Medan tiden står stilla och inget särskilt händer mer än att det är Valborg och vår ute, så börjar jag uppdatera länksidan med att plocka fram de bloggar jag faktiskt läser. Får se nu om det blir de 10-15 jag uppskattade det till i bloggfrågorna som jag besvarade i söndags. Och så måste jag orka gå och handla, gå och duscha, och översätta också. Måste och måste. Allt är relativt. Vill och vill… bättre.

Vaknar upp och undrar hur jag ska få tillbaka min gitarr som jag glömde på bussen, hur min jättestora broderade duk ska bli torr och fin igen, hur vi alla ska bli torra, när det ska sluta regna, hur motorcykelolyckan ska bli ogjord (det var inte jag som körde) och jag lär en flicka betona rätt på “javel” på danska, i chokladaffären. Ett sammelsurium av intryck. Lättnaden kommer sen, när jag ser min gitarr hänga på väggen. Aha, det var bara en dröm! Verkligen! Har aldrig hänt. Kommer aldrig hända. I skenet av drömmen har jag det riktigt bra då.

Nu har jag långledigt resten av veckan. I mitt förra liv skulle jag ropa hurra! I mitt nuvarande liv har jag det bättre på jobbet än hemma. Fortfarande en obalans alltså.
Influensan/förkylningen går vidare till nästa nivå: hosta och rivont i halsen.
Mitt eget bloggprojekt går också vidare och jag gläder mig så till det! Himla kul! Nu är det klart vem som gästbloggar till helgen Och jag är så nyfiken på vad det kommer handla om. Har inte en susning. Och så har jag fått positivt svar från en till, som gärna vill skriva något.
Spänning blir det på fredag med. Ska gå på intervju då.
Och ikväll, hur kommer det gå för Liverpool FC? Blir det final i Moskva eller inte? Det blir tufft!

Här är solar i mitt liv:
Först min kisse som är en goskisse. Här ligger han bredvid mig i sängen.

Utanför har flocktulpanerna, tulipa tarda, börjat blomma. Jag ser dem uppifrån tredje våningen, från balkongen. Fint! Som solar lyser de upp till mig och värmer mitt ensamma hjärta.

Ännu en sol är min syster, som så fantastiskt finns för mig, när jag och kisse behöver hjälp. Hon har idag erbjudit sig att vara kattvakt en av de drygt tre veckorna i sommar, då jag ska på dansk sommarkurs. Hon ger mig hopp om att det kommer ordna sig med sommarkatten. Tusen tack! Du är bästa syrran i världen!
Nu är det kattvakt tiden 27 juni-13 juli som fattas.

Inget jobb och ingen danska idag. Inte lika smärtsamt sjuk och gnällig idag hoppas jag. Men jag får snällt stanna i sängen och soffan. Orkar inte mycket. Som tur är ringer det ibland i telefonen från jobbet, det piggar upp och jag får annat att tänka på.
Resten av veckan långledig från skolan. Jag hade tack och lov inte gjort upp några resplaner. Då slipper jag gråta för inställda resor i alla fall. Jag kan ägna mig åt att läsa danska, jag har två uppgifter att göra. Jag ska översätta H C Andersens “Hjertesorg”. Det kan väl passa mig tänkte jag. Och så ska jag skriva något om språkliga förändringar i danskan. Det blir en utmaning. Jag har en idé om hur jag ska göra. Så gäller det att idén håller. Och så har jag fått en rumidikt på engelska. Jag läser den och förundras över orden, tanken, rytmen. Jag ska ha den nära mig ett tag och se vad dikten gör med mig.

Mitt i febern och smärtan har jag gjort saker. Ringt ett skolsamtal. Betalat räkningarna. Skrivit ett knäppt mejl. Och en knäpp blogg. Beställt tid på bilverkstad. Det var ett roligt samtal som piggade upp mig. Konstigt att det går att skoja ihop med en människa man aldrig förr talat med. Kontakten bara finns där. Ringt syrran och gråtit och känt mig så ämlig. Tur att hon finns! Och så emellanåt kan jag knappt andas. Har så ont så att det är bara outhärdligt. Det måste vara influensa jag fått. Och jag hoppas att det värsta är över nu. Att det blir bättre och bättre framöver.
På bilden kan anas lite grön myskmadra längst bak, bortanför pärlhyacinterna. Den överlevde marodörerna från i höstas. Då ska väl jag komma igenom det här.

