Jag är som Lotta.

När jag kommer till mitt lilla hus, då är jag ensam om natten.
Då tänder jag mitt lilla ljus, då har jag ingen mer än katten.

Astrid Lindgren skrev så i sången som Lotta på Bråkmakargatan sjöng när hon flyttade till tant Bergs vind. Jag såg Lotta på tv nyss.
Jag läste den boken när jag var liten och ville också vara en Lotta på Bråkmakargatan, Tänk att jag blev det till slut! Jag har mitt hus, jag är ensam om natten, jag tänder mitt lilla ljus och har ingen mer än katten. Jag klippte också sönder en stickad tröja när jag var liten. Jag älskar att möbla här. Jag har kaminen, ved och värme. Men ingen kommer och säger godnatt. Ingen kommer med mat. Jag är som tur var inget barn längre, även om jag ibland kan känna mig liten. Särskilt när jag längtar.
Tänk att jag har ett eget hus! Här kan jag göra vad jag vill! I morgon ska det byggas ett golv om allt går som det är tänkt. Men inget är säkert i den här världen. Inget. DET är säkert. Hm…

gräs frusen kärleksört

huset

Drömt.

Jag har sovit gott känns det som. Drömde att jag träffade en ömsint man som var uppmärksam mot mig och jag vågade ta emot det. Det var en närhet utan tjafs. Det var ett trick, insåg jag efter hand, men kunde acceptera det för vad det var och kunde välja mellan att gå eller stanna. Det var en bra dröm.
Sen har jag ägnat två timmar åt att förstå hur boxen fungerar och till slut hittade jag tillbaka till alla tv-kanalerna. Puh! Att vara utan tv kan visst gå, men det är bättre att ha den än att vara utan, just nu i alla fall.
Det är kallt ute, -3C. Frostigt. Kisse är ute korta stunder i taget. Det är ungefär 19 grader inne nu. Ikväll kan jag nog börja stänga av lite element.
Jag har inga särskilda planer för dagen. Bara ta det lugnt, gå ut en sväng, ner till affären möjligen, kanske fixa med något eller inte.
Skriv gärna till mig, i en kommentar eller mejla. Jag behöver lite påminnelse om att jag finns till i världen lite extra nu, när jag är här i ensamheten. Ok? Fint!