det var en fin dag idag. Solen sken från den blå hösthimlen och jag fick mycket värme och goda ord från andra. Jag blir överväldigad av det, glad och tacksam. Det är något att minnas till andra mer gråa och trista dagar.

Det är faktiskt väldigt jobbigt att skriva en bok. Jag märker det nu. Jag har hållit på med ett bokprojekt i några år, vid några olika tillfällen. Så glömmer jag bort att skriva, för annat händer och blir viktigare. Lusten försvinner. Projektet läggs på hyllan. Det känns bara jobbigt och svårt och oöverkomligt.
Och nu, när jag börjar skriva igen, försvinner världen och tiden. Det är bra. Jag förstår att en författare behöver dra sig tillbaka och gå in i orden och berättelserna. Jag vet inte om jag har den förmågan. Och så blir jag trött, helt utmattad. Huvudet behöver vila. Ögon och händer med.
Det tar tid att skriva. Tiden är helt avgörande för att få ett resultat.
Jag känner igen mina svårigheter i det här. Jag börjar på olika projekt då och då och sen avslutar jag dem inte.
Boken ska inte ges ut. Men jag behöver skriva den. För min skull. Antagligen blir den aldrig klar.

Går jag in på google translate med det jag skrivit här, blir översättningen till danska inte helt rätt, men skrämmande rätt ändå:

Det er faktisk meget svært at skrive en bog. Jeg har bemærket det nu. Jeg har været i gang med en bog i nogle år, på forskellige tidspunkter. Så glemmer mig væk til at skrive, for andre hænder og bliver mere vigtigt. Incitament forsvinder. Projektet vil blive lagt på hylden. Det er bare hårde og vanskelige og uoverkommeligt.
Og nu, da jeg begynde at skrive igen, forsvinder verden og tid. Det er godt. Jeg kan forstå, at en forfatter er nødt til at trække sig tilbage og gå ind i ord og historier. Jeg ved ikke, om jeg har den evne. Og så jeg træt, helt opbrugt. Hovedet brug for hvile. Øjne og hænder med.
Det tager tid at skrive. Den tid er helt afgørende at få et resultat.
Jeg kender mine vanskeligheder med dette. Jeg vil starte på forskellige projekter nu og da og derefter jeg afslutte dem.
Bogen bør ikke gives ud. Men jeg er nødt til at skrive det. For min skyld. Sandsynligvis det aldrig bliver klart.

Just nu läser jag ur tre böcker. Jag vet inte varför. Jag är väl en orolig själ som hoppar hit och dit och har svårt att fokusera på en sak i taget. Böckerna är:
♥ ”Vi har kun hinanden” ”To som elsker hinanden” av Tove Ditlevsen.
♥ ”Fra hjerte til hjerte” Nye tolkninger af H.C. Andersens eventyr av Kathrine Lilleör.
♥ ”Under en strålende sol” av Khaled Hosseini.

Och så behöver jag städa. Och tvätta. Och äta. Och hålla mig igång. Gissa om det lyckas? Ack nej! Jag bara skriver och skriver och skriver. Det kan jag minsann fokusera på.

Hemma, ledig för helgen, efter en dag med huvudvärk och glada skratt, tack och lov. Skrattsmärta, det har jag haft de sista två dagarna.
Nu är jag hemma och har packat ihop den trasiga skivspelaren, som skickades på posten, direkt i försäljningskartongen. Så galet! Inte konstigt den gick sönder. Jag ska få en ny. Hoppas den får en extra kartong runtom med ett skyddande lager av någonting inuti.

Jag filosoferar sedan om tomhet och kärlek. Vad är tomhet? Vad finns i tomheten? Va? Kan det vara mer än tomt? Ja, det tror jag i alla fall.
Vad är det med kärlek, att inte ha någon att ge kärlek till? Jag älskar ingen man längre. Eller gör jag det? Hur vet jag det? Vad finns det för tomhet i det? Eller är det bara smärta som jag förtränger ner till tomhet? Vad finns mer i en kärlek? Och vad är det med behovet att vara behövd av någon och inte få det behovet tillfredsställt?
Jag är ensam utan någon man att älska just nu. Sån är min verklighet, och inte bara min. Det finns massor av människor som har det så, antar jag. Hur gör andra? kan jag undra.
Är jag öppen för en ny kärlek då? Nej, inte alls än. Jag måste veta mer om tomheten först och göra något med den. Sörja klart. Ungefär så.

Under tiden behöver jag hålla mig i rörelse. Ska jag verkligen börja ta bort gammalt trasigt klinker vid ytterdörren i hallen? Katten har kissat där på golvet några gånger. Jag har ju gott om tid på mig att ta bort det och lägga nytt golv där sen. Eller blir det som i badrummet, ingen ny kran köpt än, inget handfat finns, kakel saknas på delar av väggarna. Oavslutat. Precis som det med kärlekssorgen och tomheten. Aj, vilka paralleller… Fan, så jobbigt! Men bra att ta bort det gamla som är trasigt, fult och ofunktionellt, vare sig det gäller krossade kärleksdrömmar eller trasiga golv.