Hade jag varit lik Stationsvakt, så hade jag kanske gjort en videofilm med mig själv som visar hur eländigt jag mår och allt. Hade jag varit lik Denna sidan sundet. så hade jag antagligen inte bloggat på en vecka. Bara försvunnit och hållit mig undan tills jag blev frisk.
Nu är jag ingen annan, bara mig själv och har så dötrist hemma. Det är jag och datorn då. Och jag som trodde jag kunde åka till jobbet några timmar i alla fall. GLÖM DET! Febern går upp mot 38.8 nu och det är ovanligt för att vara jag. Jag är helt slut. Har ont överallt! Kvider. Det rinner vått från ögonen. Snuvig. Ont i halsen. Ensam. Svårt att sova. Svårt att vara vaken. AAAAAJ! Har nog inte varit så här sjuk, sedan jag var gift och barnen bodde hemma.
Jag ser inte var jag lägger täcket. Kisse blir bortskrämd mer än en gång. Jag vill inte äta. Inte dricka. Har ingen motor till något. Orkar inget heller. Och så är det ju ofta hemma, när jag är frisk med… Gissa om det är värre nu!!!
Min närmaste “vardagsvän”, har inte tid med mig nu på låååååååååång tid. Får inga kramar av någon. Inga mänskliga röster hörs. Bara feberyra och fantasiljud, datorn som plingar att det kommit mejl, fast det inte har det. Och jag kunde väl ha blivit sjuk på onsdagen istället eller inte alls, så att jag sluppit förlora arbetsinkomst och kunnat vara med på viktigt möte. Ja, suck!

Nu blommar mina lökar som jag satte i rabatten utanför huset i höstas. Det finns en liten rest kvar av myskmadran. Det är jag mycket glad för. När jag ser på mina blommor blir jag lugn och när jag lyssnar på Mats sitarspel också. Jag var med när han lärde sig att spela.

Fasen! Snuva, feber och ont i halsen smyger sig på. Jag tar whiskey i Earl Grey-te och öser i socker. Men det är försent för att hejda förkylningen med det nu. Nu är det inget kul alls. Tja, var det det innan då? Ja, lite. Bloggvärlden ger mig mer än den verkliga världen emellanåt. I alla fall på min fritid. Jobbet hör också till mina bra platser att vara på. I fredags var jag och en av mina arbetskamrater på en trevlig lunch, som inredningsfirman som vi beställde skolmöblerna från, ordnade. Där var underhållning och god mat. Jag tog inget godis ut skålarna, för jag ville inte bli smittad av något. Men vad hjälpte det?

Jag måste tvätta. Handla. Och jag är arg. Det är xxx att inte få hjälp med kisse i sommar. Han är ju så himla gosig och fin. Jag brukar inte be om hjälp särskilt ofta. Jag är van att klara det mesta själv. Men i det här fallet är jag tvungen att få hjälp. Jag avskyr att vara beroende av andra. Jag avskyr att fråga runt och behöva vara beredd att få höra nej och trista ursäkter och vara förstående. Men nu är det inte mig det handlar om. Det är KISSE som ska ha det bra. Han kan inte komma med till Danmark. Och han ska inte vara på kattpensionat. Det är bara så.

Och så ska jag läsa danskaläxorna. Jag blev väldigt irriterad sist på danskan, då det visade sig att jag var en av de få, som hade läst det vi skulle. Och så kom inte folk tillbaka i rimlig tid efter rasten. Så brukar det inte vara. Något har hänt. Jag vet inte vad. Jag har också varit trött på att åka dit, fjärde delkursen och allt. Men baske mig, så gör jag mina läxor.
Nå, så är jag sjuk och arg. Tills jag blir frisk och gladare igen.

