Hemma, ledig för helgen, efter en dag med huvudvärk och glada skratt, tack och lov. Skrattsmärta, det har jag haft de sista två dagarna.
Nu är jag hemma och har packat ihop den trasiga skivspelaren, som skickades på posten, direkt i försäljningskartongen. Så galet! Inte konstigt den gick sönder. Jag ska få en ny. Hoppas den får en extra kartong runtom med ett skyddande lager av någonting inuti.
Jag filosoferar sedan om tomhet och kärlek. Vad är tomhet? Vad finns i tomheten? Va? Kan det vara mer än tomt? Ja, det tror jag i alla fall.
Vad är det med kärlek, att inte ha någon att ge kärlek till? Jag älskar ingen man längre. Eller gör jag det? Hur vet jag det? Vad finns det för tomhet i det? Eller är det bara smärta som jag förtränger ner till tomhet? Vad finns mer i en kärlek? Och vad är det med behovet att vara behövd av någon och inte få det behovet tillfredsställt?
Jag är ensam utan någon man att älska just nu. Sån är min verklighet, och inte bara min. Det finns massor av människor som har det så, antar jag. Hur gör andra? kan jag undra.
Är jag öppen för en ny kärlek då? Nej, inte alls än. Jag måste veta mer om tomheten först och göra något med den. Sörja klart. Ungefär så.
Under tiden behöver jag hålla mig i rörelse. Ska jag verkligen börja ta bort gammalt trasigt klinker vid ytterdörren i hallen? Katten har kissat där på golvet några gånger. Jag har ju gott om tid på mig att ta bort det och lägga nytt golv där sen. Eller blir det som i badrummet, ingen ny kran köpt än, inget handfat finns, kakel saknas på delar av väggarna. Oavslutat. Precis som det med kärlekssorgen och tomheten. Aj, vilka paralleller… Fan, så jobbigt! Men bra att ta bort det gamla som är trasigt, fult och ofunktionellt, vare sig det gäller krossade kärleksdrömmar eller trasiga golv.