Från Denna sidan sundet kommer dessa frågor och dessförinnan från andra.
1. Hur länge har du bloggat?
I fyra år, började i februari 2004.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Hade ingen särskild bild alls vad jag minns. Visste nog inte vad en blogg och bloggare var. Funderade på om jag skulle stava blogg med ett eller två g. DET minns jag.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Walentine och Stationsvakt har jag läst längst. Förälskad? Nej jag blir inte förälskad i någon blogg. Men jag tyckte om deras bloggar.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Sentimental.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Ungefär tio-femton.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Helt klar övervikt på bloggar som handlar om livet, märkligheter, roligt, böcker och danskt.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Stationsvakt och Det progressiva USA, den enda bloggen om politik jag läser. (Jag kan inte räkna till en alltid.)
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Stationsvakt och Denna sidan sundet. (Jag kan fortfarande inte räkna.)
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De låter mig hållas…
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag tror det. Behöver nog fråga dem om det. Förresten, oavsett vad de svarar, så ÄR jag mig själv. Vem skulle jag annars vara, i min egen blogg?
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Jag har en gräns. Jag skriver absolut inte om allt.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
I så fall sätter jag ut orden på de sakerna och får sökningar hit på det. Det vill jag inte ha. Läs bloggen själv och se vad jag inte skriver om. Skriver inte heller om politik och ishockey. Namnger inte folk jag känner om jag inte har fått lov till det. Det är av respekt.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Inte så stor som man skulle kunna tro. I så fall skulle jag göra allt för att öka mina besökssiffror. Visst vore det roligt att få fler kommentarer, men jag skriver oavsett vad.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej. Det behövs två för att dansa tango. Och viktigt att se varandras kroppsspråk på riktigt och sånt.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja. Det har varit roligt.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nja. Jag ångrar ofta kommentarer av någon anledning. Jag tror jag måste vara på något särskilt sätt då och det är jag inte. Jag censurerar ofta mina inlägg innan jag publicerar dem och skriver något helt annat istället. Jag går ofta tillbaka till ett inlägg och ändrar lite, innan det känns riktigt klart. Det är lite som processkrivning över det.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Va! Finns det nackdelar? Jag gör vad jag vill med bloggandet. Inte tvärtom.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Jag tror att jag bloggar då med, om jag inte har dött eller blivit kär och galen. Jag förändras hela tiden, precis som alla andra. Såklart ändras skrivandet med då. Hoppas jag.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag, andra bloggare och bloggningen ÄR en del av samhället och kulturen. Vi har lika stort eller lika litet inflytande som alla andra.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Mycket. Jag har en kanal ut i världen genom den och min hemsida. Jag har en tillhörighet i bloggvärlden oavsett om jag har en stor eller liten blogg. Jag får ett utlopp för mitt eget skrivande inte minst.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Det har blivit en del av min vardag. Det är fint att få läsa om andras tankar om livet och få inblickar i sånt jag inte hade en aning om. Och skratta åt andras skämt. Sånt behöver jag mycket av. Ibland har bloggläsningen inte känts bra. Då gäller det att sluta läsa vissa bloggar och gå vidare. Det är det fina med bloggläsandet, att den är så kravlös. Och så kan jag fundera på vad det är i mig, när jag inte gillar det jag ser hos andra.
24. Nämn fem bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Nu har många redan svarat på frågorna…. hm… De här vill jag gärna läsa svaren från: Aprilsaga, Walentine, Nadjva betyder viskning på persiska, Bimbo Boys Blog och Det progressiva USA.

Fra knudepunkt til mulighed
I Kina har man samme skrifttegn for krise og chance. Det er tankevækkende, for alle mennesker kommer ud for kriser. Livet består af kriser.
En krise er en psykisk reaktion på noget, man bliver udsat for, som man har svært ved at forlige sig med. Livskunsten består i at kunne håndtere de smertelige begivenheder, men der er ingen, som har sagt, at det er let, eller at livet skal være smertefrit.
Dog er det vigtigt at finde en slags accept af og forståelse for ”livets knudepunkter”, for det er også der udviklingsmulighederne ligger.
Jeg ynder at fortælle om en af mine første forelskelser. Den gik i vasken. Mit humør var på lavpunktet, så jeg forblev på mit ungdomsværelse. Der dukkede min storebror op, og han havde opfattet, hvad der var galt. ”Nå, har hun brændt dig af?” Han fik besked på at skrubbe af, men på vej ud af døren sagde han noget, jeg siden har kunnet bruge:
”Du skal ikke lade dig slå ud. Se i stedet på det som nye muligheder! I de sidste tre måneder har du kun haft hende pigen i dit hoved, og du har glemt, at der er mange andre søde piger i verden”.
Der gik da heller ikke lang tid, så havde jeg fundet en ny kæreste.

Kire S Dam, dansk blogger..

För ett tag sedan hittade jag en sida med danska bloggar och som av en händelse hittade jag sedan till Kire S Dam. Jag gillade namnet på hans blogg, Tag livet let og tilværelsen alvorlig. Antagligen för att jag själv tar livet allvarligt och behöver skratta för att hålla demonerna borta. Han bjöd på musik med Isam B och den vidunderligt vackra “I Danmark er jeg født, dér har jeg hjemme”. Och så skrev han om Björn Afzelius. Och han gillar Globen. Ibland vet jag inte alls vad han skriver om, för det är så mycket jag inte känner till. Han vidgar mina vyer för det danska.
Jag har ju länge skrivit om mig och mig och mig och mig. Jag lever själv och är ensam och det är tomt och trist. Ja, de orden använder jag väl ofta nog här. Nu ska det bli lite omväxling, och det är INTE för att jag har tröttnat på att skriva. O nej! Jag är möjligen en aning mer öppen mot omvärlden igen. Så förra helgen blev jag inspirerad av en vän till detta. Jag är inte först med att ha idén. Och antagligen är jag inte den sista. Men det är ett av de roligaste infallen jag har haft på länge:
Då och då kommer jag bjuda in en gästbloggare. Gästbloggaren får skriva om vad som helst och behöver inte vara så begränsad som jag är och skriva om mig då. Nej, här kan ämnena skifta vilt. Musik, politik, recept, åsikter, tankar, litteratur eller goda råd eller vad som helst.
Först ut blir Kire S Dam. Hans inlägg kommer till helgen. Och han skriver på danska, såklart!
Velkommen til min blog, Kire!

Morgon. Sol. Sopbilsljud. Fågelkvitter. Trött.
Datorn susar. Sängvärme. Vind i tallarna. Grus i ögonen. Trött.
Stel i nacken. Gäsp! Trött.
Ser på klockan. Dags att vakna. Gå till jobbet.
Tankar snurrar. Dunk i huvet. Ögon kliar. Gäspar. Trött.

Idag är jag bara trött. Lång dag på jobbet, med svängningar från djupa, svåra saker till ytliga och enkla ting. Och jag är så trött. Veckan har varit svår på olika sätt och det tar på mig. Jag är lättirriterad. Jag är ledsen. Jag oroar mig för framtiden. Vem tar hand om kisse, när jag åker på sommarkurs? Kommer jag kunna åka på den eller måste jag ge återbud? Jag blir så besviken. Jag har inte lärt mig att hantera besvikelser. Går det? har jag ofta undrat. Jag har fortfarande så mycket att lära mig.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan, se på tv ett tag och inte bry mig så mycket om någonting. Det är min egen flykt från världen. Kan ge tröst för stunden. Sen somnar jag väl tidigt med. För jag är trött. Skönt att vila då.

Fotbollsmatchen igår mellan Liverpool - Chelsea slutade så trist att det bara var att stänga av tvn och gå och lägga sig och dra täcket över huvudet. Han som gjorde självmålet i sista få sekunderna av tilläggstiden, har det säkert svårt nu. Returmatchen går på valborgsmässoafton. Fotboll är en allvarlig sak.

Kort dag i skolan idag. Bra. Det kan jag nog klara. Jag behöver komma hem tidigt och läsa en lång dansk novell. Jag har börjat skjuta upp danskaläxorna till sista stund. Betyder det kanske att jag har börjat göra annat på helgerna? Eller att jag börjar tröttna på att plugga och vara duktig? Eller att jag bara tappar lusten efter ett tag och behöver omväxling?
Vill hellre ha inspiration och dikta. Vill åka bort. Vill vara rik. Vill ha kärlek. Vill veta om framtiden. Speciellt det sista. Väntar på viktiga besked. När får jag veta mer?